Blogg,  Djur,  foto

Kontakten återupptagen

Igår åkte jag hem från stallet med en extra stor lyckokänsla! ❤❤ Ridturen gick nämligen alldeles utmärkt, dvs jag konstaterade att Cola VISST lyssnar på mig, om jag bara talar TYDLIGT. 😄

Jag hade ju bestämt att nu skulle jag verkligen försöka få igenom både bromsverkan och tempo efter vad JAG vill.

Vi började på banvallen vid klippväggen. Först jobbade jag henne lite i skritten. Tog upp tygeln lite och så fick hon gå lite sidvärtes åt båda hållen några gånger. Det brukar få henne på alerten, så också nu. Sedan körde vi en bit med trav – skritt – trav – halt osv. Sedan blev det trav – galopp ca fem steg – trav – skritt – galopp ca femton steg osv, hela vägen bort till bommen vid krysset. Alltihop gick jättebra! Alla avbrott och igångsättningar. I den första galoppen ville hon av nån anledning gå med huvudet nere vid knäna, men det rättade vi snart till. 😍 Hon är ju numera pigg även på ”bortvägen”, men jag är medveten om att det kan bli lite jobbigare för mig om vi har hela banvallen HEMÅT framför oss… men vi tar lite i taget. Vi tog vägen genom den sk risskogen tillbaks och hon hade väldigt bråttom. 😊 Efter Ivarssons är det ju ”hemvägskänsla” och när jag väldigt försiktigt började ta tyglarna där vi brukar, så ville hon ju kasta sig iväg med en gång. (Jag brukar tillåta det och sen ha problem med farten…) Men nu släppte jag bara upp henne i trav. Maken till frustrerad Colahäst!! Hon trippade fort fort fort, med jättekorta snabba steg. Efter en liten bit normaliserades traven och blev lugnare och DÅ fattade vi galopp! En rund, fin, frisk men sansad galopp!! Så underbart att känna att det gåår att få kontakt med henne! Det krävs ju bara lite förarbete först. 🤩

Jag hade sett fram emot att fortsätta övningarna idag, men när jag kom hem igår kväll, så mådde jag plötsligt inte alls bra, rent fysiskt! Frusen, ont lite överallt och vaaansinnigt trött. Jag la mig och somnade halv 8!

Jag sjukanmälde mig i morse då det var likadant, plus ont i huvudet och litegrann i halsen. Till råga på allt var idag dagen som Bertils grävargäng invaderade min tomt med diverse grävmaskiner och annat!! Så jag fick stå i dörröppningen och diskutera en stund med dem tidigt i morse. Sedan sattes det igång och det blev inte särskilt rofullt längre, ens i min sjuksäng. På förmiddagen var det provtagning för covid19. Det var bokat sedan igår, efter att två av personalen gått hem efter att ha visat positivt på sina prover. Så det var ju lämpligt för mig att masa mig dit och ta provet idag. På vägen hem stannade jag till och mockade och gav Cola mat och vatten och beklagade den inställda ridturen. Hon var nästan ännu mer kontaktsökande i hagen idag än vanligt och hade nog gärna kommit ut en sväng. 😒 Hon går ju ensam nu fram till 5 december när den nya shettisen kommer. Yrosa åkte igår kväll redan, för om det funkar bra ska hon bo hos Eikes pappas.

Sedan har grävandet hållit på hela dagen. Matisse ville gå ut, men det varade inte länge, innan han kom inspringandes och skrek att här ute kan man ju inte vara!

Det dröjde ända till eftermiddagen innan jag vågade titta ut. Det ser nästan ännu värre ut än jag föreställt mig. I princip hela tomten (nersidan) är uppgrävd. Mitt runda blomsterland med och min röda azalea. De har lovat plantera dem sen igen. 🙈🙊🙉 Men jag vill inte titta mer än nödvändigt. Får bara ont i magen. Detta är ju nåt som måste göras, så är det bara. Och sedan ska det betalas!

I skrivande stund (kl 18) känner jag mig lite hängig igen. Annars var jag lite piggare för ett par timmar sen. Ja vi får se hur det blir. Jag hade ju såååå gärna velat orka med en ridtur i morgon!!! Jag menar, OM jag inte har feber eller jätteont eller problem i luftvägarna, så kan det ju inte göra nåt? Alltså även om jag inte är 100. Jag ska ju inte heller träffa människor. Två alvedon…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.