Blogg,  Djur,  foto

Brunstpigg

Dags för brunst igen. På sommaren är det inte alltid hon blir en sån där pissemärr, utan många gånger märks det mest på att hon a) ser spöken precis överallt och b) blir vrålpigg. Jag märkte tendensen redan i onsdags men bara ytterst lite men i fredags – OJ!! 😂 En av de där dagarna då livet är farligt att leva om man är häst.
Det är attacker uppifrån (?) och ett osynligt spöke som förföljer oss i skogen parallellt med vägen och sedan fastnar hon med bakhoven i en jättegren utanför hagen på Fällesåsen. Den hänger med som en harv efter oss en lång bit. Jag vägrar att sitta av och säger till henne att ”du kan väl ruska på benet”! 😄 Men till slut släpper den. Galopperna kastar vi oss in i  med samma hetsiga iver som en galopphäst på ett löp när startboxen öppnas.
Sedan går kossorna vid Århult. Just DÄR har hon inte sett dem på ett tag och absolut inte en dag som denna.
Men det hade nog gått vägen om inte fem barn och en boll lekte i hopptornet runt hörnet också. Det blir för mycket. 😂
Jag leder henne förbi allt elände. I ”piaff” med snyggt ihopkrullad hals och högljutt blåsande…

Men vi hade rätt kul ändå. 😍

Igår, lördag, släppte vi Cola, Xhakira och Lilleman på bete. Äntligen, tyckte hästarna! ❤

Det låter nästan som krig i bakgrunden, och det skjuts faktiskt oupphörligt en massa nerifrån andra sidan vägen nånstans. Har ingen aning om varför. Och så blåser det också.

Men visst är det lite märkligt ändå: Jag hade kommit överens med Eike att ses idag på eftermiddagen, efter att jag slutat jobbet kl 14, för att släppa våra på bete. Det är även Eikes tur att mocka lösdriften då. Jag kommer till stallet strax före henne så jag går bort med två vattenbaljor och placerar ut. Drar fram slang, klart för att fylla på vatten. Sedan tar jag in Cola för att ge henne mat först, samt lägga på ett regntäcke eftersom de utlovat 24 timmars regn. Då anländer Eike. Plötsligt kommer Marina (som jag småpratat med strax innan, men trott hade åkt hem nu) och Eike gåendes med X och L och Marina frågar mig i förbifarten vilken hage de skulle gå i. Så går de ner och släpper dem.

Jag trodde vi skulle släppa samtidigt – varför skulle vi annars bestämma tid att ses? Nåväl, jag fixar klart med Cola och går bort med en mycket otålig dam som redan fattat vad som är på gång. Väl inne i hagen står hon på helspänn och behärskar sig allt hon kan medan jag fumlar med att få av grimman. Jag står själv och tittar en stund på hästarnas glädje över att få gå på gräs.

Sedan är det tydligen mitt arbete att fylla på vatten också? Jag gör naturligtvis detta, och det tar väl ca 20 minuter. När jag sedan kommer tillbaka, ser jag Marina gå med en grep i hagen och samtala över stängslet med Viktoria. Varför hon var där vet jag inte. Jag brydde mig inte om att ropa att det var klart med vatten till hästarna, för det var uppenbarligen ingen som brydde sig, så jag åkte hem.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.