Blandat,  Blogg,  foto

I de dimhöljda bergens skogar

Jag gillar dimma. Jag är väl konstig på det viset, men så är det. Att vandra i skogen en dimmig och fuktig dag har en lugnande och avstressande effekt på mig. Så kravlöst. Som att vara innesluten i en stor tuss med fetvadd – ”jag hör inget, jag ser inget, men jag äääär!”

Jag började dagens promenad vid en scoutstuga som heter Tranabo. I den direkta anslutningen till stugan finns en härlig blandskog där barn och ungdomar vistas under lägerverksamheten, bygger fort, har orientering och annat, men värnar om naturen till 100 % och deras små byggen snarare smälter in i naturen än stör den.
Varför tog jag nu inga foton på dem då? Inte heller på scoutstugan. Det får bli en annan gång. Jag hade väl ingen aning om att jag skulle skriva så här heller, när jag var ute o gick! 🙂

Här är en gammal lämning inne i skogen. Nog måste det väl ha varit ett torp av nåt slag som legat här? Med en liten jordkällare i kullen där uppe?


I anslutning till stugan ligger en liten avlång sjö som heter Lillesjön. Här ligger isen fortfarande kvar, men den liksom flyter ovanpå vattnet, snarare än biter sig fast.


Som alltid när jag är ute och går på ställen där jag inte gått förut, så är det med en baktanke: Kan detta kanske bli en ny ridväg? Det är då dessa diken dyker upp! På ett ställe längs detta dike, var kanten inte så brant, så jag tänkte att kanske, kanske, en dag när marken inte är så blöt… Jag tog fram en pinne och stack ner i vattnet för att mäta vattendjupet. Ok, vattnet räckte väl inte mer än 25 cm upp på pinnen, men sedan gled pinnen lätt ner i bottengeggan hur långt som helst!!! Med två fingrar kunde jag föra ner den MINST 50 cm, hur långt skulle då inte en hästhov sjunka?? Huuu!!


Vid sjön ligger en liten stuga. Genom dimman kunde jag höra ljud därifrån, så jag tog en liten D-tour, för att inte klampa in på området. Särskilt som en stor skylt stod nere vid sjön med texten PRIVAT MARK!


Ovan och nedan: En vattenpöl i skogen med is på botten blir en fin tavla! Den första utan blixt och den andra med.


Så var det det här med diken…


Är det någon som förstår att det är sällan jag möter någon på mina promenader? Fast jag tycker nog att jag kunde fått syn på en älg eller rådjur eller räv eller nåt. Tänk så fint foto det hade kunnat bli med älg i dimma…


Ovan och nedan: Här hade förmodligen en älg blivit av med vinterpälsen??? Nej jag vet allvarligt talat inte vad det var för hår eller varför. Men de fanns överallt här. Flera kvadratmeter var fyllda med dem.


Så har jag kommit runt. På nåt sätt. Jag kom ut ur skogen till en väg, gick in i en annan skog och så kom jag ut på Tranabovägen igen. Så nu är jag på väg tillbaka till ”Gå” igen.


Här har det blivit som plockepinn utefter branten när de avverkat.

2 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.