Efter regn kommer ridtur

Japp, det har regnat några dagar igen och dessutom blåst jättemycket. I måndags hade jag ju tänkt ge mig ut, men det blåste så himla mycket i byvindarna, så neeej! Flera träd har blåst omkull också lite här och var och en stor gen damp ner precis bakom mig hemma. Ville inte riskera någonting. Men jag hälsade på i hagen och när jag gick neråt, så följde ju Cola efter mig och senare även Xhakira. Men när jag var på väg längre ner bland träden, så vägrade de gå längre. Det var som att de sa:”du är inte klok, vad ska du ner där att göra i blåsten?” Och de hade ju så rätt! Man ska lyssna på djuren. Så jag vände om. Väl uppe i övre delen av hagen igen, så kommer bägge hästarna springandes upp de också och Cola springer fram och ger mig en liten vänskaplig buff i farten. 😂😅

Men i förrgår eftermiddag blev det åtminstone Ivarsson-rundan. Igår skulle jag ju egentligen ridit med, men istället började jag städa stallet!!? Ja det ska ju göras och jag drabbades plötsligt av inspiration och då är det bara att passa på. Jag sopade väggar och golv på ”höskullen” samt tvättade alla förvaringslådor och ovanpå skåp. Sedan var det plötsligt dags att åka till jobbet!

I gengäld var jag i stallet 08.15 i morse och vi hade oss en härlig tur bort runt Arturs sjöar och tillbaks, på dryga två timmar. ❤

När vi närmade oss Torvbacken på ganska långt håll (man kunde bara se en del av huset och absolut ingenting av tomten) så blev Cola spänd. Jag trodde hon såg spöken mellan träden, där vi gick, men nej, hon hade uppmärksamheten framåt och det spända i hennes kropp satt kvar. Det visade sig efter en bra stund, när vi kommit förbi huset, att dottern där hade kommit dit med sina två hästar och släppt i hagen på andra sidan! Det händer väl bara typ en gång vartannat år som de kommer dit några dagar och inte ens så ofta som vi råkar rida förbi där just då. Så detta var ju jättespännande. 😍😄 Kul att få uppleva på hur långt håll en häst känner vittringen av andra djur!

Vi skrittade nästan hela banvallen bort förbi Torvhult men sedan blev det en hel del galopper, resten av rundan och tillbaka och Cola var pigg och glad❣

Det är förresten fantastiskt, Cola har inte ens behövt ha flugtäcke på sig ännu, den här sommaren! Jag har sprejat henne grundligt med Ultra Shield enligt konstens regler och gjort om det efter kraftiga regnskurar och peppar peppar, ta i trä – hon har klarat det fint. Hon som var som en enda stor sårig böld, hela hon, förra året! TROTS täcken. Så underbart detta är! Det måste ju vara så att hennes immunförsvar börjar komma i ordning igen nu.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.