Blogg,  Djur,  foto

Värmeslag?

Oj oj, det var längesen sist ser jag… Det har varit sol och närmare 30 grader varenda dag, så det kan vara en förklaring till att jag inte orkat.

Förra söndagen var Sara och Joel här på middag och vin i alla fall och det var väldigt trevligt. 😊 Vi satt ute i bersån så länge som möjligt men vid halv tio blev myggen för outhärdliga, så då gick vi in. Matisse var glad över lite människobesök så han kunde provligga lite nya knän och dessutom luktade tydligen Joels skor mumma, så dem var det en fröjd att umgås med en stund. 😄

Sedan är det den spännande följetongen om Cola och shettisen Yrosa. Det är lugnt mellan dem, men så går de ju också en mil ifrån varandra och betar. Men nån gång om dagen, eller två, så tar Cola en sväng bort till henne med öronen bakåt, bara för att försäkra sig om att hon fortfarande går att flytta på. 🤣😂

Kvällssolen kan vara helt magisk ibland och här blev Colas svarta man helt illröd!

Så var det dags för brunst. Cola har sprungit och skrikit (särskilt på nätter och tidiga morgnar) och väckt både stuggäster, familjen Fridskog, samt Marina som bor ca en kilometer bort fågelvägen… hon kom farandes innan hon skulle till jobbet, för hon blev rädd att det var Soni som hade fastnat nånstans! 🙈

Hera kom ju hem från betäckningen i onsdags också och hon hade ju också varit väldigt saknad, så vi tog en liten promenix förbi de andra hästhagarna bara för att hälsa. TYVÄRR hade jag inte mobilen redo när Hera kom upp till tråden för att hälsa! Det var såååå himla rart, att man blev riktigt tårögd. Först brummade de så där, som de gör när de hälsar. Sedan sträckte Hera ut halsen och först nosade de lite och sedan la de halsarna (på var sin sida) mot varandra och ”snuttade” på varandra under en lång stund. Jag tittade på Cola och hon stod blickstilla och det liksom vibrerade upphetsat nånstans i flankerna på henne. ❤💘

Så filmsnuttarna är ju dels efteråt och dels utanför vknterhagen med Jay och Xhakira.

Det blev svettiga kvällsturer ihop med blinningarna i måndags och onsdags, men i fredags la jag ner försöken att sadla. Cola bara stod och hoppade och skrek i stallgången och flög emot mig med kroppen så fort jag nuddade hennes sida. Och att få på dojor var absolut inte att tänka på. Vi skulle byta hagar för alla hästarna, så jag tänkte ju varit ut innan. Men det fick bli en promenad i ”världenssnabbasteskritt”, typ. Powerwalk. 😅 Men efter 20 minuter med halter, minskning och ökning av tempot och sidvärtessrörelser, så gick hon nästan normalt mot slutet. Men jag var genomsvettig!

Sedan ställde jag in henne i en box medan jag fixade med de andra hästarna. Först gick jag och hämtade Yrosa. Det var också lite lustigt, för hon och jag har faktiskt aldrig haft tillfälle att hälsa på varandra. Så även om hon sett mig i hagen ofta så har det varit på avstånd. Men nu när jag kom var det som om hon visste, för hon kom glatt och mötte mig så fort hon såg mig närma mig hagen! 😍 Så det gick ju väldigt smidigt. In med henne också i en box.

När detta var gjort, så gick jag och Viktoria bort med Jay och Xhakira till hage 3. Hera och Soni hade redan fått komma in till hage 1. Och nu när vinterhagen var tom, så var det dags att släppa ut Cola och Yrosa i den. Cola gick ju först och spanade efter Hera i hagen bredvid, men såg inte en häst, snopet nog. (Det visade sig sedan att Hera och Soni hade knött in sig i uteboxen för att få skugga. Men de kom väl fram efter solnedgången, antar jag.)

Sedan gick jag omkring med C och Y i hagen ett tag och kollade in dem. Det var rätt festligt, för det verkar som att den där taktiken som Yrosa har kört med, (minding her own business) var helt rätt när det gäller Cola. Nu fick ju faktiskt Cola söka upp Yrosa om hon ville ha sällskap, och det gjorde hon! Kul att se!

Och till slut stod de alltså sida vid sida och betade. 😍❤ Efter detta kunde jag njuta till 100 % av ännu ett dopp i Tjärnesjön och hemma vräkte katten sig på bordet och trodde att alla regler var upphävda för att det är varmt. 😆🥰

Idag blev det en förmiddagstur och den värsta brunsten verkar ha lagt sig nu. Men framgångarna i hagen utvecklas hela tiden, må jag säga! Idag när jag hämtade Cola (jag gick direkt in i hagen idag istället för att vänta på att hon kom) så följde Yrosa med oss ända till utgången! Sida vid sida. Det har väl aldrig hänt!! Enda gången Cola surade mot henne, var när jag stannade till för att klappa Yrosa. Men inget utfall. 🤩

Efter ridturen, så var Colas hals som ett periskop när jag skulle släppa ut henne. Otålig! ”Ja ja, jag ska bara ta av grimman”, sa jag. Och så fort det var gjort, så flög hon iväg i trav och rundade ligghallen och sedan hörde jag ett sånt där hälsnings-hummande och direkt kom ett likadant svar! När jag smög mig bort för att titta, stod de sida vid sida och betade. ❤ Undrens tid är inte förbi.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.