Växthuset

Grenarna på björkarna som växte på bägge sidor om stigen var täckta av ett tjockt lager av rimfrost. På marken låg snön decimetertjock och fullständigt orörd. Mellan hundratals tunna ungträdsgrenar sipprade ett gråvitt ljus fram och fyllde luften med december och den speciella, rena doften av snö.
Tystnaden i skogen var total. Allting var inbäddat, isolerat, vadderat. Om någon skulle trampa på en torr kvist här, så skulle ljudet stanna kvar, inkapslat i tystnaden, för att slutligen självt dö ut. Det som yttrades i denna vita, tysta värld blev kvar här. Det fördes inte vidare.
De som nu gick här och gjorde spår i snön och blåste ut vita moln ur näsborrarna, var en man och en kvinna. De gick efter varandra, ibland bredvid, när stigen var tillräckligt bred. De talade inte mycket med varandra, men deras tystnad var av det lugna, trygga slaget. Det hördes ett lätt frasande och därefter ett dovt knarrande från deras stövlar i snön, när de gick.
Kvinnan var klädd i en lång yllekappa och en svart basker. Hon hade kragen uppfälld, men framifrån kunde man se en grå lugg titta fram. Hon såg ut att vara i åttioårsåldern. Hon hade ingen handväska, men bar på ett snöre som det hängde en nyckel i. Mannen var i samma ålder, lång och smal. Han var barhuvad men hade en blå, tjock halsduk, virad flera varv runt halsen och med ändarna ordentligt nedstoppade innanför den bruna skinnjackan.
När de hade gått på detta viset en bra stund, började det glesa ut mellan björkarna och till slut befann de sig i en glänta. Paret saktade ner på stegen för att slutligen stanna och titta. Framför dem låg ett växthus. Det var ett stort växthus med glasrutorna täckta av frostrosor. Dörren var reglad och ett stort hänglås prydde utsidan. Kvinnan gick före och mannen efter. Nu tog hon fram nyckeln hon hade i snöret och vred om den i hänglåset. Den stora glasdörren öppnades och de klev in.
De stampade noggrant av sig snön på tröskeln innan de stängde dörren bakom sig. I samma stund som dörren gick igen, trängde solstrålar igenom allt det gråvita tjocka utanför och passerade genom glasrutorna. De lyste med förbluffande värme på paret och på mullbänkarna omkring dem. I mitten av detta stora växthus växte en cypress och där stod en vitmålad träbänk. Där satte sig paret tätt ihop, hållande varandras händer, fingrarna sammanflätade.
Så varmt blev det på bara en liten stund, att guldfisken i den lilla dammen kvicknade till och började simma runt för att leta efter föda och små skott av primula, pensé och chrysantemum stack upp ur jorden. Forsythian slog ut sina gula blommor och en koltrast kom från ingenstans och slog sig ner på vattenkannan i ena hörnet för att spana efter mask. Utanför lade sig mörkret.
Mannen och kvinnan såg på varandra och blickarna var fyllda av värme och kärlek. Mannen log svagt och kvinnan kramade hans hand till svar. Nu behövde de inte orden mer. De hade hittat hem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *