Blogg,  Djur,  foto

Är det bra nu eller?

I förrgår fick hon gå ut en sväng i paddocken igen, medan jag mockade. Det var dock inte lika springvänligt som dagen innan, vilket hon tydligen märkte efter de första fem galoppsprången, för då saktade hon av… det var riktig klabbsnö som byggde stolpar under hovarna på nolltid. Det KAN också delvis ha berott på att dojan vi fått låna av Lillan, eventuellt kändes lite stor eller så. Jag vet inte.

Igår hade vi vädret från helvetet! Först blötsnö och sedan piskande regn från sidan och stark blåst. Det illustreras ENBART av nedanstående bild, tagen när det var nån timmes paus i regnandet innan det satte ny fart igen och höll på hela kvällen.

Sara kom och hämtade oss i stallet, men först satt hon fast med transporten i backen. Som tur var, hade Mattias kommit hem bara två minuter tidigare, så han satte genast igång att ploga och sedan gick det bra. Så bar det av till UPH i Okome. Där fick vi vänta jättelänge, för Linda som skulle visa oss tillrätta, satt upptagen i möte. Och när hon väl kom, blev vi visade in i manegen!!! Alltså den hittade vi själva, det stod en stor skylt, men vid hältutredningar brukar man väl i allsindar ha en hård, jämn bana att springa med dem på??!! Det kändes lite ”b” rentutsagt, men det var till att bita i det sura äpplet. 😒 Vad vi kunde se, så var hon inte alls halt, men där fanns någon liten, liten rörelsestörning som man inte kunde sätta fingret på. Vi hoppades att det kunde inverka att hon hade sko med brodd på en hov och var barfota med equiwrap på den andra och bestämde i alla fall att sko på nu och låta henne motionera sig och se tiden an. Väl tillbaks i stallet igen, så kom Anna och skodde henne efter nån timme. Hon fick en kladd med nånting som skulle tjäna samma syfte som tjärdrev under hoven plus en hel sula. Dessutom snösulor under bägge. Om tre veckor är det dags för skoning igen och då ska hon inte behöva sulan och geggan längre. Sedan fick Cola gå ut i hagen till de andra, som ställde sig vid grinden som välkomstkommitté när de såg henne komma. Åh, hon blev så lycklig över att komma ut, trots att regnet vräkte ner! Lycklig på det där stillsamma viset – inte glädjefnatt. Hon nosade stilla på både Lillan och Sheila (Roy gav hon bara ett öga) och sedan gick alla sakta inåt hagen och några började äta. Inte ett öra bakåt hos någon. ❤❤

Idag låg temperaturen på nollan eller strax under och solen sken! Kallare ska det visst bli nu framöver.

Det var min tur att mocka lösdriften och sedan gick vi en promenad, Cola och jag, för att känna hur halkigt det var. Det var inte så farligt alls, det var bara på vissa ställen det kunde vara nån fläck. Banvallen var fin, men det är klart, med ett par dygn med minus, så blir väl den också stenhård. Men bättre bara hård, än hård och isig.

Så var det det här med huruvida hon går rent eller ej? Och fan vad lessen hon ser ut? Alltså här är någonting litet… eller? Nåt med hur hon rör benet… är steget kortare? Jag skulle ju naturligtvis filmat från andra hållet med! Så man ser det vita benet borterst. För det kan ju också inverka på hur det ser ut.

Ja ja, tiden får utvisa. Vi var ute och gick i en timma och tjugo minuter i alla fall och åtminstone den sista hälften var i raskt takt. Och inget ovilligt. Efteråt blev det lite borstning och kliande och mat och sedan på med täcke och ut igen. Jag tänkte att det ska bli tömkörning en dag också, innan jag sitter upp och skrittar. ❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.