Varför är inte täcken gratis?

Cola fick ett nytt regntäcke häromdagen. Ett som är fodrat med ett tunt bomullstyg istället för fleece. Som de med fyllning brukar vara. Det verkar jättebra.

Igår var det solsken, minusgrader och hårdfrusna vägar. Men vi tog en skrittur på 1 1/2 timma genom risskogen och banvallen tillbaks. Lite trav med. 😊 Det var mysigt. Efteråt blev det hinkmat i stallet som vanligt. Alltså finns det nåt underbarare ljud, det där låga gnägget? ❤

Det nya täcket har tyvärr visat sig trycka på bogen på henne. Så ett nytt beställdes, lite annorlunda modell. Freedom hette det i efternamn… Det kom igår och hon fick det på sig innan jag lämnade. Det verkar hur bra som helst! Runt halsen är det en mjuk resår och sedan är täcket som en kjol över bogarna! Sitter inte åt nånstans! ❤

I natt och hela förmiddagen har det blåst 18 sekundmeter och ösregnat! 😡 Vi behöver faktiskt inte mer vatten nu. Högvadsån rinner över åkrar och ängar överallt och Hjärtaredssjön är enorm i storlek.

Så även om det slutat regna när jag kom till stallet, (slutade 11 idag,) så hade jag tappat lusten för att rida. Men vi tog en liten promenad tillsammans. En där hon fick beta så mycket hon ville. Och det är inte lite det. Trots att hon fick både sin lunch och sin hinkmat precis innan vi gick, så hetsåt hon vartenda strå hon såg, som om hon höll på att svälta ihjäl. 😜

Men sedan var hon så söt: vi gick en liten omväg in i skogen, bara för att jag vet att det brukar vara som ett vattenfyllt dike där på ett ställe när det regnat mycket. Allt för att träna att gå i vatten, som jag vet att hon inte gillar. Nu var det lite väl mycket vatten, såg jag. Både brett och djupt. Mina ridboots som har gummi bara halvvägs upp, skulle nog inte klara detta. Jag såg några små grenar som låg lite omlott tvärsöver, med en liten sten emellan. Där kunde jag kanske gå? Jodå, de var ju lite hala, men om jag gick sidledes, med fötterna på tvären över grenarna istället för längs med, så funkade det. Jag höll längst ut på Colas grimskaft och när jag nådde andra sidan sa jag till henne, att nu var det hennes tur. ”Kom, kom.”

Då går Colahästen fram till de där små grenarna och nosar på dem. ”Var det här jag skulle gå, matte?” Hon sätter prövande ner en hov, för att försöka ta sig över på samma sätt som jag!! Lilla söta Colahästen, som trodde att matte visade henne den bästa vägen över.

”Men lilla Cola, det går ju inte! Inte för dig! Du får gå i vattnet – kom!” Jag gör en ledande rörelse med grimskaftet från andra sidan vattensamlingen. Då tvekar hon lite, men tar sedan ett jättehopp och landar nästan rakt på mig. Jag ramlar inte, men tappar taget om grimskaftet. Sedan går vi ut på vägen igen. Då kommer sopbilen dundrande. In bland träden igen. Sedan en traktor med en ”kärra” timmer. Sedan kommer sopbilen tillbaka. ”Timmertraktorn” lastar på lite fler stockar och kommer sedan tillbaka igen. Cola hinner äta mycket gräs medan vi väntar på att alla ska ta sig förbi. 🥰😊

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.