Hur det började

Jag var enda barnet i en kull som var tänkt att bestå av tre. Men min pappa dog i en tragisk olycka när jag var bara 1½. Tänk att man kan sakna minnen man inte har, så mycket!
Han fick en hel husvägg över sig en dag under sitt arbete på en byggarbetsplats och det måste ha totalt förstört min mamma. Hon fick ett telefonsamtal från sjukhuset där de bad henne sätta sig ner och drog sedan olyckan i korta drag. Han levde fortfarande då, men var medvetslös. Han andades ytterligare två dagar innan han slutligen gav upp och mamma var tapper hela tiden. Eller kanske snarare förlamad.

Pappas släkt från Lappland kom ner till begravningen och hjälpte till att ta hand om mig som sprang omkring och lekte och trodde det var kalas eftersom så många samlats, och frågade flera gånger om inte pappa också skulle komma. Mormor och morfar och morbror Bertil hade kommit upp från Falkenberg men åkte hem samma kväll. Djuren måste ses efter. Farmor stannade litet.

Flera veckor efteråt hände det att mamma ställde sig vid fönstret och tittade när hon hörde en motorcykel. Hon visste ju att han var död men tänkte ändå att han kanske skulle komma tillbaka. Vad skulle hon ta sig till i livet utan honom? Han hade ju visat hennes instängda jag vägen till kärlek och känslor med sitt öppna och varma sätt. Hur skulle hon göra nu då?
Hon vågade inte släppa ut det riktigt stora skriket som bodde inuti henne, det var för mäktigt. Det skulle riva sönder allt; hon skulle bli tokig och aldrig kunna sluta och då jag skulle tas ifrån henne och det gick ju inte an för jag var det enda hon hade i världen nu.

Jag blev ett mycket älskat barn, ett barn som kände att stor kärlek var mycket vemodig och förknippad med smärta och rädsla.
Jag fick mycket trygghet inne min kokong av kärlek. Jag älskade att somna till Nalle Puh, Madicken, Lotta på Bråkmakargatan, Pelle Svanslös, Pippi Långstrump, Bröderna Grimms sagor och alla andra kända och okända böcker som fanns. Mamma läste så bra och jag älskade att ligga och blunda och leva mig in i alla sagovärldar.
Jag älskade att höra på sagor om elaka häxor och jag drömde ofta mardrömmar om dem sen. Jag drömde att mamma blivit förvandlad till en häxa. Att jag var på väg hem från affären och gick genom skogen och plötsligt var allting annorlunda och jag kände inte igen mig och där satt mamma och rörde i en stor gryta i ett hus i skogen och hon tittade upp på mig med främmande vassa ögon och skrattade ett elakt skratt och jag vakande upp med bultande hjärta och gråt i halsen. Men jag ville ändå höra sagor om häxor och annat otäckt varvat med Nalle Puh och Astrid Lindgrens sagor.
När jag blev lite större läste jag själv men vi hade ändå kvar vissa läsestunder länge, då mamma läste för mig.

Vi bodde på en återvändsväg med villor byggda under slutet av fyrtiotalet och femtiotalet och det bodde barnfamiljer i de flesta, så det fanns alltid ungar ute att leka med. Vägen låg i en dal med berg och skog på bägge sidor och där vägen tog slut låg ett trädgårdsmästeri i skogsbrynet. Där bodde en gammal trädgårdsmästare som var änkeman, tillsammans med sin dotter som var i 40-årsåldern. Hon var inte riktigt som hon skulle – tokig, sa vi barn – och vi var lite rädda för henne när vi var riktigt små och när vi blev lite äldre retades vi med henne när hon kom från affären, svängande sin bruna och gröna smärtingbag och hon brukade räcka ut tungan åt oss.
Ibland blev jag skickad till trädgårdsmästaren för att betala någon räkning eller för att hämta beställda blommor. Då fick man gå igenom trädgården som var så fin och full med blommor i långa rader och gångstigen fram till huset gick genom en tunnel av kaprifol. Huset var gammalt, av trä och med flagnande solblekt färg som en gång varit ljusgul med grönt runt fönstren. Dörren var på den skuggiga baksidan och var grön med lätt svängt metallhandtag och nyckeln satt i låset. En liten lädersnodd hängde från hålet i nyckelhuvudet. Man kom in i en liten farstu som ledde rakt in i köket och det var väldigt lågt i tak och mörkt inne. Det luktade. Dels luktade det snus, men främst luktade det gammalt. Det luktade inte gott, men jag tyckte om lukten av någon anledning.
Jag har alltid haft en förkärlek till allt som är gammalt, även om det är fult och trasigt.
Den gamle trädgårdsmästaren satt på en köksstol och tog emot en och han var alltid vänlig och korrekt på ett gammaldags sätt. Jag tyckte om att gå dit och samtidigt var det lite kusligt.

När jag var ute och lekte var jag oftast tillsammans med Anders som var lika gammal som jag. Vi lekte med bilar, byggde med Lego och Mekano, sprang omkring och sköt knallpulverpistol på Solberget och lekte indian och cowboy, byggde kojor i skogen och hade hemliga detektivklubbar. Ibland var jag med Eva-Lena eller Lilette och lekte med babydockor och hade otaliga saftkalas i lekstugan. Eva-Lena och jag brukade leka Bröderna Cartwright. Vi galopperade omkring på deras gräsmatta och jag var alltid Little Joe och hon fick vara Adam eller Hoss.

Den första lekstugan jag hade byggde mamma själv. Den var rödmålad och låg mitt ibland blåbärsriset på baksidan av tomten. Senare fick jag överta grannens lekstuga, för deras dotter som var sex år äldre än jag hade vuxit ifrån den. Lyckan var stor – den var vit med svart tak och hade tre fönster som hade riktigt glas och gick att öppna och en dörr som gick att låsa med hasp. Inuti fanns en väggfast bänk klädd med plastat kräppapper och på väggen ovanför var det köksskåp med skjutdörrar och dessutom fanns där ett ställ i porslin som hade lådor med handtag där det stod målat ”Mjöl” ”Socker” ”Kardemumma” och sånt på. Det var så fint och jag var överlycklig! Ibland på sommarlovet övernattade jag och Monica där. Vi hade luftmadrasser och sovsäckar och tidningar, ficklampor och saft och kex och det var alltid lika spännande att ligga där och viska och fnissa innan man somnade, ensamma ute i sommarnatten. Men vi hade haspen på…

På vintrarna åkte vi alla barn skidor, pulka och skridskor tillsammans. Det fanns en av vass omgiven mosse i närheten och den skottades av energiska fäder och där fanns plats åt alla. De första skridskorna bestod av skenor med remmar på som man spände fast runtom pjäxorna och det hela var väldigt vingligt och vristerna värkte av trötthet efteråt. Men det gjorde ingenting för under tiden kände man inget – solen sken, kylan bet i kinderna som blev knallröda, man ramlade, åkte på magen, tränade att åka baklänges och inte förrän fingrarna och tårna var alldeles stela och solens strålar försvann bakom talltopparna på berget, slutade man och gick hem på stela ben. Där tog mamma emot, hjälpte att ta av de snötyngda lovikavantarna, mössan, jackan och pjäxorna. Jag bara stod som en staty i hallen och lät mig klädas av och kände hur mina fingrar och tår långsamt tinade upp under mammas försiktiga massage.
Om det sedan vankades varm choklad och smörgås också, blev dagen fulländad.

Om jag inte hade nån att leka med så hade jag för det mesta ingen svårighet med att sysselsätta mig själv. Rita har jag alltid tyckt om att göra, så papper och penna var nödvändigt att kunna tillgå. Sedan så var det dockhuset, Lego, alla nallar och dockor, bygga koja under köksbordet, leka tåg med köksstolarna, läsa, skriva, rita klippdockor, bygga med klossar – allt beroende på ålder och intresse. Det fanns MASSOR att göra och det enda tråkiga var egentligen när det var dags att plocka undan alla leksakerna som låg utspridda över hela köksgolvet. Jag hade ett eget rum, men det var inte alls lika roligt att vara där inne och leka eftersom mamma oftast befann sig i köket.

Mamma började inte arbeta förrän jag fyllt tio och hon var den stora tryggheten. Hon fanns alltid där för mig. Hur hon kunde klara det ekonomiskt förstår jag inte än idag.
Men mamma sydde väldigt fint så nästan alla mina kläder var hemgjorda eller köpta på Bytescentralen inne i stan, där man kunde lämna urvuxna kläder och köpa billiga begagnade. Jag har inga minnen av att jag skulle tyckt att det var trist med hemmagjort. Hon var jätteduktig på att ta tillvara på tyglappar och göra ändringar, så hon tillbringade nätterna med att göra ändringar på kläder åt halva gatan och även att sy nya. Genom bekantas bekanta fick hon en hel del uppdrag, men jag tror aldrig hon kunde med att ta ordentligt betalt. Men trots allt, blev det ju några kronor extra till hushållskassan.
Jag minns det avlägsna surrandet från symaskinen på kvällarna när jag skulle sova. Godnattsagan var läst, jag var omstoppad och nattad och sovrumsdörren nästan stängd som jag ville ha den, och även om köksdörren var stängd trängde ljudet ut och jag kunde höra saxen klippa och symaskinen brumma, små tystnader emellanåt och så lite skrap med köksstolen och ljud bortifrån spis och diskbänk som betydde att kvällskaffet sattes på. Det var ett mycket tryggt ljud att somna till.

På samma sätt som jag var precis allt för mamma, så var hon ju allt för mig av den anledningen att jag inte någon gång behövde dela henne med någon annan. Inget syskon och ingen man. Hon gifte aldrig om sig. Under en kortare period när jag var nio år hade hon ett förhållande med en äldre man och de gånger han var hemma och hälsade på och sedan ville pussa mamma innan han gick, kände jag en svartsjuka som gjorde djuriskt ont. Den var direkt ångestfylld. Någon höll på att ta min mamma ifrån mig. Men eftersom deras förhållande inte varade så länge, så vet jag inte hur jag skulle reagerat i längden. Förhoppningsvis hade svartsjukan gått över.

En kommentar till Hur det började

  1. Pingback: Nyheter |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *