Amerikabreven

Min morfar Algot, född 1899, hade tre bröder som tillsammans med många andra emigrerade till Amerika under de svåra åren i början av seklet. Breven hem är värdefull dokumentation och intressant läsning. Hartford 11 december 1928 Ärade Broder med Familj. Det är nu ganska länge sedan jag hade glädjen att få bref från dig och vill därför skrifva några rader och låta Eder veta att vi mår alla ganska bra, tiden går så fort, vi har nu vintern här igen. Men vi har mycket fint väder hitintills ingen snö och inte mycket kallt just lite frost. Jag har inte mycket att göra nu så jag har god tid till att skrifva men jag har ingenting att skrifva om tycker jag. Jag hoppas att Hälsan är rådande i Edert Hem, hur är det med Morbror Gustav? Ja nu har ju Pappa lemna denna världen och jag säger som jag tänker att det var gott för Honom att komma ifrån ty när krafterna äro alldeles slut och en god beredelse är gjord så har vi ingenting mer att önska än att få komma till ett bättre Hem. Gud gifve att vi alla af Nåd måtte få ingå i de Himmelska boningar som Herren Jesus säger att Han skall bereda åt oss. När jag tänker på det som våra Föräldrar har gjort för oss kan jag ej annat än tacka Gud ty de voro säkerligen Goda fast man såsom barn och ung inte satte värde därpå. Jag fruktar att vi stå efter när det gäller att uppfostra våra barn i Herrens tukt och förmaning ty där är så mycket i denna världen som vill hålla oss till det som för ögonen är. Vi har nu snart jul, detta bref hinner nog inte fram till jul men ändå vill jag önska en God Jul och ett gott nytt år till Er alla. Jag vet inte om jag kommer att skrifva till Otto nu men ska snart skrifva till mina andra syskon också, men det får bli längre fram i vinter om det kan bli af. Särskilt tänker jag på Syster Hulda som har gjort en sådan stor förlust i det att hon har förlorat sin make. Hoppas att hälsan är rådande i Hennes Familj. Jag tänker, du går väl Hem till Björkäng någon gång i julen och träffar då kanske de flästa av mina Syskon. Var då så snäll och Hälsa äfven Morbror Gustaf och så till sist de käraste hälsningar till dig Broder Algot och din familj. Vänligen broder John R Benson, Hartford Connecticut, Amerika. Quinton, Saskatchewan 5 maj 1929 Goddag på Er i Olovsbo och tack för senast! Har Ni väntat på brev från mig? Det har svårt för att bli av att skriva brev. Och det är bråttom med vårarbete här nu, så man har ej så mycken tid över. Men som det är söndag idag har jag ju tid att skriva några rader. Kanske jag först bör meddela att jag har hälsan och trivs utmärkt på min nya plats här i det stora landet i väster. Förrästen lever jag under nästan enahanda förhållanden som i ”gamla landet”. Jag kom nämligen att hamna hos en svensk farmare, och då det är jordbruksarbete, så är det ju liknande som hemma, även om metoderna ej alltid äro desamma. Ja, resan över havet gick lyckligt och tog endast 8 dagar. Jag ser i tidningen att ”Kungsholm” redan hunnit göra en tur till Sverige och är i Amerika igen. Det är ju också en månad sedan jag anlände till Halifax. Jag vart något sjösjuk under resan, men det är ju ingenting att tala om. Järnvägsresan till Winnipeg tog 3½ dag (dygn) och resan till min plats från Winnipeg tog 12 timmar. Det var snö och kallt då jag kom hit och ännu har det ej blivit någon värme. Det blåser kall nordanvind och det är stor frost om nätterna. Det är kort sommar här i trakten och sträng vinter. Men det kan vara hastiga omväxlingar i temperaturen. Jag trodde våren kom tidigare här, men då skulle jag väl rest längre väster ändå och kanske något i söder. Hurudan är våren hemma i Sverige i år? Löven ha väl spruckit ut nu? Den farmare jag arbetar för har tre kvartar land. Landet är uppdelat i sektioner (en engelsk mil i fyrkant) och varje sektion i 4 kvartar. Mindre land än en kvart säljes sällan. En kvart är 160 acres 0 omkring 130 tunnland. Men det är att märka att det är ej så stor del av landet som går att odla. Min bas har endast omkring 100 acres odlat land på de två kvartarna och inget på den ena kvarten, som är nyinköpt (för 7 dollar pr acre). Där skola vi bräcka (=odla) i sommar. Prärien sträcker sig ej hit upp, utan det är mest backar och dalar med små vattensamlingar här och där. Här är även trädbeväxt, men det är endast små aspar som växa här. Det finns även gott om sten, där som ska odlas. Farmaren har en man till utom mig, även han är svensk. Vi kör nu om dagarna med fyra hästar vardera, farmaren har nämligen 8. Och så har han 8 kor och omkring 15 stutar och ungnöt. Men veteodling är det huvudsakligaste.Vi ha sått vetet nu (omkring 50 acres) och jag har i ett par dagar hållit på med att plöja till havre. En del av den odlade jorden trädas. Vete, havre och ett litet stycke potatis för husbehov, äro de enda grödorna. Det går bra att köra med fyra hästar, man sitter på plogen och står på såningsmaskinen. Vi kör omkring 8 timmar på dagen, från kl 8 till 12 på fm. och från kl 2 till 6 på em. Men så har man ju att göra med hästarna och annat så arbetstiden är rätt lång. Jag mjölkar ett par kor mornar och kvällar. Man mjölkar endast två gånger om dagen. Man separerar mjölken och säljer grädden. Det var ej meningen att farmaren skulle haft mer än en man, men han hade anmält en ledig plats till arbetsförmedlingen och jag blev skickad, men då hade han tagit en annan och skickat återbud till platsförmedlingen, men försent. Det är ej så gott om platser runt här och då jag ej kan språket var det ej gott för mig att gå ut att söka arbete på egen hand. Sedan arbetsförmedlingskontoret skaffat immigranterna platser, bryr man naturligtvis sig ej om dem mera. Och så fick jag stanna här jag är. Här är även tillräckligt att göra för två, själv gör han ej så mycket då han är gammal. Jag har fått löfte om 30 dollars i månaden för sommaren, om jag stannar även under den brådaste tiden, nämligen tröskningen. Då brukar farmarna göra vad man i Sverige kallar byte, så att folket i trakten följer tröskmaskinen från den ena farmen till den andra. Men på vintern är det visst dåligt med arbetsförtjänsterna, omkring 15 dollars i månaden bruka farmarna betala. Det finns ju skogsarbete där lönerna väl äro högre, men så kostar det ju att resa dit, det är långa avstånd här, och en del andra omkostnader. Ja, nu har jag omtalat en del av vad jag vet om landet men det är ej mycket. Man får ju ej se mycket här och sällan träffar man folk. Mig gör det ju detsamma som ändå ej kan tala med dem. Det bor ej några svenskar i närheten, det är ungefär 6 engelska mil (en svensk mil) till närmaste svenskar. Jag var där en söndag då jag sökte arbete i trakten. Här omkring är det mest tyska farmare. Jag hade brev från broder Johan för ett par dagar sedan. Jag väntar nu brev hemifrån snart. Jag sänder de käraste hälsningar till er alla. Broderligen: Victor Ps) Hälsa syskonen att jag skall skriva snart. Jag hoppas Allan skriver snart. Quinton, Sask. 30 juni 1929 B. B. Det är söndag och jag har ledigt och vill därför begagna tillfället att besvara ditt brev, som jag fick för, ja, kanske ett par veckor sedan. Tack ska du ha för det! Först får jag väl tala om att jag har hälsan och är vid god vigör och gott humör och hoppas att samma är förhållandet med Er i Olovsbo. Jag hade brev från broder Johan igår, breven oss emellan ta inte mer än några dagar på vägen, men det dröjer ju länge innan man skriver, så det var bara andra brevet jag fick från honom sedan jag kom hit. Vad han säger om min resa hit, undrar du? Ja, till mig skriver han, att han tror att jag nog tycker illa om det i början, men bara jag får vant mig vid det här, jag kommer att trivas bättre, och vad arbetsförtjänst beträffar, det nog är bättre här än i Sverige, men sämre än i Staterna. Ja det skulle nog vara roligt att resa dit också en gång men det är ju inte säkert det blir av för min del, man får ju se om man lever några år framåt. Det värsta med den saken är ju att det är så krångligt att komma in där. Immigrationskvoten har ju nyss av Staterna reducerats från cirka 9000 årligen till 3000, vad Sverige beträffar. Canada lär nog bliva immigrationslandet mer och mer. Det är lika stort som Förenta Staterna och större än hela Europa, men har blott 9 miljoner invånare, så nog finns det plats för fler. Men att de första bebyggarna i ett land ha många svårigheter att kämpa emot, är ju tydligt. Jag tror där var omkring 300 svenskar och 150 finnar med ombord på Kungsholm då jag reste, som skulle till Canada och alltså landstego i Halifax. Jag har läst i tidningen om hur många svenskar som årligen inkomma i Canada men jag har nu glömt det men tror att det var 6 – 7000 det senaste året. Detta antal kommer nog att ökas starkt år för år. Och från nästan alla länder komma invandrare till Canada. Även från staterna där många farmare sälja sina farmer för att sedan få billigare land i Canada. De långa kalla vintrarna här utgöra nog en av de värsta svårigheterna för befolkningen. Frosten håller ibland på till långt fram på sommaren och börjar tidigt på hösten. Detta trots att Canada är beläget på sydligare breddgrad än Sverige. Men det är mildare klimat i kustregionerna. Det var en frostnatt här strax före midsommar och skadade uppkomna potatis och andra grönsaker. Som du förstår är det inte lätt att med några rader beskriva Canada i sin helhet utan jag får tala om hurudant det är på denna plats. Du undrar hur det är med trädgårdsskötsel och andra binäringar. Det är inte mycket av någon dylik häromkring. Jag tror nog det skulle finnas nog härdiga fruktsorter t ex men intresset ser ut att saknas. Vetet kommer framför allt annat. Så har man ju boskapsskötsel, kreaturen få ta största delen av sin föda själva ute i skog och mark, de ha ju stora områden att gå på. På vintern ger man dem kanske något hö inne då det är mycket snö, men på många ställen få de själva skaffa sig föda även då. De ha ju alltid någon halmstack att gå till om de ej komma på något annat. Svin finns nog många på en del platser, men på denna farmen ha vi blott en sugga och 5 grisar. Och höns finns väl några på varje farm, men inte så många som man hade i hemtrakten. Någon bikupa har jag inte sett sedan jag kom hit. Mitt arbete nu en tid har mest varit att plöja samt bryta upp och köra bort sten, och så har jag i ett par veckor vart med att jämna mark för en väg i trakten. Jag vet ej om jag kommer att stanna här till vintern, men jag är inte rädd för att försöka andra platser. Det blir alltid någon råd. Nu farväl och hälsningar till Er alla från broder Victor. Quinton, Sask. 8 Sept 1929 Bäste Broder. Tack … Fortsätt läsa Amerikabreven