Nybyggare…

Postat den 25 mars, 2012 av Laila Norman

Ja tänknom man var det! Nybyggare alltså! Då skulle jag byggt mitt hus här. Jag kände det med en gång när jag kom åkandes på den lilla grusvägen mitt ute i skogen. Att HÄR vill jag bo!!!
Det låg alldeles fritt och en gammal stengrund talade om att det legat en byggnad här en gång i tiden. Fast just den muren har säkert tillhört ett uthus av något slag. På baksidan av ”tomten” ligger skogen tät och skyddande och man kan skönja en stig mellan den stora granen och en stenmur. Hela framsidan bjuder på utsikt över hagmark, eller om man nu vill odla timotej eller havre där. Jag skulle ju haft det till betesmark för mina hästar förstås…! :-)
Fina gamla stenmurar finns det gott om. Nu var det ju en heldimmig dag som jag var där, men jag skulle gärna vilja åka tillbaka en dag lite längre fram i vår med solsken och grönska!
Åh, vad jag skulle vilja bo här!! Mellan de två stora träden skulle jag ha min infart till huset, den röda stugan, och själva trädgården skulle vara liten men välskött och vildhallonen som växer här överallt skulle ätas av varje år. På ängssluttningen mot skogen skulle det också betas. Katter skulle här finnas och höns. Och det visade sig, när jag åkte därifrån, att det är faktiskt inte mycket mer än halvannan kilometer ner till landsvägen – Hallands Vackraste Väg.

Publicerat i Blandat, Blogg, foto | Etiketter , , , , , , , , | 1 kommentar

Tidsdokument

Postat den 25 mars, 2012 av Laila Norman

Mannen som bodde här lever, men hans liv är ändå slut. Jag går runt med kameran och förevigar små brottstycken ur hans liv och blir lite vemodig. Jag hittar inte ens rätt ord för att beskriva det jag känner och menar. Så jag låter bilderna tala.


Här innanför gick det grisar och bökade en gång.


Mjölkrummet.


Det var rätt längesedan nu, men här i de övergivna kättarna gick kalvar och grisar en gång. Den lilla röda punkten i mitten, är kattögat på hans cykel. Inte visste han att det var sista gången han parkerade den där. Eller visste han det?


Gårdspumpen och den vackra matkällaren. Men vad var det för rum han hade ovanpå? Gästrum?


Hoppas fåglarna fortsätter att utnyttja gästfriheten i alla fall!


Här har det planterats och blomstrat en gång i tiden. Eller var det kanske kryddväxter som drevs upp i bänken?


En rostig vedkap står bar efter att presenningen slitits av och smulats sönder av storm och regn.


En vedklabbe ligger fortfarande kvar i rännan…


Snart kommer backen åter att vara gul av påskliljor. En gång i tiden har de planterats.


Utedasset. Det är rent och prydligt och finns fortfarande papper kvar på rullen.


Och alla dessa affischer och bonader som hörde till! Här kunde man sitta länge – åtminstone på sommarhalvåret.


Dagens arbete är slut och han ställer ifrån sig spaden tills imorgon – eller någon annan dag.

Publicerat i Blandat, Blogg, foto | Etiketter , , , , , , , , , | 1 kommentar

Liv och rörelse

Postat den 21 mars, 2012 av Laila Norman

Idag flippade pållen ur alldeles, innan jag ens hunnit lämna stallområdet. Eftersom jag passerade mellan två hagar och han inte nämnvärt gillar någon av de två valacker som går där på varsin sida, så tog jag för givet att det var dem han irriterade sig på när jag kände hur han kröp ihop mer och mer. När han till slut halvreste sig, ryggade baklänges och hade sig, så betedde jag mig därefter: daskade till honom och röt åt honom att han skulle gå. Men precis då förstod jag att det inte ALLS var de andra hästarna som gjorde honom galen. De vita stängselpinnarna från hagen bortanför, låg ner på marken allihop och tråden i vita snurror blandade sig med upprivna jordtorvor. Fullkomligt livsfarligt alltså!
Vi kom ju förbi efter en stund och det blev en tur på nästan två och en halv timma. Men jag vet inte om han kanske var stel och hade träningsvärk efter bravaderna i paddocken sist, för det gick mycket lugnt tillväga idag. Dagen blev istället vikt till att Vara Rädd För Farliga Saker och naturligtvis ”stötte vi på” både plastsäcksbärande människor, osynliga motorsågar, en fullt synlig älg som luktade starkt, och konstig tjock is med hål i. :-)
På vägen hem blev det gräsätarpaus, kissepaus och drickapaus – enbart för Crut. Lite senare satt jag där och gnolade för mig själv. ”Hum, hum humhum hum…” Plötsligt hör jag Crut stämma in: ”Ööh, öhöh, öh, öhöh”!!! Han brukar ju stöna och låta ibland (och skrika som en gris om det kommer snygga hästtjejer,) men nu var det mer ett framstött ÖH ÖH-ÖH i marschtakt. Jag önskar någon hade sett/hört oss då!

Nu när jag är hemkommen kan jag meddela att nu är det nog vår på riktigt, för nu har MYRORNA kommit tillbaka. Här inne i mitt lilla hus alltså. Jag har redan dödat sju stycken – och jag tycker INTE det är kul!

Publicerat i Blandat, Blogg, Djur, foto, Humor | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Att ha kontroll eller inte…

Postat den 20 mars, 2012 av Laila Norman

Det nya köket är nu på plats och hallen är färdig. Nu väntar jag bara på mattläggaren som ska komma hit den 29:e. Det känns faktiskt lite nervöst, för det är vissa saker som jag gruvar mig för. Tex så är det väldigt trångt i höjd där min kyl står och hur ska det gå att dra ut den, lägga in mattan och sedan få in den igen??Sedan är det ju allmänt lite trixigt att få fram både spis och frys, för att kunna lägga in matta även där och hur i jösse namn bär de sig åt då?? Men den stora stora mattbiten de har att handskas med? Främst är jag alltså orolig över att de inte är tillräckligt försiktiga så de sabbar något nymålat, nytapetserat eller något annat nytt någonstans! Usch! Jag vet inte om det är mitt kontrollbehov, eller om jag bara är allmänt och rättmätigt orolig.
Men när väl golvet kommit på plats, så ska jag lägga upp lite före och efterbilder här i bloggen.

Jag longerade hästen igår. Allra mest för att han skulle få springa av sig lite och jag inte hade lust att sitta på då… Jag måste säga att jag har aldrig sett en häst galoppera SÅ fort på en SÅ liten volt SÅ länge!!
Ja först gick det väl mera normalt tillväga. Han travade lite först och sedan galopp i bägge varven, kryddat med de sedvanliga bakutsparkarna. Det var när jag tyckte att det kanske kunde räcka, som han plötsligt ökade tempot. JÄKLAR vad det gick undan!!! Att jag då minskade volten något för att han skulle sakta av, spelade ingen roll för honom. Skulle tippa på att han låg i 40° vinkel längs marken och när det någon gång kom ett uppställt litet hinder i vägen, så hoppade han liksom över ena sidan av stödet på hindret, i samma lutande ställning!
Men han fick hålla på ett tag medan jag stod där och ömsom skrattade åt denna tokiga häst och ömsom fasade över att han närsomhelst skulle drabbas av jordens dragningskraft och helt enkelt ramla ner på sidan. Det hade ju varit mest logiskt. Långt om länge stannade han äntligen och stod där så stilla och lugnt som om han aldrig gjort annat! :-)

Publicerat i Blandat, Blogg, Djur, Humor | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Tid att andas…

Postat den 22 februari, 2012 av Laila Norman

Det har varit svårt att hänga med i svängarna idag och riktigt som jag trott blev det väl inte. Jag hade tänkt mig en tur till stallet på förmiddagen och sedan hem och måla hallen. Istället ringde telefonen kl 7 och de ville att jag skulle jobba 7 till 14… Snabb frukost och iväg. Under dagen kom jag att tänka på att det var onsdag. Jag minns inte senaste gången jag var fri en onsdag eftermiddag. Brohjälpen har öppet sin mysiga secondhandaffär bara då. Ja lördagar också förstås, men då är jag ju ALDRIG ledig… Det fick bli en tur till Falkenberg efter jobbet. På vägen dit kom jag på alla andra ärenden jag hade när jag ändå var igång. Bl a Jakten på Konsoller och Ankarkrokar i Smide.
Första stället. Negativt. De hade däremot furuplankor (till hylla) i det formatet jag ville ha, däremot hade de inte rätt attityd. Jag kom nämligen på att jag även behövde en taklampa i hallen efter att jag tvingats mörda den gamla för att få ner den. (Maken till långa skruvar med gängor som inte längre fungerade av någon anledning! Skruvade som besatt i 20 minuter utan resultat. Sedan var det alltså grovt våld som gällde.)
De hade en sån jag ville ha där i affär nr 1. Men ingen stickpropp att stickas i kontakten i taket. Jag blev informerad om att man nuförtiden fick skaffa sådana själv och montera på den lilla sladden som han påstod fanns gömd inuti metalldosan. Nå men någon sorts ögla att hänga upp den på kroken i taket då? Oh nej, nuförtiden skruvade man fast den direkt i taket i de här små skruvhålen. Jag kände hur käringabruset slog till rejält och jag sa irriterat att det är väldigt konstigt att man nuförtiden inte kan köpa en lampa någonstans som är FÄRDIGMONTERAD, som man kan gå hem och hänga upp!!! Jag sa också att JAG kan minsann inte mixtra med sladdar och sånt (liiite lögn, men det hade ju kunnat vara sanning!!) och ska man behöva anlita elektriker så fort man vill ha en ny lampa?? Va?? Sedan slängde jag ur mig att ”de har säkert på Gekås…” och gick. Så det blir inget brädköp där heller. Jag fortsatte att vara arg ända tills jag kom till affär nummer två.
Där kom jag in på området när en bom öppnades för mig, men sedan kom jag inte ut igen – när jag ville hitta en parkering. En ung man kom och undrade om han kunde hjälpa till och ville titta i bilen innan han släppte ut mig. Hursomhelst så fick jag frågat mig fram till att de inte heller hade krokar o sånt i smide. Frågade även efter bräda med måtten 30 x 2,40. Vi dividerade en lång stund där jag fick upprepa måtten och till slut sa han att neej, de hade ingen bredd på 30. Den smalaste var 40. Detta tyckte jag var konstigt och då visade det sig att han talade om millimeter och jag om centimeter. Men nej, det blev inget köp där heller.

Så blev det besök hos Brohjälpen. Där inhandlades det friskt! En gammal hushållsvåg i gul emalj, ett kitchigt badrumsskåp, en brödrost, en taklampa (!!!) som jag är säker på att ingen annan har – :-) samt en liten, tom coca-colaflaska av den där gamla sorten.

Därefter hittade jag ankarkrokar i smide på Fynda, men inga konsoller. Så blev det ett besök på Woody. DÄR var det trevlig personal och långa gångar med brädor och lister att välja mellan! Gillar!! De hade visserligen inga konsoller i smide, men jag kommer att återvända.

Så tittade jag in i golvaffären och vips, så hade jag köpt en plastmatta till hallen, som jag ska lägga in själv. Men den försäljaren får jag nog ringa imorgon för jag undrar om jag inte blev lite lurad där… Mattan kostade 195 kr och jag köpte 2,30 meter, men fick betala för 4,6 meter. Det var ju visserligen en stuvbit och kanske var hela biten så lång, men om jag måste betala för hela så ska jag minsann ha hela också! Alltid kan man stoppa ner den någonstans… Fast jag visste inte att man måste betala för hela biten när det är en stuvbit.
Konsoller i smide får jag nog köpa via nätet verkar det som.

Kom hem halv sju och målade de brädorna i halltaket som sitter runt där lampan ska hänga, så snart kan jag hänga upp den. Får se hur målningen ser ut då, för jag målade i skenet från lampan i rummet intill… :-)
Nu har jag ätit lite också och känner mig faktiskt lite trött, om jag får säga det själv. Hade gärna stannat hemma och målat imorgon, men jag ska jobba och sedan måste jag till stallet…

Publicerat i Blandat, Blogg | Etiketter , , , , , , , | 1 kommentar

Inga sysselsättningsproblem.

Postat den 20 februari, 2012 av Laila Norman

En oväntat ledig dag. Jag hejdade mig i hallen, på väg in i köket för att tillreda frukost. Mitt väldigt röriga kök, där jag har rivit ner alla skåp utom ett, där jag har det allra viktigaste, typ en tallrik, ett glas, en kopp etc. De nya, hopmonterade skåpen står huller om buller och ovanpå varandra över köksgolvet och samsas med bänkskivor och lister och annat. Snickaren ska komma och hjälpa mig om 1½ vecka och jag längtar så!

Men nu hejdade jag mig alltså i hallen redan före frukost. Tänkte: Den är ju allt bra mörk och tråkig, min hall. Den kommer att se ännu fulare ut när köket är klart och den ligger där alldeles bredvid!
Jag har furupanel på både väggar och tak i hallen, en mörkbrun hallbyrå från sjuttitalet, en hatthylla som hänger för lågt ner så kappor släpar i golvet etc, etc.

En liten stund senare befinner jag mig plötsligt i hallen med pensel i ena handen, i färd med att måla kvistlack över alla miljoner kvistmärken på furubrädorna. Jag har nämligen bestämt mig för att här ska målas om. Vitt och ljust ska här bli. Eller nja, möjligen med en brytning åt ljusgrått. Sedan satte jag mig och ritade på hur jag skulle ha hatthylla, hängare och skohylla istället för det gamla. Byrån ska med ut och istället ska jag ha en hylla. Hyllorna ska jag fixa själv med lite hjälp av det lokala snickeriet. Hoppas också på att kunna hitta en billig stuvbit när det gäller plastmatta. Jippi vad fint det ska bli!

Så nu ska jag köpa färg och måla och lämna ner ritningar till snickeriet, men idag är det för sent. Känner mig otålig. Fast en liten röst säger åt mig att jag kanske borde vänta tills längre fram i vår. När köket blivit klart och i ordning. Men vi får se hur det blir med det. Om jag inte får en massa jobb den här veckan, så har jag ju tid! :-)

Publicerat i Blandat, Blogg | Etiketter , , , , , , , , | 5 kommentar

Lia Hof

Postat den 18 februari, 2012 av Laila Norman

Det var öppet hus på Lia Hofs exklusiva konferenshotell/vandrarhem idag och jag var där med kameran förstås – även om en sådan här blaskig och regngrå senvinterdag inte ger den praktfulla byggnadens exteriör rättvisa.

Men först en kort historik:

Liahemmet byggdes 1912 och har under sina nästan hundra år haft ett antal olika användningsområden.
(Uppgifter hämtade från Nordisk Familjebok/Uggleupplagan. 20.)
Obbhults sanatorium.
Fagerreds lungsotssanatorium är en av Hallands läns landsting planerad tuberkolosanstalt, som skall uppföras på Obbhults gård, Fagerreds socken, belägen ung. 800 m från Lia järnvägsstation, på norra stranden af Högvadsån. Grunden till byggnaden, som skall uppföras i två våningar och bereda plats
för 94 sjuka, lades i juni 1912. Anläggningskostnaderna, inkl. tomt och inventarier äro beräknade till 450.000 kr. Anstalten är ämnad att tagas i bruk sommaren 1914.

Fagereds sanatorium (ursprungligen benämnt Obbhults sanatorium efter den gård där det byggdes) i Lia, Fagereds socken, i Falkenbergs kommun, i Hallands län, var alltså en sjukvårdsinrättning.
Sanatoriet byggdes 1912-14 av Hallands landsting och öppnade i augusti 1914. Till detta sanatorium kom patienter för vård av tuberkulos. Det uppfördes på en skogbevuxen södersluttning några hundra meter från Lia station, Falkenbergs järnväg som gick mellan Falkenberg och Limmared. År 1958 lades
sanatorieverksamheten ner och det tjänade som både vårdhem för lätt psykiskt sjuka flickor, långtidssjuka samt demensboende, under namnet Liahemmet. Detta lades ner 1995.

Efter att byggnaden stått oanvänd i några år, köptes den av European Institute of Health and Education, en rörelse som står sjundedagsadventisterna nära. De sålde fastigheten 2003 till Fagereds Fastighets AB för 2,9 miljoner.

Vad som därefter skett är inte helt klarlagt, men 2006 lurades den norske affärsmannen Harald Lauritzen att köpa fastigheten för 16,5 miljoner kronor, efter att ha blivit visad falska intyg. Den stora utgiften som inte gav inkomster i motsvarande grad, drev norrmannen i konkurs. Han har nu stämt de tre norrmän som var inblandade i försäljningen. I efterhand har han sagt att ”När det låter för bra för att vara sant så är det inte sant”.

Så i februari 2011 fick Daniel Carlsson, en av de nya delägarna till Ästad Gård, höra talas om att Liahemmet skulle säljas på exekutiv auktion – en halvtimme innan auktionen startade! Han åkte dit tillsammans med Martin Birgersson och köpte det på ren impuls.

Det var då i stort renoveringsbehov, både ut- och invändigt.

Detta foto: Ola Folkesson. Hämtat från artikel i Hallands Nyheter.

Men nu blomstrar det alltså som aldrig förr!

Efter ett omfattande renoveringsarbete under 2011 för att bygga upp en helt unik miljö, står nu Lia Hof klart med pampiga kristallkronor, inredning och möbler värdiga ett slott.


En gammal fin taffel står i en alkov i den stora hallen och jag hoppas att den går att spela på och att någon också gör det, under en trevlig afton med många gäster!

En av föreläsningssalarna.

Ett av 70 olika rum, där du kan få sova för 265 kronor natten. 170 gäster kan tas emot.




Varje liten detalj i inredningen är genomtänkt och även en strömbrytare kan alltså vara vacker!



Det fanns väldigt många korridorer! :-)



Blå salen



När man själv har ett ordinärt LITET badrum, så blir man helt fascinerad av de spatiösa ytor man får förfoga över här!



I spegelsalen blev alla besökare också bjudna på kaffe och god kaka. Tack, det smakade mycket gott!

En av alla vackra takkronor.

Publicerat i Blandat | 2 kommentar

Hemleverans

Postat den 3 februari, 2012 av Laila Norman

Samtal med IKEA:
”Hej, jag har fått besked om att min leverans kommer mellan 09.00 och 15.00 på onsdag. Kan de inte komma på förmiddagen, som jag bad om vid köpet? Jag måste nämligen åka till arbetet kl 15, så om de inte kommer förrän fem i tre, så hinner de knappast bära in varorna innan jag måste åka…”
”Nej tyvärr, detta är våra intervaller. Man kan få entimmesintervall om man betalar 400 kronor.”
”Jag nu var det ju inte entimmesintervall jag pratade om. Det hade räckt om ni kunde lova leverans före kl 14. Kan man inte komma överens med chauffören…?”
”Nej, tyvärr, detta är de intervaller vi har. De ska ju lämna av varor på flera ställen och kan inte säga i förväg vem som står först i tur.”

——-

Väldigt konstigt. Känner hur ilskan bubblar i mig. Vem är det som bestämmer rutterna? Inte chaufförerna? Kanske gör de upp resplanen samma morgon då.
Detta betyder alltså att jag måste ta en hel dag ledigt från jobbet för att ta emot leveransen. Som kanske då kommer kl 9.15 på morgonen, vad vet jag? Och då hade jag ju kunnat jobba kvällen som tänkt. Men om den å andra sidan kommer fem i tre, så finns det ju inga möjligheter…

Publicerat i Blandat, gnäll | Etiketter , , , , | 3 kommentar

Förvirrande irrande

Postat den 21 december, 2011 av Laila Norman

Maestro, jättekatten som arbetar som sällskapskatt åt Matisse här, har en blick som jag aldrig blir klok på. Det är lite åsnan Ior över den, tror jag. Matisse har en massa olika uttryck; han kan kisa, han kan stirra chockat, han kan titta intresserat, han kan plira lite surt, han kan glo förvånat, han kan se enbart glad och vänlig ut och jag är säker på att han faktiskt ler också. Åtminstone mentalt. Men Maestro har alltid samma uttryck i ögonen: En blandning av stark förebråelse och ledsam underkastelse. Hade jag inte själv sett hur de båda busar och jagar varandra av hjärtans lust och sedan faller ihop i en enda pälshög och slickar varandra och kramas och sedan somnar med armarna om varandra, så hade jag trott att han inte alls trivdes med sitt jobb här och levde under uppfattningen att han var ett kidnappningsoffer.




Då jag har målat lister i köket under några dagar, så har katternas mat- och vattenskål förpassats ut i hallen. Jag vill inte ha pälsbollar vandrande runt bland nymålade lister. Jag visade dem mycket tydligt att jag ställde dem där. Detta har inte uppskattats, eller också är det minnet som saknar flera viktiga funktioner, för varje gång de kommer in så rusar de raka vägen till där matskålen brukar stå. Sedan stirras det väldeliga på mig från två par ögon. Anklagande. Särskilt Maestro verkade väldigt trög på minnesfronten. Matisse lärde sig så småningom att åtminstone inte rusa direkt till köket, utan istället vandra omkring lite planlöst och tillsynes nonchalant, tills han liksom av en slump hittade en matskål. Maestro fick jag bära dit och det är ingen lätt sak, kan jag meddela.

Idag skulle jag måla en sista gång, så katterna förpassades ut. I FLERA TIMMAR, gud sig förbarme, eftersom jag även planerade en storstädning!!! I varje rum jag gick igenom, hade minst en katt flugit upp på ett av fönsterblecken utanför och satt och stirrade på mig. Dessutom klöste de över hela glasrutan så det gnisslade om det. De flyttade hela tiden runt till fönstren i just det rum som jag för tillfället uppehöll mig i. Ganska imponerande faktiskt…
När jag hade städat klart, var färgen klibbfri så jag bar tillbaks skålarna till sin ursprungliga plats och släppte in katterna. Det visade sig att NU, efter ca tjugo gånger, så hade polletten ramlat ner hos Maestro, som rusade raka vägen in i hallen där han nu äntligen lärt sig att matskålen stod. Den var borta! Han tittade på mig och det syntes att han nu totalt tappat greppet om hela tillvaron. Jag tyckte nästan synd om honom, när jag kånkade iväg med honom till köket.

Innanför köket har jag tvättstugan och den har två dörrar, så att jag om jag öppnar bägge två så kan jag springa runt, runt i huset, om jag vill. Jag stod och pillade bort maskeringstejp runt dörren till köket, som även har en glasruta. Jag hade tydligen glömt stänga den andra dörren under allt mitt städande, för nu hade Maestro hittat dit in och stod plötsligt och stirrade anklagande på mig från andra sidan. Då bröt jag nästan ihop.

Citat av Ior:
Olyckshändelser är konstiga saker. Man råkar inte ut för dem, förrän man råkar in i dem.
Alla kan inte, somliga vill inte. Så är det bara.

Publicerat i Blandat, Blogg, Djur, Humor | Etiketter , , , , , | 3 kommentar

Roligt nästan jämt

Postat den 21 december, 2011 av Laila Norman

Jag är och hjälper en farbror med städning och renbäddning och frågar var han har rena lakan någonstans. Han pekar uppåt och börjar förklara och erbjuder sig sedan att gå och hämta. Eftersom det inte är benen han har problem med, så säger jag ja tack.
”Hämta ner allt som behövs, lakan och örngott, ropar jag efter honom.”
Han är borta en bra stund och kommer sedan ner bärandes på två skrynkliga underlakan som han räcker fram.
”Är det såna här?”
”Hm, ja det är underlakan. Men det behövs påslakan och två örngott också.”
”Jag går upp igen.”
”Ta med dig det här tillbaks, det behövs bara ett,” säger jag och räcker över det ena underlakanet.
En lika lång stund går och till slut kommer han ner och överlämnar tveksamt ett blommigt bylte.
”Detta?”
Jag synar det och nickar sedan gillande.
”Ja, det blir jättebra, men örngotten..?”
”Jaha.. jag får gå upp igen…”
”Haha, du får motion! Kom ihåg nu: TVÅ örngott!”
Tredje gången gillt och han kommer verkligen tillbaks med två örngott. Sedan ska jag ladda tvättmaskinen och frågar var den finns. Jo, den är i källaren.
”Jag går med ner,” säger han. Vi går ner för en brant halvmörk trappa och kommer ner i en källare som står under vatten! Flera centimeter med vatten i pannrummet. Han säger att det kommer från ett rör i taket och rinner längs en vägg ner på golvet…
”Men såhär kan du inte ha det, du måste ringa någon! Annars murknar brädorna och du brakar rätt genom köksgolvet!”
”Ja, jo,” säger han. ”Men jag brukar borsta ner det här ibland.” Han visar med en gest på duschrummet intill. ”Är väl snart dags igen…”

Tvättmaskinen står i rummet intill, som alltså också är ett duschrum. Han står bredvid och vill hjälpa till och visa.
”Jag öppnar vattenkranen,”säger han och vrider på den samtidigt som jag slår på strömmen och trycker på startknappen.
”Ja det hörs hur vattnet spolar nu, så då kan vi gå upp igen,” säger jag.

Vi går upp och jag städar klart och strax innan jag ska ge mig av, så går jag ner för att se hur långt tvättmaskinen kommit i programmet. Han ska ju hänga upp tvätten sedan och jag vill ge honom en ungefärlig tid, även om jag känner mig osäker på om han verkligen kan klockan eller kommer ihåg att titta på den.
Men maskinen står tyst och stilla. Den har inte ens börjat. Fast jag hör hur vattnet spolar? Jag lyfter på duschdraperiet som skymmer kranarna. Han har öppnat kranen till den hemmagjorda duschen, där vattnet mycket riktigt spolar ur en slang ner mot golvbrunnen. Men inte kranen till tvättmaskinen.
Jag suckar stilla, stänger kranen och öppnar den till maskinen, som genast snällt sätter igång.
Sedan går jag upp till honom och förklarar, men är osäker om han förstår riktigt alltihop om orsak och verkan. Han sa i alla fall att han skulle hänga upp tvätten sedan. På vinden.
Han får gå mycket i trappor idag. Men det är nog bäst att vi kontaktar något syskon om vattenståndet i källaren.

Publicerat i Blandat, Blogg | Etiketter , , , | 1 kommentar