Våren är på väg

I onsdags tog vi bara en promenad. Vi var ute en dryg timme och tog vägen över skogskullen vid banvallen, där vid klippväggen. Det var mysigt och mycket att äta och vi brydde oss inte om några boots idag. Men hon kändes allt lite slö?

Vi mätte också hovar en gång extra, eftersom jag skulle beställa ett par nya boots (Renegade Viper) vilket jag nu har gjort.

På torsdagen tänkte jag mig en ridtur. Jag struntade i bootsen även idag (fråga mig inte varför – slöhet?) men vi kom inte så långt. Cola var väldigt seg och ovillig och jag har svårt att tänka mig att det helt skulle berott på att hon var barfota bak. Men det hade ju varit bra om de varit på, för då hade jag kunnat utesluta det med säkerhet. När vi på långt håll såg att det var mera granplantering på gång, längre bort längs banvallen denna gång, så tänkte jag först att okej, då svänger vi ner Ängavägen. Men så tänkte jag på hennes barfotahovar bak och stenarna där. Och Cola ville bara gå hem. Suck.

Jag TROR faktiskt inte att hon hade ont/kände av artrosen, utan att hon snarare var jättetrött pga pälsfällningen. Hon brukar ju bli trött av den. Hursomhelst så vände vi om. Varför kiva med henne? Våra ridturer ska vara trevliga, annars kan det kvitta. Men ut och röra på sig lite måste hon ju i alla fall, eftersom hon inte gör det i hagen och hon svullnar vb om hon bara står still och äter hela dagen.

Jag satt av och så gick vi in den där vägen vid klippväggen där de tagit timmer. Bara för att titta hur där såg ut nu. Det tyckte även Cola var intressant och solen värmde. ❤

Efter denna foto-sejour, drog vi oss hemåt igen. Nu gick hon på aningen raskare. Då svänger det upp en stor timmerbil med släp mot oss på banvallen! Den stannade med motorn påslagen och jag sneglade osäkert in bland träden ifall vi skulle få plats där, men så beslöt jag mig för att passera bilen på andra sidan istället. Det var bra ca 20 cm kvar av vägen för oss att gå på, så jag gick först och Cola fick ta den plats hon själv tyckte eftersom det fanns ett torrt dike bredvid också. Det gick bra, vi passerade första halvan av bilen utan problem, nu var det släpet kvar. Underlaget på dikeskanten var väldigt mjukt, så Cola sjönk ner djupt vartannat steg. Då släpper timmerbilen ut luft så den PYYYSER så där högt, tre gånger i rad!! DET tyckte Cola var jätteläskigt, men vi kom helskinnade förbi i alla fall. Duktig häst! ❤

Bokskogen glöder så vackert i kvällssolen!

Sedan har vi fortsatt veckan ut med våra solskenspromenader. I fredags gick vi ner till Apel och där tittade vi en stund på tre rådjur. 😊

Igår gick vi en sväng över landsvägen, runt Tallvägen, skogsstigen och tillbaka cykelbanan.

Idag höll vi till i paddocken. Först fick hon gå runt några varv i skritt och lite sidvärtes och sedan fick hon gå över lite bommar några gånger i skritt och i trav. Men sedan släppte jag lös henne så hon fick busa lite. Huvudsaken var ju ändå att hon rörde på sig. Jag fick ju också röra på mig eftersom hennes rejsande alltid företogs från bortre kortsidan och ner till andra kortsidan där det blev tvärnit. Så mitt jobb var att springa efter och få igång henne igen efter tvärstoppen. 😂 Efter ett antal vändor så galopperade hon faktiskt normalt.

Sedan tänkte jag faktiskt att det kunde vara skönt för henne att passa på att rulla sig i sanden nu när hon inte hade nåt täcke som var i vägen. Och det såg faktiskt ut som om hon tänkte samma sak, men aldrig kom till skott.

Så då tog jag av grimman, klappade på marken och sa att det gick bra nu… 😍😄

Väl hemma igen, var det dags för lite trädgårdsarbete men jag hade mysigt sällskap av Matisse. ❤

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.