Blogg,  Djur

Oändligt andlikt

Fågelskådning, jo visst… När jag och Pompe var ute på vår lilla motionsrunda igår, så kom vi förbi en andlagd anlagd damm vid en stuga. Där fanns fyra änder, varav den ena stod rätt upp och ner, med ändan upp – som de gör ibland när de äter. Men… han var ju alldeles orörlig!? Vi stannade och tittade en stund, men nej, han rörde sig inte. Försökte han begå självmord medelst drunkning? Hade han fastnat i nåt elakt sjögräs? Hade han först dött, och sedan hamnat upp-och-ner?
Frågorna var många, men vi red vidare medan jag beslöt att kolla igen på vägen tillbaka.
Efter nån halvtimme var vi tillbaks igen, efter att ha stött på en älgko med tre kalvar. (Tre? Är inte det ovanligt? Den ena var dessutom större än de andra två, men inte tillräckligt för att vara fjolårskalv. Dessutom har de ju inte sina åringar med sig när de fått nya. Ja jag vet inte, hon var väl barnvakt…) Pompe tyckte i alla fall att det var lite läskigt och trumpetade ljudligt. För dom som inte vet, så kan hästar åstadkomma ett väldigt högt, liksom snarkande ljud genom näsan, när de känner vittringen av älgar eller annat farligt oknytt.
Ja, i alla fall så var vi ju tillbaks vid dammen. Men snälla nån, and-ändan stod fortfarande rätt upp, alldeles orörlig! Jag funderade på aktion livräddning, men det måste väl ändå vara för sent. Jag kikade lite på de andra fyra som helt stillsamt var en bit bort. Den ena honan såg så liten och platt ut på nåt sätt. Och så stilla dom var, dom med!
MYCKET skamsen insåg jag då plötsligt att ingen av dom levde. Det var helt enkelt utplanterade prydnadsänder!!!!

Jag måste säga att jag var väldigt tacksam över att ingen annan var närvarande, som jag hade kunnat påkalla hjälpinsatser från!

4 kommentarer

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.