Blogg

Våren kommer trots allt

Det har varit kallt och blåsigt ända till i förrgår, så nu har vi haft några varma dagar och alla löv har slagit ut och häggen blommar. Nu ska det visst blir runt 12 – 14 grader och regnskurar nån vecka framöver.

För övrigt är tillvaron lite jobbig. Det är mycket nu. Sorgen och saknaden efter Cola känns fortfarande starkt. I förrgår kom hon till mig på natten i drömmen, för första gången. Jag trodde hon skulle komma tidigare. Vi skulle ut och rida i drömmen, jag hämtade henne i hagen och sen kom jag på att jag sålt sadeln och allt för att hon var död och då tänkte jag att en promenad kan vi alltid ta ändå. Och så grät jag även i drömmen.

Mellan varven sliter jag med tapeterna och väggarna ser för jävliga ut. Men nu har jag spacklat och slipat NÄSTAN klart, samt målat med spärrvitt på masoniten där den är bar. Nu väntar tapeterna. Hoppas de sitter kvar. Jag tänker på underlaget…

Så slutade Matisse äta. Han ville bara ligga i knäet och sova. Magrade och blev ruggig i pälsen. Försökte handmata, inget lockade, och jag gav in vatten med äggula med doseringsspruta. Sen gav jag en bit Mirtazapan. Först åt han lite bättre ett par, tre dagar, men sen var det tillbaks till svälten. Åkte till veterinären. De tog två blodprover, ett för lever- och njurvärden (och de var bra) och ett för blodplättarna och allmänt och det var bra. Så vätskade de upp honom lite. Hem och gav en bit av en tablett igen. Hjälpte bara lite ett par dagar. Avmaskade honom. Men har inte fått tillbaka aptiten. Någon gång om dagen kan han äta en pytteportion, ibland slickar han bara i sig sås och sånt. Däremot är han pigg och vill gärna ränna ute både natt och dag. Jag oroar mig och fattar ingenting.

8Samtidigt som sorgen, så ligger oron som en grå hinna över mig om dagarna och då läggs en åbgestskapande irritation ovanpå alltihop: 1) Jag beställde ju plastmatta till hallen i slutet av mars och mattläggaren skulle ringa och bestämma dag ”efter påsk”… När en vecka hade gått ringde jag upp och han sa bara att jag stod på deras ringlista. Sedan har jag inte hört ett skit!!!

2) Svedbergs som var här i höstas och grävde upp hela min gräsmatta och fixade ny avloppsbrunn. Där är fullt av stenar och gropigt och håligt värre! Väldigt! De skulle komma till våren och lägga på ett jordlager så att jag kan så gräs igen, samt platta till allting (jättejobb) för att jag ska kunna ha en chans att gå där med gräsklipparen sedan. Sedan så grävde de ju upp alla mina växer ur blomlandet i mitten, för de var i vägen. Dem satt de ner random lite överallt sedan. 😡😡😡 Först nu har det börjat sticka upp såpass att jag ser var hostian tänker komma upp (3 ställen) och har även sett att några FÅ plantor av alpmartornet överlevt! Så idag var jag ute och grävde och hackade av tjocka rötter längs stenmuren vid bersån, så där blev lite plats där. Så tog jag och flyttade dessa fem jordklumpar med nämnda plantor, samt azalean, och satte där i stället och bad en liten bön att de ska trivas på sina nya ställen. För dels kan de ju inte växa så där som de blivit nedgrävda här och där i den blivande (?) gräsmattan och dels måste de bort INNAN de kommer och täcker med jord och stompar det platt.

Jag var så slut efter detta grävarbete att jag mådde illa! 🥵

Men det kommer ju för helvete inte vare sig mattläggare eller grävfirma nån gång! 🤬

Ikväll skickade jag förfrågan till en annan mattläggare istället. Om han tar det, så ringer jag till Oves golv och säger att de behöver inte komma!

Så har det varit visning på mammas hus och budgivning och igår var jag upp till Göteborg för att träffa mäklaren och de blivande köparna, ett ungt trevligt par i 35 årsåldern. Vi skrev på kontraktet i varsitt ex och handpengen ska betalas på måndag. Sedan har de fått fördröjd tillträdesdag till 6 september, eftersom de måste hinna sälja sin lägenhet först. Så köpeskillingen betalas ju först då.

Jag var och hälsade på Carola också en dag, minns inte när. Hon mår ju också skit, pga att hennes man har lämnat henne. Hon hänger knappt ihop och jag hoppas verkligen att hon snart ska komma över den västa fasen. Jag fick i alla fall lukta på lite hästmule igen och vi tog en ridtur tillsammans. Bara i skritt, på min begäran! Men det var riktigt mysigt att komma ut en kravlös tur i en skog där jag dessutom aldrig varit tidigare.

Nånstans emellan allt det här, så jobbar jag ju också och försöker hinna med att handla och laga middag på regelbundna tider och köra mamma till bibliotek och läkare och så är vi ute på små promenader och en dag var vi även nere i Yngeredsfors och döda fallet. Nästa projekt är Sumpafallen. Jag har semester om en och en halv vecka och hoppas på att det mesta ska ha regnat ifrån sig tills dess.

Men när jag sorterar bland alla mina känslor just nu, så är det oron för Matisse som tar överhanden tillsammans med ångesten/ilskan över hantverkare som aldrig kommer och hindrar mig att få klart. Sorgen ligger underst som en grå filt.

Det känns bara så jävla jobbigt allting nu, att jag vet inte hur jag ska orka. Det är som att stå mitt i kvicksand och vara tvungen att gå hela tiden för att inte drunkna, men åååh vad jag skulle vilja kunna känna lite lugn nån gång snart! Eller snarare sinnesro.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.