Blandat,  Blogg,  Djur,  foto

Vinterland!

I natt kom snön! Idag har det varit både minusgrader och snö, så nu kan man inte klaga! Det är väldigt vackert.

Tack vare snön blev det ridtur istället för promenad idag. När jag hämtat in Cola från hagen, så upptäcktes att hon tagit av sig broddarna på vänster fram. Det är ingen bra idé i det här vädret, så det blev till att hacka hålen fria från is, göra rent i gängorna och hitta två nya brodd att skruva i. Det var ju nästan att jag ställde in ridturen!! Men det gick faktiskt riktigt smidigt för en gångs skull. 😊

Mössen hade ätit två stora hål på hennes fina blå ull-ländtäcke. (Har nu tagit hem och lappat. Inte det minsta vackert, men det ska väl åtminstone hindra hålen från att bli större.) Får förvara det i plastbacken istället. Fast där är ju i princip redan fullt…

För ovanlighetens skull så satt jag upp redan på stallplanen idag. Vet inte varför jag tyckte detta var en bra idé men det hade nog med snön att göra. Cola tyckte det var en vansinnig idé. Dvs sitta upp fick jag ju gärna göra, bara jag inte trodde att hon skulle gå längre än till slutet av stängslet till hagen! Öronen bakåt och stegringar vid alla tre försöken, på plogad, blank och lätt halkig väg. Jädra satmara till häst! Orkade verkligen inte tjafsa om detta idag utan satt av och ledde henne resolut till en av våra vanliga uppsittningsstenar istället.

På vägen dit mötte jag Marina och Mikaela som var på väg hem igen efter sin tur. När jag sedan suttit upp vid stenen, var Cola övertygad om att nu var det bråttom tillbaks för att hinna ifatt de två andra hästarna som precis försvunnit runt kröken. 😝 Men jag lyckades få henne på andra tankar, faktiskt. Sedan plockade hon fram alla de där egenskaperna som hör till fördomar om araber: väldigt misstänksam mot allt, såsom när det var plogade kanter på en del ställen men inte överallt, vissa stenar som var grå och snöfria, plötsligt snöfall från grenar (lätt sådant), och allt möjligt annat som jag inte alls kunde begripa. Hon gick dock väldigt villigt framåt, men var sådär väldigt ”lätt på foten” som tyder på att vilken microsekund som helst så skulle hon kunna befinna sig på en annan plats. Själv satt jag och sjöng ”en hambostinta i kortkort” och tänkte på att andas och sjunka djupt ner i sadeln. Jodå, så att…

Eftersom man fick markkänning under snön när man gick och vägen kunde vara lite fläckvis halkig vågade jag bara skritta – särskilt som jag kände att det inte hade blivit någon lugn, stilla, samlad galopp i så fall. För DET hade nog funkat på sina ställen. Men det blev ändå en riktigt härlig tur i det vackra vinterlandskapet!

Hursomhelst, så skötte hon sig ändå riktigt bra längs hela rundan! Nöjde sig med att glo och ”vara beredd”. När vi var nästan hemma igen, så satt jag av och gick bredvid när vi tog oss in på stigen genom ungskogen, för att slippa bli helt nedsnöad från alla grenar. När vi kom ut på vägen igen, såg jag vem som fått ta emot snön. 🤣🤣😂😂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.