Blogg,  Djur,  foto

Livsfarliga ensilagebalar??

Vi tog en promenad förbi alla ensilagebalar och även ända fram för att nosa – dagen efter sist… Visst ser hon livrädd ut? 🤣🤣😂😂

Jag hade satt på henne tömkörningsgjorden, så på vägen tillbaka stannade vi nära några vita rullar så jag kunde trä i tömmarna och knäppa fast dem i bettet. Hon kunde inte brytt sig mindre, trots att tömmarna inte kunde varit mer ihoptrasslade och det nog dröjde 10 minuter innan jag fått dem på plats. Det fanns ju GRÄS!!! 😅 Och sedan var det som sagt inga problem att tömköra henne förbi heller, trots att hon då fick gå först.

Så jag gissar att hennes stress förbi dem sist, på hemvägen, berodde mer på att hon inte fick galoppera där som vanligt. Det gjorde väl att hon trodde att nåt var underligt där…

Igår red vi en liten runda, men min lust och inspriation försvann liksom bara, tio minuter in på ridturen..? Så jag tänkte att äh, det får bli en slapp skrittrunda med massa gräsätningspauser idag. Vi red runt Ivarsson och när vi kom upp på banvallen på vägen hem och jag tog tygeln BARA LITE LITE grann, så ville hon genast springa iväg, för vi brukar ju fatta galopp där. Men när jag sa nej, var hon lika nöjd med det. När vi sedan gick off-road ett tag så hon fick beta, så var lyckan fullständig.

Sedan fick hon gå lite sidvärtes och lite serpentiner och så ett tag, så ryggen kom upp och när vi kom fram till vägen med de vita balarna, så svängde vi in där igen även om hon tyckte det var jättekonstigt. ”Ja jag tänkte att vi tar ett varv till”, skojade jag.

Nej, men vi skrittade bort till soptunnorna, vände där och tog galopp tillbaka till banvallen. Inga konstigheter med det. Ingen hysteri eller nåt över vare sig balar eller att vi vände sådär tvärt och fattade galopp. Test godkänt. 😄

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.