Doftsensationer

I mitt badrum har det nu spridit sig en ljuvlig doft av… GÖDSEL!
Palencjas 2013-02-01-376-Edit nedbajsade och leriga täcke har legat i blöt i badkaret en stund och när jag nu står i badrummet och blundar, så förflyttas jag tillbaks till mormor och morfars ladugård när jag var liten.

Jag kan höra hur Julia råmar med sin mörka röst och i mjölkrummet skramlar morfar med hinkar. Det idisslas och det trampas och det rasslar lite från tjuder och det mmböö-as från små kalvar och rätt som det är uppstår det även en varm ångande doft av urin, när den närmaste kon tömmer blåsan så det står härliga till.
Utanför är det kallt och mörkt. Snön ligger i drivor, som det brukar där nere på Hallands slättland där det alltid blåser. På sina ställen är det knappt så det täcker kullerstenarna och på andra går det upp till låren på mig. Jag är ju inte så stor. Kanske sju år.

Jag har fått följa med morfar ut till morgonsysslorna. Tjatat mig till det, även om han kanske gjorde undan snabbare utan mig. Men det är så roligt att hjälpa till och jag mockar upp bajset i en skottkärra alldeles själv och balanserar ut den på gödselstan, på brädan som går över den packade gödseln, och tippar av den där. Jag får köra många gånger, för jag orkar inte ta så stora lass. Så får jag även trä på spenkopparna på Junis och Majros spenar, de två snällaste korna. Sedan pyser det så hemtrevligt och man kan se genom kopp-glaset hur den vita mjölken far ner i mjölkkannan medelst mjölkmaskinen. Efteråt får katterna en skål med spenvarm mjölk. Så hjälper jag till att ge grisarna mat, skopar upp det som morfar blandat till, i deras hoar. Men det är inte lika roligt, det är snart överstökat. Lite längre tid ägnar jag hellre åt att ge de minsta kalvarna mjölk. De får ju inte mammans dyrbara droppar helt och hållet, men de första dagarna får de åtminstone lite grann av det uppblandat med vatten. De är ivriga och okunniga och kör gärna ner hela nosen i mjölken så det kommer in i näsan och de frustar och fnyser. Jag får hjälpa dem genom att stoppa in fingrarna i munnen på dem så att de suger på dem och sedan sänker jag långsamt ner handen i mjölken, och då brukar det gå bra att där övergå till att istället suga i sig mjölken.

När vi är klara med sysslorna, jag och morfar, så går vi in för att äta frukost. Man kommer in i en farstu först, där morfar hänger av sig de smutsigaste ladugårdskläderna och ställer träbonnarna. Där finns också en bänk med ett handfat och lite tvål. På väggen bredvid hänger en handduk av juteväv. Här i farstun luktar det också ladugård, men det känner man inte om man kommer därifrån och näsan redan är full av den lukten.
När vi kommer in, så har mormor stigit upp och kokat havregrynsgröt och kaffe och dukat med bröd och smör och pålägg. Mjölk har vi ju med oss från ladugården i en ljust gråblå enliterskanna av nåt slags föregångare till plast…

Ja allt det här och lite till, far igenom mitt huvud när jag står i badrummet och blundar. Men jag är ju tvungen att öppna ögonen igen, skölja ur täcke och badkar och sedan stapla upp det hela någorlunda, så det värsta får rinna av innan jag kan hänga upp det någonstans.
2013-12-14-1400

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *