Vilken härlig dag!!

Solen strålade och termometern visade på ca 16 grader i skuggan. Det blev en ordentlig långtur idag igen, vi var ute ca 3,5 timmar, men då innefattade det ett par gräsätningspauser på 20 minuter var. Vi började med att rida banvallen bort förbi Torvbacken. Hon gick på normalt i skritten, travade en liten bit, men knöt sig när jag ville fatta galopp. Till slut funkade det, men det var då ingen livsglädje i den galoppen inte och hon bröt av efter en stund. Jahapp. 😥 Det förtog ju glädjen och lämnade mig grubblande…

Men efter ett tag, när vi korsat skogen och kommit ut på den lilla vägen som går upp till Arturs sjöar, då tände hon plötsligt till! 😍 Efter kurvan, så galopperade vi hela den vägen upp – och det var glad, frisk galopp! ❤

Så ville ju jag gå lite närmare sjön och titta. Det ville inte Cola. Sjön är farlig. Den låter också. (Tror det är nån slags tillrinning eller avrinning som sker??) Men vi gick runt den lilla gräsvägen som ledde fram till sjön. Där ville Cola vända. 😂 Men stod still såpass att jag hann att ta ett kort där sjön kom med.

Eftersom hon var så skraj, så hoppade jag av sedan och ledde henne för att visa att det VISST går att gå den där smala stigen nära sjön på ena sidan och tillflödet på andra. DÅ gick det minsann jättebra. Även över den läskiga stockbron sedan (- som är jämn och fin och bred som en väg. Ingen brokänsla alls.) Nästa gång kan jag nog sitta på. 😊

Sedan fick hon beta jättelänge och därefter dröjde det innan jag hittade nån uppsittningssten. Men skam den som ger sig! Färden gick vidare mot Stupet och genom den nyss hittade ”stigen” över skogskullen där, innan stenbron. Den som Marina gick med mig en gång också. Den som är bra om vi kan gå istället för ”genom” smågranarna, som liksom vuxit upp och står jättetätt. Jodå, jag hittade. Men OJ vad mycket grenar och skit det fanns däruppe i min ansiktshöjd, som inte lagts märke till när man gick på marken. 😄 Men Cola var jätteduktig när hon fick navigera sig fram på okänd mark och vända och sick-sacka och gå i snirklar och brant utför. Men ner kom vi och över stenbron med och så småningom till Gläsbackavägen också.

Cola kände allt igen sig när vi passerat svängen efter kalhygget och ville genast galoppera! Hon visste vad som väntade. Hon fick vänta en liten stund innan jag sa okej. Bara för att. 😜 Den vägen blir till en uppförsbacke efter svängen en bit bort, men jag litade på att hon skulle bryta av om det blev för jobbigt. Det gjorde hon med efter halva, men innan dess hade hon roligt. 😍 När det planade ut en aning efter en stund, så galopperade vi igen, ända till krönet där det gick nedför igen.

Nedanför bommen fick hon äta en stund igen.

När vi sedan passerade Jarhults sjö, så blev det skrämselhopp i vanlig ordning, när en knipa eller and flaxade upp ur vattnet där den legat gömd i vassen. Varför ska de ALLTID ligga kvar där tills man är mitt för, innan de flaxar upp!!?

Sedan var det banvallen hem och ytterligare en hel del galopp. (Hon hade på sig sina gamla, slitna boots idag. Inga problem att få av eller på dem inte! Man kan tom SE med blotta ögat att de är större om man håller dem sula mot sula med de nya. Måste köpa ett nytt par, en stlk större. 😒 Har lagt ut de nya på annons, men än är det ingen som svarat. Får lite ångest, för det blir jävligt dyrt för mig om jag inte får sålt dem!)

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.