Buspigg

I förrgår hade hon börjat komma in i det där stadiet när hon helst ville vara kvar i hagen, pipa lite och låta Lilleman slicka henne på benen… Vi red bara Ivarssons, för hon var egentligen inte intresserad. Och då var det ju inte särskilt kul.

Idag var det en helt annan sak igen! Vi red via Fällesåsen (nu går kossorna där) och Århult. Pigg galopp på grusvägen, mötte bil, gick åt sidan och ställde oss och fortsatte sedan där vi slutade. Från stillastående.

Sedan red vi förbi Sandklevs hästar. Där tog hon bara ett steg i taget, för hon var inte säker på att vi kunde passera där. Alls.

Men sedan kom vi ut på Sutarebovägen och sedermera ”parallellbacken” där. De brokiga kalvarna gick i den övre hagen (lite lagom 😁) och vi stannade till en liten stund där vi svängde av och jag pekade och hon tittade lite. Sedan galopperade vi den vägen men saktade av vid svängen för där blir för brant för hennes höft. I nästa svacka, inför den branta uppförsbacken laddade hon. Jag sa nej, jag sa nej, men till slut sa jag ”ja men okej då!” och släppte henne! Hon blev skitlycklig men hjärtat dunkade fort när vi nådde toppen. ❤

Efter detta red vi genom skogen så vi kom ut ovanför platån och sen tillbaks via Fällesåsen igen och nu blev hon bara piggare och piggare. Hon bar sig även åt – på ett sätt som jag inte minns att hon gjort innan – när hon inte fick rusa iväg på stört närhelst hon tyckte det passade: hon studsade, knyckte sådär på nacken, och sprätte lite med rumpan!! Men JAG ville faktiskt bestämma när galopperna skulle tas och varje gång när jag väl släppte iväg henne så skötte hon sig exemplariskt.

Jag har kontaktat en tjej som sökte medryttarhäst. Hon skulle komma på tisdag eftermiddag och hälsa på i stallet och träffa Cola. Så får vi se om de två kommer överens och om JAG tror att jag kan lita på henne och att hon kommer när hon säger osv. Hon är 19. Vill inte skriva mer innan jag vet hur det blir.

Själv har jag tänkt att hon skulle rida Cola i alla fall en gång i veckan. Drömscenariot vore att de trivs så bra tillsammans att det hela blir riktigt, riktigt långvarigt (om Cola får behålla hälsan.) För jag tänker att jag blir ju för helvete bara äldre och äldre och vem vet hur det blir med saker och ting…

Men hela den här invigningsriten känns väldigt jobbig för mig också. Som att jag dels oroar mig för att hon inte kommer att rida henne på ett bra sätt, eller jag vet inte, kanske bli arg och börja ryta och gapa på henne eller rycka i munnen… ja, vad vet jag???!! Men dels känner jag också lite svartsjuka över att nån annan ska rida henne. Knäppt, men det går väl över. Om det nu blir nåt över huvud taget. Min erfarenhet av unga tjejer är att de först ropar jaaaa, och så kommer de ett par gånger och rider och sen blir det inget mer.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.