Det är mycket nu…

Nu blir det resumé här, känner jag. Cola går nu i stora lösdriften igen efter den där sträckningen i halsen (som hon dock verkar repa sig bra ifrån.) Samvaron i lösdriften verkar gå bra, men hon fick ett par dagar på sig med att komma in i flocken. Tror hon befinner sig nånstans tvåa, trea i rang nu.

Hon har lite svårt för den lille quartervalacken, men det har alla. 😂 Han har lite svårt med språket… Det såg lite roligt ut när hon försökte skrämma iväg honom med att stamphoppa med frambenen och han bara stod kvar och tittade. Hon hoppade jämfota med alla fyra ett par gånger åt honom, som om hon sa ”SCHAS!!” men han bara stod kvar och sträckte fram nosen. Till slut fick hon ge med sig och nosa tillbaka på honom en lång stund.

Men som sagt nu går hon där och äter. Och äter och äter! Vi får väl se hur tjock hon hinner bli till sommaren! Men nu är det ju ändå bara typ 3 månader med fri tillgång, jämfört med 8.

Sedan har vi ju då min älskade lille katt Matisse. I fredags var han ute i snön och hoppade. (Jodå, han sprang räcerfort där det var plogat!) På lördag morgon åt han sin frukost som vanligt med god aptit. Därefter var jag borta och när jag kom hem på kvällen blev jag lite förvånad över att han inte kom och höll sig framme till kvällsmaten. Men en gång är ingen gång, så jag gjorde inget väsen av det. Det var ju värre att han fortfarande låg kvar på stolen och som på söndag morgon och maten stod orörd!! Det var ju ändå hans favoritmat!

Jag lyfte dit honom, men han bara nosade lätt och vände om och gick och la sig igen. Jag jobbade kväll och när jag kom hem blandade jag en äggula med grädde och tvångsmatade hon med det via en doseringsspruta.

Måndag morgon verkade han något bättre såtillvida att han kom med till köket och var intresserad när jag la upp mat. Han fick ett par sardiner och åt faktiskt upp 1 1/2. Jag tänkte att det hade vänt.

Men glädjen blev kortvarig. Det har varit ett vansinnigt trugande hit och dit sedan dess och inte ens vattnet dricker han. Eftersom katters inre är lite speciellt när det gäller mat, så kan levern ta obotlig skada efter bara ett dygn utan mat och vatten och längre tid innebär att de helt enkelt dör när lever och njurar lägger av. De kan sova sig till döds!!

Om jag lägger upp mjukmat i sås, så är det 50 % chans att han slickar i sig såsen, men inga bitar.

Om jag kör allt i mixern till en gröt, så vänder han och går.

Späder jag ut med grädde, vägrar han.

Leverpastej behöver ju inte tuggas i egentlug mening och det gillar han, men nej.

Tvångsmatade med lite mixad gröt på sked. Klenade av uppe mot gommen. Kände mig som en djurmisshandlare, men tre halva teskedar fick han i sig.

Späder jag ut med lite, lite vatten, så kan det hända att han slickar lite igen, på denna ”nya sås”.

Köpte druvsocker igår och har kokt ihop det med vatten och lite salt och suger upp det med lite sås och sprutar i honom då och då. Inte mycket åt gången och han spjärnar ju emot så det kommer en del utanför med.

Idag ringde jag veterinären och fick en tid i morgon 13.40. Känner mig väldigt orolig och lessen och svårt att orka med nåt annat än vårda katt just nu.

I förrgår blev det en ren skrittur på 1 timme och en kvart med Cola. Hon kändes aningen seg, så jag tänkte att det är bättre jag siktar in mig på en bra skritt i första hand och sista halvtimmen fick vi lite bättre flyt och bakdelsaktivitet och framåttänk.

I går började vi rida bort längs banvallen, men bortanför berget stod en bil parkerad och en lös skällande hund rusade fram när vi närmade oss! Eftersom jag inte såg till nån människa jag kunde be koppla hunden, så vände vi faktiskt. Istället red vi upp mot Fällesåsen. Jag hoppade faktiskt inte av förrän efter halva backen och sedan upp igen uppe på backkrönet. Vi såg inga kossor i hagen. Nere på grusvägen travade vi och där var det inga problem med framåtbjudningen. Sedan tog vi en galopp på den lilla vägen mellan Kalles och Olles. Väl borta vid hagvägen, såg vi det jag hade misstänkt: det var stängt!

Inte mycket mer att göra, än att ta den branta backen upp åt vänster och sedan den ”trollskogen” hem. Inget fel på den vägen i sig, men det är ju det där med alla backar…

Jag hoppade av en bit upp i backen och längre upp gick ju korna. Cola fick högrest hals och glodde stort, men dummade sig inte. Jag sa ju till henne att det var ju samma kossor som gått på Fällesåsen och hon skulle inte inbilla mig att de var farluga bara för att de gick här nu! Och det gick fint trots att vi passerade alldeles intill där en kalv gick. Kalven blev däremot jätterädd för Cola och hoppade och kesade iväg där tätt intill oss, med min modiga häst blev inte rädd! Hade bara lite bråttom. Tror hon hade velat jaga dem. 😂

Så ledde jag henne upp genom skogen och satt upp igen längre upp. Där visade det sig att de varit och kört upp vägen sedan sist, så det var väldigt geggigt. Vi tog vägen över berget istället så det blev även lite kort förbjuden klättring (hoppas det inte straffar sig) men sedan satt jag ju av igen inför branten ner till Örnatorpet.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.