Blogg,  Djur

Ridtur med avbrott

Efter mockning och packning av hö och halm osv, kom hovis. När det sedan var färdigt så blev det dags för ridtur. Hon är alltså jättebrunstig nu sedan i helgen, skriker och har sig och kan inte ens skritta normalt när man leder henne (på promenaden i regnet igår), utan måste småtrava hela tiden. Hursomhelst så red vi upp förbi Fällesåsen. Där var korna från förra veckan inte längre kvar. Backen ner mot Örasjön skrittades i rask takt och sedan ville damen springa. Vi brukar ju alltid börja galoppera först efter kröken, därborta där vägen delar sig, men det är ju inget som säger att det måste vara så. Jag hade nån fånig tanke om att vi skulle trava en bit först (varför då?) men det blev ju galopp med en gång och jag lät det vara så. Vi galopperade i raskt tempo ända bort till nedförsbacken till Århult/Kalle och Ingelas hus, där jag saktade av till skritt. Cola hade skött sig hela tiden, men jag kände hur hon förberedde ju sig väldigt inför nästa galopp, nedanför backen. Jag dividerade med mig själv över huruvida vi skulle ta grusvägen därnere, (där hon nästan sprang ifrån mig sist) eller den lilla parallella vägen ovanför. Men när vi kom fram till Kalles, så står en stor slamtömningsbil där mitt på vägen. Vi kommer inte förbi den, men det går att komma in på den där lilla vägen till vänster, om vi bara går lite närmre. Vet ju dock inte om han som kör slambilen är att lita på eller om han får för sig att göra nån plötslig manöver. Men i ärlighetens namn känner jag mig inte riktigt bekväm med att slinka förbi honom där och omedelbart börja galoppera! Och att försöka SKRITTA längs den vägen med Cola, nu, idag, det klarar jag inte. Så jag sitter hel enkelt av!! INNAN det hela har börjat bli alltför spännande.

Sedan leder jag henne. Cola är ganska frustrerad över detta och känner sig snuvad på galoppen och jag skäms lite. Sedan hittar jag inte heller något som jag kan sitta upp ifrån och eftersom tråden är öppen genom hagen bort mot Örnatorpet, så skippar vi backen och går hemåt istället. Efter bron är det väldigt geggigt och Cola har det där stressiga tempot och jag har svårt att hänga med. På ett ställe när jag tar tag i henne för att minska tempot lite, så kommer hon emot mig lite, bara pytte pyttelite, men jag tappar lite balansen där i leran och tvingas ta ett steg bakåt. Där är en stor sten som jag naturligtvis snubblar över och ramlar raklång i geggan. 😖 Cola stannar snällt av sig själv och väntar tills jag kravlat mig upp, men sedan är det samma tempo igen. Suck…

När vi närmar oss stuga 3, blir jag påmind om att Musse, hingsten, går i hagen bredvid. Honom hade jag glömt bort. Han står vid tråden och gnäggar och när jag lyckats öppna de tre trådarna ut från där vi är, och samtidigt hållit Cola så hon inte når att ”hälsa” på hingsten, så fryser hon ju fast där och brunstkissar! 😆🤪

Ja ja, denna ridtur blev inte riktigt som jag tänkt mig. Men hon fick ju i alla fall EN hyfsad galopp i alla fall.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.