Blogg,  Djur,  foto

Nästäppa, jul och familj

Nu är julen slut och jag sitter här själv med katten igen. Ett dygn till eller så, så kommer det att kännas som vanligt igen, men de första timmarna efter att alla åkt, så känns det grymt ensamt och konstigt. Man ser liksom spår efter dem överallt.

Jag åkte till stallet på julaftons morgon och mockade och gav mat och körde sedan upp till Göteborg och hämtade ner mamma. Det duggregnade och var trist, så det gjorde ju inget egentligen att spendera halva dagen i bilen. Vi var hemma i Sutarebo vid tretiden och åt frikadellsoppa och åt frukt och spelade wordfeud. Risgrynsgröt hann vi också med. ❤

Mamma fick sina födelsedagspresenter också och jag fick ett par salladsbestick. (Ett par extra som hon hittat hemma.) Det kunde inte ha passat bättre eftersom mina happat till att vara försvunna sedan minst nåt år tillbaka! 😊

På juldagen var det uppehåll och jag tog en ridtur på förmiddagen. Vi red ”risskogen” bort och banvallen hem. Efter en frisk galopp hemåt, hade jag precis brutit av till skritt för att fatta den andra galoppen också. Precis i galoppfattningen så reser hon sig upp istället och jag fattar ingenting!!? Samtidigt kastar hon sig våldsamt runt. Jag vänder tillbaka henne och ser då en liten rulle med nån sorts vajer, vid kanten av banvallen. 🤣 Livsfarlig!! Cola fortsätter. Reser sig, kastar runt. Jag vänder tillbaka. Sådär fortsätter vi en stund och jag börjar undra hur det här ska gå. Men till sluuut får jag förbi henne! Spänd och full med adrenalin. Men hon får galoppera igen en liten stund senare, och så är allting bra igen. 🥰😁

Jag var hemma igen vid ett. Då fikade vi och tog sedan en promenad i skymningen. Matisse gjorde oss sällskap hela vägen. 😊

På annandagen blev det en repris, minus promenad. Då red vi bort till den ”farliga” rullen med vajer borta vid banvallen. Den var inte alls lika farlig idag, även om hon försökte vända först ett par gånger. Men sedan sansade hon sig så att hon vågade gå nära och titta. Efteråt blev det galopp på Ängavägen och hem igen. 🥰

Sedan blev det fredag. Jag hann med en ridtur då också, eftersom inte Andreas med familj väntades komma förrän närmare halv två. Men då var det fyra minus och så hårt i backen att vi bara skrittade. Vi tog vägen runt Fällesåsen, Århult och genom hagen hem. I hagen kunde vi ta en liten, liten galopp. 😊

När Andreas, Elisabeth och Alicia kommit så åt vi lunch, dvs klassiskt med ägg och sill och rödbetssallad och prinskorv o smörgås… Gott. Sedan fika med presentutdelning! Alicia kom ju ihåg Matisse sedan förra gången och var mycket modigare nu. Hon ville (och vågade) klappa och ville att han skulle leka med henne och göra som hon sa. 🤣🤣

”Kan du inte prata?”

Alicia hade även pratat om ända sedan de åkte från Malmö, att hon ville åka till stallet igen och sitta på hästen. Så de frågade om det gick bra!? Jajemensan! De hade även planerat in ett besök på Gekås på lördagsförmiddagen, så då tog vi ridningen först, för då kunde jag mocka och packa hö efteråt när de var och handlade. Cola sadlades och fick morot och vi gav oss iväg.

Efter bara femtio meter eller så, så började hon plötsligt gråta. Hon ville inte rida mer. Ok. Andreas lyfte av henne och vi sa att vi går väl en liten runda i alla fall. Och så sa jag att då kan jag lika gärna sitta upp istället, när hästen ändå är sadlad. Så gick vi tjugo meter till och då började tårefloden strömma igen. Nu var det för att farmor red på hästen! Alicia ville ju sitta häst!! 🤣🤣 Okej, vi bytte plats igen och allt var bra i tjugo meter, då hon grät och ville av igen.

Då åkte familjen Lee-Norman till Gekås istället. Jag satt upp igen, men eftersom jag inte tagit nån hjälm med/på mig, så tyckte jag att det var dumt att utmana ödet. Så det blev en mini-tur i skritt ner runt banvallen och tillbaks igen bara.

Till middag blev det sedan fisksoppa a la Andreas och sedan lite kvälls fika innan de skulle åka hem. De hade en del att göra på söndagen och ville vara hemma från start, så att säga.

Idag, söndag, var jag först med mamma till ICA så hon fick handlat lite mat och sedan körde jag hem henne till Göteborg igen. När jag var tillbaks till stallet var klockan närmare tre och jag skyndade mig bara att mocka och ge mat och var hemma här vid fyra igen, för jag var hungrig. Då var det perfekt att kunna värma det som var över av fisksoppan sedan igår! 😊 Det får bli ridtur i morgon istället.

Under hela den här veckan har jag samtidigt varit täppt i näsan med trängda bihålor och känt mig allmänt trött i huvudet. Inte riktigt ”med” om man säger så. Lite osällskaplig trots att jag ju VILLE. Stort behov av vila. Ända tills fredagkvällen, när ”familjen” kom, så har jag gått och lagt mig senast kl 21 och stigit upp kl 8. Men tvingade mig att sitta uppe längre när de kommit. Men nu ikväll när alla har åkt hem, känner jag hur det äntligen, långsamt håller på att släppa. Det är ändå bra, för jag har ju varit sjukskriven pga detta och börjar jobba i övermorgon, tisdag.

Nu har det börjat blåsa och det viner runt knutarna. Det skulle visst hålla på minst en vecka, enligt smhi. Det är antagligen det vi får stå ut med istället för regnet då? Jag har gått omkring här och hittat nån kvarglömd sak, diskat undan och plockat och känt mig lite ensam, som sagt. Men nu sitter jag med Matisse i knäet sedan jag började skriva det här och jag äter frukt och spelar wordfeud med Sara och allt börjar sakta bli som vanligt igen. 😊

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.