Blogg,  Djur,  foto

Fin ridtur trots svullen kota

Igår lyste solen!!! 🌞☀️ Helt otroligt! Så blev det en ny ridtur á la principen ”gör om och gör rätt”. Dvs med joggingskorna på där bak. Och nu var naturligt nog ömheten borta. Men däremot upptäcktes svullnad runt höger bakkota när jag hämtade in henne från hagen. ??? Hon var inte varm, ömmade inte och haltade inte. Jag TROR att hon äter sig till svullnader… med detta menar jag att hon inte rör på sig alls i hagen. Bara står och äter. Går ifrån tre meter och vilar och går sen tillbaks och äter igen. Typ. Så dels på grund av mystisk svullnad och dels beroende på drygt 1 1/2 veckas hagsemester pga tappskon, så tänkte jag ”låååång” skrittrunda.

Vi red banvallen bort till krysset och sedan upp till vänster mot Gläsbacka. Efter ett tag möter vi några bilar. Den förste stannar och meddelar att det jagas däruppe. -”Tack Då vänder vi.” sa jag. Så vi gick tillbaks och tog vägen genom risskogen tillbaka. Så jag vet inte om man kan kalla det ”jättelångt” precis, men vi var i alla fall ute 1 1/2 timma. Vägsträckan där mellan Ivarssons och Fritzons/banvallen fick hon galoppera och det tyckte hon var roligt.

När vi var tillbaks igen, så hade svullnaden minskat, men den var inte helt borta.

Idag var det skymning när jag mockat klart efter jobbet. Svullnaden var tillbaka och jag bestämde att det fick bli en timmas promenad med reflexer och pannlampa för det blev ju snabbt mörkare och mörkare. I skymningsljuset (som knappt märks av på korten) så hon alla möjliga spöken på långt håll, som hon var tvungen att stanna och glo på tills jag sa att det räckte. 😄

När vi närmade oss stallet igen hade det hunnit bli rejält mörkt och att ta sig fram den sista lervällingssträckan var riktigt spännande! 😆 Jag var mest rädd för att jag skulle halka/fasta i geggan och dratta omkull, men jag lyckades faktiskt hålla mig på benen. Samma resultat idag vid hemkomsten: svullnaden hade gått ner men var inte helt borta. Jag siktar in mig på den där längre ridturen i morgon! Om det blir som jag planerar med nästan bara skritt, så tänker jag MINST två timmar! Om det skulle bli mer galopp av nån anledning, så kan det ju vara okej med 1 1/2.

Nåt annat som är rätt häftigt, är att direkt efter att Cola fick gå över i stora lösdriften, så försvann hennes ”stressbrunst”!! Hon blev helt lugn i skallen igen. ❤ Hon var naturligtvis lite uppe i varv den dagen som den nya Sheila släpptes ihop med dem för en vecka sedan, men det var nåt annat och det lugnade ju snart ned sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.