Hursomhelst, katter har inte mycket till humor och självdistans, så han blev bara mer och mer desperat. Det gick inte att hålla på att motionspromenera med en skrikande katt i hasorna, så jag fick vända om. Så fort jag var hemma i trädgården igen var han nöjd och försvann själv bortåt en annan skogsväg…

Matte ska hålla sig hemma!
Jag fick övergå till att rensa ogräs istället. Jag fick ju ingen motion, men jag gjorde ju lite nytta och fick ju frisk luft i alla fall.

Jag blev alldeles rörd av att stå och titta på hur de for ut och in, både honan och hannen.

Så får jag meddela att jag nu har köpt ett par… stavar! Detta trodde jag aldrig skulle hända och jag är lite osäker på om jag ska vara stolt eller skämmas och känna mig generad. Men de försäljningsargument som talade om att man
1) förbrukar mer kalorier med stavar än utan, och
2) att det avlastar bl. a. knäna, talade till mig direkt och jag var bara tvungen att köpa dem. Jag bryr mig inte ens om att kolla om det verkligen stämmer, utan tänker helt enkelt att så många kan inte ha fel.

Jag har varit ute och premiärgått med dem idag. Jag skulle ju egentligen bara gå på vägen, men som vanligt skulle jag bara kolla en sak offroad och plötsligt befann jag mig i mycket oländig terräng. Stavarna fastnade i granris och bar sig åt. Fast jag tog mig ut på vägen igen så småningom och under 1 av 1½ timme gick jag i alla fall i rask takt på slät mark. Det gjorde säkert nytta för svettig blev jag!

När jag kom hem så tog jag ut gräsklipparen och drog igång den, för gräset var oförskämt långt. När jag kört ett tag med den, så tycker jag mig höra något över allt buller. Ett ljust och gällt läte. Någon som skriker? Jag kan inte riktigt avgöra, men det börjar kännas obehagligt så jag stänger av motorn för att bättre höra vad det är. Då ser jag. Det sitter en talgoxe i ett träd nära mig och ser generad ut. Jag ler för mig själv och ska till att dra igång gräsklipparen igen då jag lägger märke till den!

Den lilla styvmorsviolen med sin familj som står där skräckslagen mitt i gräset! Jag var ju bara tvungen att ta detta skrik på allvar, så jag klippte runtom violerna…

När jag kommer in, så ligger katterna som klonade kopior av varandra i soffan.

Det tar i att blåsa utanför och jag tänder en liten maj-brasa i kakelugnen och går och tar mig ett bad!

En hackspett satt och hamrade efter insekter i ett träd. Vitsipporna blommade så vackert. Matisse satte sig på en grästorva och vilade en stund och visade sedan magen och ville bli kliad.

Tranorna var där nere. Vi hade rört oss så sakta dit ner, så de trodde förmodligen till slut att jag var nån sorts underlig avart av trana jag med, som gick där och klev i det höga gräset. Katten såg de väl inte alls.

Det fanns också knipor i sjön.

Promenaden fortsatte i sakta mak. Ibland stod/satt vi stilla i en hel kvart innan vi fortsatte, upptagna med att iaktta… Matisse passade också på att dricka lite vatten. Det fanns liksom gott om den varan i sjön…

Den lilla sjön består i själva verket av två små sjöar intill varandra. Det fanns knipor i bägge två. Plötsligt fick knipparet i den ena sjön den dumma idén att flytta över till den andra. Jösses, det skulle de inte ha gjort – vilket LIV det blev!! Jakten på de två inkräktarna pågick en bra stund, både i vattnet och sedan i luften, runt runt. Det var ju inte mycket annat att göra för dem än att återvända till ”sin” sjö.

Den allmänna kalabaliken lockade fram en hare och tranorna som gått upp bland buskarna kom närmare de också, för att titta.

Matisse och jag fortsatte runt sjön och plötsligt såg jag hur vattnet kokade. Dvs det gjorde det ju inte, men grodyngel i massor låg och trängdes och blåste bubblor under vattenytan så det hördes!





Kolla den lille gynnaren strax till höger om mitten, som blåser bubblor! Man kan urskilja både mun och ögon på honom!

En dunfjäder hade fastnat på stjälken till ett kaveldun.

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Bloggkampanjen tillsammans med Apotek Hjärtat är en del av vår årliga kampanj ”För varenda unge”. Under en månad anstränger vi oss lite extra för att värva nya Världsföräldrar. Bland annat genom Humorgalan som sänds i TV4 den 1 maj kl 20.

Själv tycker jag det är svårt att hinna med bara Facebook ibland, eftersom jag även fungerar som spökskrivare åt min en katt, som har lite svårt med tangenterna. Han har svårt att spreta med tårna så det blir liksom flera tangenter på en gång…

Så har vi även annat som ska skötas från datorn: E-mail, betala räkningar, lägga upp och redigera foton från kameran och sedan ladda upp dem på flickr, och bläddra igenom ett otal websidor på jakt efter viss information – exakt VAD har man i regel glömt efter en stunds letande, eftersom man hittat så mycket annat intressant på vägen…

Sedan har vi ju då det där andra. Livet. Livet IRL. Ett ack så eftersatt område. Suck. Ja, den delen av det som går åt till att arbeta för brödfödan fungerar väl som den ska, av gammal vana, nödvändighet och pliktkänsla antar jag. Men resten! Den tid man ska/förväntas och faktiskt VILL ägna sig åt fritidsaktiviteter utomhus, bokläsning, hem och trädgård, umgås (alltså jag pratar fortfarande IRL här…), se något enstaka TV-program, osv…? Det är problem i den sektorn kan jag känna. Bara t ex just nu: Jag går upp på morgonen. Gör frukost och äter den till lite röster och musik från radioapparatens lokalsändningar, ger katterna mat och släpper in och ut dem ett otal gånger, och sätter mig sedan vid datorn för att kolla Facebook lite och kanske skriva ett blogginlägg. Planen är att sedan gå ut en sväng. MEN: Nu är klockan plötsligt halv två och jag måste pronto springa ut i köket och hastigt tillreda lite mat och slänga i mig efter som jag måste åka till jobbet om en timme! Hur gick det här till??

På golvet står f ö två väskor med gamla Barbie-dockor och deras kläder. Jag hade tänkt mig en nostalgikväll där innehållet skulle gås igenom och minnen skulle uppstå och jag skulle känna nostalgi. Därefter skulle marknaden för Barbie-dockor från 60-talet undersökas.
Nej, det har ingenting med någonting att göra. Eller har det det? Ja jag undrar bara NÄR jag ska göra detta??

Gå gärna in och kolla här!

Vissa ridturer blir ju sådär alldeles extra mysiga. När både väder och humör och allting liksom stämmer. I förrgår blev det en sådan där mysig och underbar runda: En alldeles lagom pigg häst (lagom är när han skippar bakutsparkarna), solsken, galopp på mysiga skogsstigar och ”lyfta-fötterna-tränande” vandring i risig terräng, varvat med släpp-loss på plan och fin banvall.
Då är det extra fantastiskt när jag gör om precis samma runda idag och den blir exakt lika mysig som sist – även solen är på plats!
Efteråt står Crut i stallgången medan jag går ut på logen för att tillreda lite kraftfoderblandning. Det tar en stund eftersom jag och ett tättslutande lock inte kommer överens och efter ett tag når ett speciellt ljud äntligen mina öron.
- ”Crut, vad gör du???” säger jag och går ut i stallet.
Jodå, jag hade ställt honom lite för nära Happys box och där innanför hängde det kraftfoder i en spann, i lagom höjd. Dessutom i alldeles för stor mängd för Crut och säkerligen också innehållande havre, vilket han inte alls behöver.
Men Crut njöt.
Jag har sällan skådat en häst som har njutit så synbart förut. Han höll ena frambenet upplyft och vevade långsamt med det och blundade medan han långsamt malde runt den utsökta maten i munnen. Han såg precis ut som jag känner mig om jag lämnas ensam med en Guldnougat.

Konsollerna målades i samma grå färg som väggen.

Konsoller och klädhängare i smide från Loricks smedja i Vessigebro.

Den här lilla möbeln hittade jag på Fynda – den passade ju perfekt i min lilla hall, både i färg och storlek!

Och jag är säker på att INGEN annan har en sådan här lampa!! Hittad i Brohjälpens secondhandbutik – och den släpper jag aldrig!!

Själva köksinredningen har varit på plats ett tag nu, men idag kom äntligen mattläggarna och sedan har jag spikat lister och burit in möblerna på plats.
Foton har jag tagit under arbetes gång och det blev en hel del ja… Före och efter.

Jag har alltid tyckt illa om utseendet på det här köket, men det har liksom varit en prioriteringsfråga bland olika renoveringsprojekt – och annat som kostar pengar.

Men nu var det alltså dags! Bort med första skåpet!

Jösses vad mycket spännande som fanns därunder! Och JAG har aldrig haft napp-barn här!

Skåpnedrivning fortsätter, och jag har målat lite gröna lister här och var.

Innanför hörnskåpet bodde tydligen världens största spindel! Som tur var, var han inte hemma och boet åkte snabbt in i dammsugaren… Brrrr..

Under skåpen blev det spännande tunnlar som husets katter måste utforska.

Tapeter har kommit på plats, en dörr har tagits ner och en gammal byrå har fått komma ner från övervåningen för lite styling.

Vad tycks?! Det blev en helt annan möbel!

Så har skåpstommarna från IKEA kommit och operation montering har börjat. En välbehövlig paus i röran…

När jag sedan hade börjat med hallen (kommer foton sedan) så passade jag på att måla allt som var i obehandlad furu!

Jippi! Snickaren har anlänt och skåpen ska äntligen komma upp på väggarna!

Han konstaterar snabbt att det inte finns en enda vägg eller golvbit eller taksträcka som är i våg i det här huset. Så när ett monterat skåp vid kontroll, visade detta resultat så gjorde vi vågen av upphetsning!

FÄRDIGT!!!

Och golvläggaren kom IDAG efter tre veckors väntan när allt annat var klart! Mitt fina bruna ”trä”-golv!

Lite detaljbilder.

Handdukshängaren med paradhandduk och hylla konstruerade jag en ritning på, så jag fick den precis som jag ville ha den. Sedan lämnade jag ner till det lokala snickeriet och fick gjord. Sedan var det bara att måla!

En gammal hederlig hushållsvåg i gul emalj var PRECIS vad jag både behövde och ville ha! Jag hittade en på Brohjälpens secondhandbutik. För även om mitt kök är sprillans nytt, så vill jag ha det i lite gammaldags romantisk stil och särskilt gul emalj är jag mycket förtjust i. Tyvärr så verkar det vara på modet nu och väldigt svårt att komma över om man inte vill betala hutlösa priser. Jag har lite i röd och vit emalj men i just gul, har jag bara denna vågen och en liten kastrull.

En gammal broderad hållare för tidningar som jag fått av mamma en gång i tiden. Jag har även en för korkar och snören, samt en med två fack för andra saker som hänger i badrummet.

Min nya väggklocka!

Matisse är nöjd och glad över att ordningen är återställd och han kan ta ”sitt” fönster i anspråk igen.

En pall målade jag helt grön och den andra fick samma stil som byrån.

Så lät då nådigt en vråk ta foto på den och som jag önskade att det var klart väder, denna dimmiga dag. För skärpan och ljuset är väl inte alls vad de borde vara. Och till slut tröttnade han på att posera och flög sin väg.

Skärsjö, upp mot Grimshult, låg höljd i dimma och det var faktiskt sagolikt vackert.

Skrea Kyrka och en landsväg någonstans…

Brandstationen i Vessigebro har det här häftiga monumentet på tomten!

På ett ställe har de bl a ett antal frieserhästar som jag tycker är så fina, så jag var tvungen att ta några foton på dem med. Först när jag klev ur bilen, blev de ju lite nyfiklna och var tvungna att koma och hälsa. Men det var väldigt snabbt avklarat och sedan ägnades det minimala mars-gräset all uppmärksamhet igen.

En kråka hade fångat något som hon snabbt flög iväg med. Bye-bye!