Blogg,  Djur,  foto

Äntligen

I måndags var jag i Gbg men i tisdags gick vi en promenad igen. På onsdagen kom det drygt en dm snö till (!) och jag hade fullt upp med att skotta snö här hemma inför besöket av arbetsterapeuten. Kjell hade inte plogat vägen så jag fick skotta ända ner till brevlådorna. Sedan var jag så trött att jag kände mig kräkfärdig och handlederna värkte. Efter att hon varit här och lämnat av rullator och monterat toaförhöjningen och sittbrädan över badkaret (inför min mammas ankomst) och sedan åkt igen – DÅ hör jag hur Kjell startar traktorn… Det blev inget besök hos Cola den dagen och knappt inte dagen efter heller, dvs jag var där på torsdagen men ingången till hagen var igenplogad och inte en häst syntes till någonstans. Antog att de passade på att åka pulka i backen eller göra snöänglar eller nåt, så jag åkte hem igen.

Det har varit plusgrader i princip dygnet runt sedan dess och de första dagarna efter snöfallet var det snorhalt, men vi tog i alla fall en timmes promenad i fredags. Då var det helt okej att gå på banvallen och det gick även att hitta o-halkiga strimmor på vägen från stallet. Det smälter fort nu, med solsken varannan dag och som sagt plusgrader dygnet runt. Härligt! Hon fick även en stunds massageborstning i stallgången och det tyckte hon var jätteskönt. Hon stod och njöt och var positivt inställd till allt och var så där kärleksfull som man bara kan vara vissa dagar i brunstcykeln. På promenaden hittade hon blåbärsris under snön som hon tuggade i sig och vi hade det verkligen mysigt.

Igår, söndag, tog vi så äntligen en ridtur!

Red Ivarssonsrundan bara men det var riktigt bra väglag nu faktiskt och vi travade vid ett par tillfällen. Hon var lugn och fin, så piruetten i 180° på banvallen inför nåt osynligt spöke kom verkligen oväntat! Det går så jäkla snabbt att man hinner liksom inte glida av eller nåt, men jag talade om för henne att jag tycker det är jäkligt obehagligt.

Sedan på Ängavägen, i kurvan där vi brukar galoppera… jag hade faktiskt tänkt att vi kanske kunde ta en liten kort galopp där i slasksnön, men det fick vi lägga ner. Den där stora ljusa rosagrå stenbumlingen som ligger där vid kanten, hade nämligen blivit totalt livsfarlig igen!! Halvreste sig och svängde runt och skulle absolut inte passera! MEN jag testade att gå i serpentiner med henne och tvärade lite. Då kan hon ju inte resa sig. Och ta mig fan, det gick jättebra! Varje gång hon tvekade en aning, så tvärade vi år andra hållet osv. 🙂😘😆

Sedan var det nåt läskigt innan sista nedförsbacken och hon ville helst inte gå fram alls där. Men även det gick bra. Men trots allt detta kändes hon ändå lugn inuti, hur nu detta kan ”make any sense”? Men vi tog alltså lite trav på banvallen och sedan lite till efter Fritzons.

Idag mockade jag igen och det var så jäkla jobbigt att jag blev helt genomsvettig. Solen sken och jag hade ju tänkt rida en sväng med innan jobbkvällen, men jag fick åka hem och byta kläder istället. I morgon kommer Carola och behandlar så då blir det väl bara promenad antar jag? Och onsdagen försvinner för då ska jag till Gbg och hämta ner mamma! Men sedan! Sedan, ska jag nog kunna komma igång med mer regelbunden ridning igen, hoppas jag! 😊

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.