Blogg,  Djur,  foto

Frostigt

Idag var det så vackert ute, med SOL och frost i gräset! Men vi tar väl och fortsätter från där jag slutade sist: det var en hel del regn och halv storm några dagar, så det som började så bra med fem riddagar av sju, sjönk drastiskt – allra mest pga stormen, eftersom jag har en väldig respekt för fallande träd…

Så den 19e tog vi bara en liten promenad, ner runt banvallen. På fredagen, den 20e, blev det en skrittur runt Ivarssons. Då fick vi även uppleva lite sol!

Carola ska komma den 4e december och känna över Cola för säkerhets skull, men efter den här skritturen känner jag mig mer och mer säker på att det bara satt i knoppen på henne- det där konstiga beteendet i galoppen. För dels rör hon sig jämnt och taktfast i skritten och inte snett på något vis. Dels känns hon brunstig nu igen och sådär extra tittig och nervig över alla köttätande monster längs vägkanterna. När vi kom tillbaks fick hon galoppera lite i paddocken så jag kunde titta. Inga konstigheter. På lördagen öste regnet ner hela dagen och hon fick stå över allting. Jag bara mockade och packade halm och hö. 😔 På söndagen skulle vi gå en promenad. Började gå uppför backen mot Fällesåsen. Men vindbyarna tog i mer och mer och träden vajade och det dånade i luften. Cola ställde sig att stirra på de böljande träden och jag tyckte det var läskigt, så vi vände hem igen. Hon fick bralla runt i paddocken istället, medan jag mockade och det gjorde hon med glädje eftersom hon är brunstig och galen och hingsten går vid stuga 1 (närmast paddocken).

I måndags, den 23e, hade vinden börjat lägga sig lite och vi tog en ridtur. Dagen bjöd på skurar, men vi hade tur. Pigg och tittig häst. Vi galopperade lite bortåt på banvallen och sedan på Ängavägen. Mellan Ivarssons och Fritzons fick hon trava lite, vilket hon tyckte var jobbigt, men sedan blev det en liten galopp på slutet innan banvallen.

I tisdags var brunsten ännu värre. Vi skulle ta en promenad, men hon var så jäkla jobbig att jag vände med henne. När jag skulle släppa henne i paddocken, så slet hon sig från mig och stack upp mot hingsten direkt, med grimskaftet fladdrandes… suck.

I förrgår, onsdags, red vi. Vi red banvallen bort och galopperade ett par sträckor där. Brunsten håller i sig och monster lurar överallt och hon är vrålpigg. Men hon skötte sig ändå bra, måste jag säga. Vi red ner den där stigen till höger, som går parallellt med banvallen tillbaka och sedan ut på Ängavägen, med en galopp till och sedan skritt ända förbi Fritzons och jättefin sista galoppsnutt igen innan banvallen. Min taktik (om jag nu kan kalla det för det) är att ta bort hennes tänk över att hon MÅSTE galoppera på alla invanda ställen! Så hon inte heller blir så stressad om vi INTE galopperar där.

I går, började vi på en ridtur, men den blev sannerligen inte lång! Gissningsvis 5 minuter. Bort stigen till ledningsgatan. Där blev det stopp. Framfarten blockeead av traktor och motorsåg igång och träd brakade och föll alldeles intill. Ingen människa som såg åt vårt håll som jag kunde få ögonkontakt med, så vi gick hem igen. Kändes inte som nån idé att rida ner till banvallen heller, för där stod en stor lastare och höll på att trava timmer!

Men jag klädde av henne igen och tog in henne i paddocken. Först lite, lite trav på bägge volterna. Hon stilade sig extra varje gång hon passerade hingsten. Sedan byggde jag upp en rad med bommar och sockerbitsstöd medan hon stod och snackade med honom – och sedan fick hon springa och hoppa en liten stund och det tyckte hon var kul – även om hingstmagneten i övre kortänden gjorde att hon absolut var tvungen att stanna och kissa där varje gång hon kom dit… 😅🤣

Natten till idag var det alltså på minussidan och idag var det sol och frostigt i gräset. Sååå himla vackert! Och ridtur blev det. Enbart skritt idag. Dels för att det bitvis var väldigt hårt i backen, dels för att mycket folk var ute och promenerade på banvallen. Men sedan bestämde jag mig för att fortsätta med det hela rundan. Vi gick bort till korsningen/sjön. Sedan genom skogen tillbaka och där var hon jättestressad hela vägen. Men sedan släppte faktiskt stressen när vi passerat Ivarssons och hon kändes faktiskt helt tillfreds med att skritta resten av vägen. 😍

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.