Sjöutsikt

Idag blir det lite ompyssling i stallgången innan vi ger oss iväg. Aloevera gel och salva. Dumma dumma insekter!

Detta är på den tunna huden på insidan av knäet, nära juvret. Men hon är också alldeles full av hårda skorviga bulor på framsidan av halsen, längs med hennes virvlar… 🙁

Men sedan är det dags för en lite längre tur igen. Och idag blir det alltså till häst. 😉 Det gäller att passa på när man har en häst vars hormoner är i precis rätt mängd och på rätt ställe! Vi utökar till nya vägar igen och det blir nya farliga stenar att akta sig för. En gammal risig husvagn står parkerad precis där en liten gräsväg går ner och Lillstrumpa tvekar till om hon verkligen ska våga passera den så nära och jag förstår henne. Sedan blir det sång av matte en stund, när gräsvägen leder oss genom täta snår, där det ofta gömmer sig älgar och annat vilt. Men en massa härliga galopper blir det! Sedan stannar vi till en stund vid Arturs sjöar och tittar på utsikten.

När vi sedan ska hemåt, så velar vi runt på en massa olika slingervägar, eftersom matte inte kan bestämma sig. När hon slutligen bestämt sig, så är det förstås avstängt där idag!! I det läget är grusvägen/asfaltsvägen ner till banvallen det enklaste alternativet. Så får det bli. Cola fnyser föraktfullt åt mitt förslag att gå på den mjuka, rymliga gräskanten, som är på en lite lägre nivå än själva vägen. Nej nej, men gå mitt i vägen då!
Vi passeras av bilar och cyklister, men det är inga problem. Men när vi närmar oss hästhagen borta vid Åsen, så får hon vittring på långt håll! (Vi har ju aldrig gått här, så det är inget hon känner till.) Hon sträcker på halsen och glor det värsta hon kan genom småträden och sedan när vi passerar den öppna sträckan, där hon ser. Både shetlandshingstarna och nordsvensken och fjordingen gnäggar glatt på avstånd och Cola svarar högt och ljudligt och håller på att vrida huvudet ur led. Vi travar den sista biten förbi, runt kröken.
Jag hade redan innan försäkrat mig om att de inte gick i hagen närmast vägen, för de kommer alltid rusande i full kareta när de hör hästar passera, och det kan bli lite för trevligt då!

Så har de då fått nya hagkompisar, Roy och Cola. Tyvärr vill de inte vara med på samma bild som varandra, trots att jag väntar väldigt länge. Men de ÄR i samma hage! Och de HAR sett varandra. 😀