Blandat,  Blogg,  foto

Bättre armlös än tarmlös?

Aj aj aj aaaj, vad ont i armen jag har NU då!
Det började väl någon gång i september tror jag, när jag var ute i trädgården och klippte grenar med en sån där sekatör med långa ’skaklar’. Jag har ett problem när det gäller arbete i trädgården eller… ja kanske allt möjligt när jag tänker efter. Jag är väldigt svårstartad. Hittar på alla möjliga ursäkter för att skjuta upp/slippa göra tråkiga och/eller jobbiga saker. Men när jag sedan väl fått ändan ur, så kan jag liksom inte sluta! Jag har någon idé om att jag ’måste bli färdig’ även om det gäller tre-dagarsprojekt. Svetten dryper, strupen är torr och jag är så trött att jag mår illa och jag vill ha KAFFERAST! Men en liten hes röst väser i örat på mig: Bara lite till, bara den biten också, ja men nu har du ju bara den sidan kvar, då kan du lika gärna göra resten med…
Sedan kan jag på promenader passera andra människor som är ute i sina trädgårdar och räfsar lite, gräver lite och går och påtar lite i största allmänhet. Det ser så mysigt och FRIDFULLT ut, för de gör det i lugn och ro. Säkert tar de många pauser också.
Men jag vill bli FÄRDIG med det så fort som möjligt! (Detta gäller även annat jag kan tänkas företa mig inomhus, såsom ommöblering, målning, fönsterputsning osv.)Nå, det var alltså en dag för grenkapning. Jag är inte alls säker på att det var sådan här blå himmel just den dagen, men det hade ju varit fint om det varit det…
Ju mer jag klippte, desto fler grenar på olika ställen, såg jag som behövde klippas. En del var så grova att jag fick ta till sågen – men först efter jag tagit i allt vad jag orkade med saxen. Just denna gång blev jag faktiskt inte färdig, för att jag börjat för sent på dagen och det blev mörkt, ve och fasa, så jag hade resten kvar till dagen efter. Men DÅ var jag ute och klippte tills det blev klart!
Sedan hade jag så OTROOOLIGT ont i särskilt min vänsterarm! Särskilt när jag öppnade och stängde handen (klipprörelser) Då gjorde det brännande ont på hela ovansidan av armen upp mot armbågen. Det var som eld. Som om hela muskelfästet var på väg att ryka av.
”Ah”, tänkte jag. ”Träningsvärk! Tänk så stark jag kommer att bli nu! Härligt att känna att man arbetat!”

Jag tror inte alls jag blivit starkare. Snarare en aning handikappad. Jag har verkligen försökt att vila den där armen nu i snart ett par månader. Gett det tid. Tänkt att det måtte väl i jösse namn gå över någon gång!?
Men hela tiden har det gjort ont. Ont ont ont. Om armen är rakt hängande ett tag, så gör det svinont om jag böjer den för att lyfta uppåt. Om jag håller den lätt vinklad, som man gör när man sitter, så gör det svinont när jag sedan rätar ut den. Om jag måste greppa om något gör det svinont – särskilt om jag måste dra samtidigt. T ex när jag rider och den käre lille hästapållen får för sig att han absolut ska köra ner nosen i en tuva med ljung – eller om det helt enkelt är så roligt så han måste bocka lite… Då blir det ett litet ryck i armen, följt av att jag måste draaa tillbaka… Och DÅ känns det som att NU går den absolut av! Den brinner!

Vädret den sista tiden (sedan i början av sommaren) har till 99 % bestått av regn eller ösregn. Den där sista procenten har inte alltid sammanfallit med min lediga tid, eller så har det varit mörkt då. Men idag var det bara duggregn och jag var ledig. Jag var bara tvungen att gå ut och kratta undan lite löv. Jag har liksom inga små mängder på min gräsmatta och de blåser inte bort heller, har aldrig hänt, eftersom jag har en stenmur åt ena hållet och det blåser tydligen aldrig FRÅN det hållet. Tjocka lager med löv från hästkastanj och lönn, blandat med lite lind och annat krafs. Det man ser på bilden är bara en liten del av tomten…

Sagt och gjort. Jag sa åt mig själv att jag skulle verkligen inte kratta alltihopa idag, utan dela upp det hela på flera gånger. Ta lite åt gången. Och jag HAR verkligen sparat en massa högar som är klara att lasta i skottkärran och köra bort. Men jag krattade verkligen alltihop som gick att kratta! Det gick liksom inte att sluta och lämna det sådär halvdant… Men även om jag försökte att kratta så lite som möjligt med vänsterarmen (?) och ta det försiktigt. så AAAJ vad ont jag har nu. Det är så konstigt, för just när jag håller på, så gör det visserligen lite ont, men inte sååå farligt, men när jag sedan slutar… !!!!
Att lyfta handen och tro att fingrarna skulle kunna klara att greppa dragkedjan för att få av mig jackan…!? Det gick bara inte. Fick pillat av mig den med enbart högerarmen på nåt sätt.

I MORGON ska jag ringa naprapaten. Jag lovar. Vet bara inte när jag ska ha tid att åka dit? Har ingen lust att lägga en ledig dag till det. 🙁

3 kommentarer

  • Antonia

    Verkar som en nerv blev skadad av din envishet. Hoppas att du har nu fått hjälp och den inte är känslig längre.
    Igår hörde jag att man kan låta löven kvar så den multnar ner i gräsmattan och man får fin gräsmatta på våren och sommaren. 🙂

    • Laila Norman

      Ha ha ha, Antonia, det där funkar inte! Det går liksom inte så fort med förmultning. Om jag låter löven ligga kvar, så får jag kratta bort dem till våren istället. Och det är inte roligare, snarare tvärtom. PLUS att det då kommer vara äckligt vitt mögel i gräset därunder, pga att det varit alldeles tätt och fuktigt där hela vintern! Jag vet, för det var ett område på baksidan som jag liksom ”glömde” ett år…

      Nej mitt inflammerade muskelfäste är inte bra ännu, har inte fått nån tid till någon behandling ännu heller… men jag har inte gett upp hoppet. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.