Blogg,  Djur,  foto

Medryttare, regn och solsken

Först måste jag nämna att jag verkar ha fått utvecklingen av det där förfärliga skavet(?) längst bak mot svansroten, att vända om helt!! 🤩 Jag började med att smörja med rikligt med acetylsyrevaselin de första dagarna. Bara en tvätt innan, med oparfymerad tvål och vatten. Men jag sköljde INTE bort vaselinet eller pillade loss nån päls. Det började se bedrövligt ut och förr har det alltid följts av att all påverkad behåring har ramlat bort. När det verkade ha lugnat sig en liten aning, så smorde jag in med Prob oil några dagar. Och det fortsatte bli bättre. De senaste dagarna har jag bara haft på lite Aloe gel balsam.

På denna bilden har det redan hunnit börja vända, men all missfärgad päls är alldeles stel, och hänger ihop och känns som slätt papper.
Detta är idag! Det känns lent och fint överallt. 🤩

Så har jag blivit med medryttare! Ja det är ju åtminstone vad jag hoppas. Mina tidigare erfarenheter är att någon kommer och rider en eller två gånger och sedan har de inte tid… Men jag HOPPAS att detta ska bli bra. Det är F., dotter till Anders på bilverkstan, hon är 19 år och ska rida Cola en gång i veckan. Hon var i stallet i tisdags och hälsade på Cola och vi gick igenom alla rutiner. Sedan red hon henne en runda. Jag gick med en bit, så fortsatte hon själv och sedan mötte jag upp på banvallen. Allt gick bra och hon var mjuk och fin med Cola och de verkade komma bra överens. Hoppas, hoppas, hoppas nu att det blir en bra fortsättning!! Dels är det skönt för mig med avlastning en gång i veckan, men framför allt är min hemliga plan att F ska bli lite kär i Cola och på sikt kunna rida henne mer, i takt med att min skröplighet sätter in!! Nåja, en sak i taget, jag vet…

I torsdags red jag och då tog vi rundan runt Fällesåsen och Århult. Vid Olles hus hade de släppt lös en robotgräsklippare. Den var ju faktiskt väldigt farlig, för den höll sig inte på gräsmattan utan körde plötsligt ut i vägen och över till gräset på andra sidan, där den försvann bakom en buske…

Jag hoppade faktiskt av och ledde henne, för Cola blev till en staty och jag var rädd att hon kanske skulle ”sparka ihjäl” den om den skulle få för sig att komma ut i vägen mot oss igen. Detta medförde att jag hade väldigt bråttom (Kom nu medan den håller på bakom busken!!) medan Cola å sin sida var väldigt skeptisk till att gå alls och tog ett försiktigt steg i taget. Men det gick bra. 😂

Sedan har det regnat i dagarna två. Mycket välbehövligt. Nåja, jag hade mycket väl kunnat rida före eller efter regnandet, men jag avstod faktiskt. Idag blev det däremot en tur igen. Vi red Ivarsson-rundan men med en extra avstickare in i risskogen för att kolla. F sa nämligen när hon red där, att hon först trodde att hon ridit fel eftersom de tagit ner träd där! Jag vet ju att det är på gång, remsor med ”Södra” på, hänger utmed stigen och en massa sten och sand har hävts ut längs en våt och mjuk sträcka som markförstärkning. Jag frågade F om det var före eller efter sträckan med grus som de hade börjat ta ner träd, och hon svarade ”efter”. Så jag ville kolla hur mycket och om det kanske hänt ännu mer dagarna efter.

Men inte såg jag några nedtagna träd inte!!?? Allt var precis som vanligt. Nu red vi ju inte hela vägen bort i och för sig, men vi red över första bron och en bit till, så man kunde se bort till övergång nr 2, där uppförsbacken kommer – och där hade då inte hänt nåt. Märkligt… 😅🤪

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.