Blogg,  Djur,  foto

Annorlunda runda

Hade tänkt rida runt Fällesåsen och ev galoppera i backarna till platån idag. Jag började med att rida hela backen upp. Cola stannade själv där jag brukar hoppa av och var väldigt konfunderad över att jag satt kvar. Men så gick vi vidare och hon fick lov att stanna så många gånger hon ville (för att pusta, inte för att äta) eftersom jag är osäker på ifall det känns i höften på henne eller ej. Det är ju brant, uppför den sista biten. Och hon var lite andfådd varje gång hon stannade. Hon har ju helt givet inget flås alls. Hon brukar bli andfådd där även när jag går bredvid. Däremot blir hon ju inte andfådd på samma sätt av att galoppera! Det är just backar som är jobbiga. Men vi skyndar långsamt med denna rehab. Vi har inte bråttom. Men upp kom vi! 😍

Men när vi sedan kom upp för den där sista backen där kohagen börjar, så blev det stopp! Den stora lönnen som varit rundbarkad i flera år, hade slutligen gett upp och låg tvärs över alltihopa. Vilken tur att ingen var där när den välte!!

Till vänster är alltså hagen/stängslet och när vi gick runt toppen på trädet, så konstaterades att där löpte en stengärdsgård fram till stigen. Jahapp, det var ju snopet. Men okej, jag tänkte att då får det bli en extremt kort runda idag, men istället packad med träningsmoment. Gå uppför var redan avklarat. Så nu var det gå nedför som gällde då. Vi gick sakta och gjorde även halt flera gånger då hon fick stå still typ 10 sekunder, för att hon skulle få baken under sig. När vi kom ner hade ryggen kommit upp, så att säga. Så red vi ut mot banvallen där vi fattade galopp. Halva sträckan höger och halva vänster. Därefter gjorde jag så gott jag kunde när det gällde serpentiner över grusvägen med tydlig ställning i nacken, samt skänkelvikning/tvärning och rakt fram, och repris på det. Åh vad jag önskat att vägen varit både bredare och längre hemåt nu, för hon gick så himla bra att jag bara ville fortsätta. 😍 Efter Stenäng tog vi en sista galopp. Det var nog ändå rätt lagom för henne med backen först och sedan detta.

När vi är nästan tillbaka står två cyklar parkerade längs vägen vid skogskanten. Cola blir väldigt upprörd över detta – DÄR brukar väl aldrig stå cyklar heller! Det måste ju betyda livsfara!! Hon tramsar lite, vill vända och halvreser sig och skiter mitt på vägen. (Som hon ju aldrig gör, men matte fick sparka undan på väg hem sedan.) Men sedan kommer vi ju förbi i alla fall. 🤣

Nästa gång får det bli längre, men då skippar vi i gengäld backar. Och så hoppas vi Olle sågar upp den nedfallna lönnen snart.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.