Redan höst?

Emellanåt känner jag mig riktigt deprimerad pga vädret. Snart har två av mina fyra semesterveckor gått och de flesta dagar har det varit som idag: mulet och/eller regn, ca +15° C, och vindbyar på 15 sekundmeter eller mer. Så har det varit åtminstone sedan midsommar. Det är inte roligt! 😩 Men det brukar läggas in typ en dag i veckan eller nåt, med +19°C, och mestadels sol, åtminstone halva dagen, åtminstone mot kvällen, så att man inte ska tappa hoppet helt. Men nu är det inte mycket hopp kvar om nån sommar, måste jag säga.

Ja ja, i måndags eftermiddag var det i alla fall soligt och skönt att rida och vi red via Fällesåsen och Århult, förbi Sandklevs och Vräk och hem genom skogen till Fällesåsen igen, fast nu genom bokskogen. Det var en väldigt fin tur vi hade, jag och Cola.

Fast när vi kom till Sandklevs, så såg tydligen hennes hästar ut som monster den dagen! De stod halvt gömda i skuggan under grenverket vid ett träd, men de rörde på sig, de stod nära alldeles vid tråden och jag tyckte man såg tydligt att de var de. Men det tyckte inte Cola. Hon tramsade en lång stund, då hon inte kunde röra sig annat än upp på bakbenen eller backa! ”Men det är ju bara hästarna!!!” försökte jag. Icke! Men efter en lång stund lät den ena höra en sån där hummande liten gnäggning och DÅ trodde Cola på mig och vågade äntligen passera! Herregud…

Sedan träffade vi Petra på vägen vid Vräk och stannar och pratar en stund. Hon höll på att lasta bilen full med stora stenar till sin trädgård. 😊 Därefter kom backarna parallellt med Sutarebovägen och där blev det flygande start med skruv och riktig racergalopp upp! Precis som förr. 🤩❤ Även den lite planare biten efteråt fick samma glada iver, innan vi nådde fram till skogen mot platån till.

I går och idag var det regn och rusk igen. Vid fem sex gjorde regnet en liten paus – det bara droppade lite lätt – så då passade vi på. Men det blev bara runt Ivarssons, för jag ville inte riskera ösregn och vara ett par timmar bort… 😝 Men det blev ändå en trevlig tur!

Inte lätt att vara fin i håret i sån här blåst!

Emellanåt tog vinden i sådär alldeles extra och när det hände sådär plötsligt, så tyckte tom Cola att det var läskigt – hon som inte är rädd för blåst annars. Men vi klarade oss från att få några trän på oss… Hu!!

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.