Blogg,  Djur,  foto

Alltid är det något

Igår var det min tur att mocka. Åtta kärror tippade jag ut i gödselstan och samtliga rasade ner från en bit upp där jag tömde dem. Nåja, jag kände ändå att jag ”dragit mitt strå till stacken” när det gällde mockningen. Sedan fick Colahästen gå barfota bak igen på ridturen. Det känns lite som att jag inte har nåt val längre, innan det förbaskade såret på höger bak har läkt. Det sitter nämligen precis där remmen på dojorna går och det känns inte som att det är särskilt bra. Såret har dessutom utvecklats till nåt mugg-artat under senast veckan. Förmodligen beror det på att nån bakterie letat sig in i det redan när det var litet. Min kära Colahäst drar ju gärna till sig alla sorts bakterier och elände hon kan hitta. Böld under magen har hon också fått, fast den är mindre nu. 🙈

Problemet är ju bara att hon är ömfotad bak, vilket gör att det inte blir roligt att rida henne. (Eller känns snällt…) Hon går fram dåligt och söker sig till mjukare kanter, där det finns – men det är inte överallt det gör. Även banvallen tycks göra lite ont, trots att man tycker den ser jämn och fin ut. Det är ju bättre där, men inte bra. Som t ex när vi var på väg hemåt och kom till den sista sträckan banvall mellan Fritzons och vägbommen. Då hade jag jobbat med henne i skritt en stund och hon kändes ändå rätt så mjuk och fin och positiv. Alltså tänkte jag att vi skulle kunna ta en galopp där. Hon fattade med en gång, men bröt av efter tre steg. Sedan tog hon lätt ny galopp, när jag bad henne – men bröt hela tiden av. Hur ska jag tolka det, annat än att det kändes ömt där bak?? Den allra sista snutten på den vägsträckan, växer det gräs längs kanten. Ny fattning av galopp och där det gick jättebra!! Men det var ju inte längre än typ 30 – 40 meter.

Så idag blev det promenad. Det gör ju inte lika ont i fötterna utan extralasten av sadel och människokoloss, eller? Men tänker att det måtte väl ändå härda hovarna liiitegrann? Om vi promenerar längre sträckor utan skor? Jag vet inte, jag har en känsla av att vi har just promenerat utan dojor rätt mycket ändå? Eller? Nåja, vi gick i alla fall runt Ivarssons och jag mår bättre när det inte känns som om jag pinar henne..

Tråkigt nog kördes det motorcross på banvallen idag igen. 😡 Man säger ju att en gång är ingen gång, men nu har det hänt flera gånger!! Det är inte okej! Ska man ha dem i tankarna varje gång man rider där nu med? Om man vill galoppera! 🤬 Och de får ju faktiskt inte köra cross där. Varken där eller på grusvägen.

Just idag hade vi ju tur, för när vi gick bortåt, så hade de stannat och stod och pratade om något (?) och stod kvar där en lång stund efter vi hade passerat, innan de startade och körde iväg i riktning mot väg 154. Men när vi kom från Fritzons, på väg hem igen, så kom de två crosscyklarna i full fart längs banvallen igen – från 154:an och uppåt mot Ätranhållet! Vi hade precis INTE hunnit ut på banvallen än, så det var ingen fara, men jag vill INTE möta dem när jag rider där! I full fart och med det hemska, vassa ljudet!

Väl hemma igen, möttes jag av en liten Matisse, som tyckte att han varit ensam hemma typ hela dagen och varför satt jag därinne i bilen och flinade med kameran istället för att komma ut och låsa upp ytterdörren omedelbart?!

Väl inne tog han plats på bordet för en tupplur. 😍

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.