Hagbyte

Efter Carolas behandling av Cola förra måndagen, så fick hon vila dagen efter. På onsdagen blev det promenad med lite spring på banvallen. Hon börjar brunsta så smått nu. På torsdagen fick jag hämta Cola inne i hagen längst bort, dit Soni och Diva släppts. Bara en fånig stenmur i vägen eftersom övertråden där var av. Den seglade hon alltså över. Sedan red jag en högst kort tur. Att den blev så kort berodde på att när jag precis suttit upp och hunnit känna att ”oj vad mjuk och fin hon är över ländryggen”, så fick jag hoppa av igen för en monsterbred farkost stod parkerad mitt i korsningen till banvallen och höll på att lasta ombord nåt annat slags vidunder till fordon. Det tog tid. Vi väntade. Och väntade. Till slut, när jag såg föraren gå förbi fordonet och fortsätta framåt, så kände jag mig rätt säker på att det inte plötsligt skulle börja röra på sig, så vi trängde oss förbi längs ena sidan. Det var inte många centimeter till godo…

Sedan var det jäääättelångt att gå till nästa uppsittningssten! 🤣 Så väl uppsutten, red vi hemåt igen. Men jag hann i alla fall känna att hon var mjukare, som sagt. Den där toppiga, hoptryckta trippiga känslan som kom från området runt korset, var borta. Hurra!! Men hon tog fortfarande kortare steg med vänster bak. Men det kanske kan bli bättre nu då, så småningom??

Men eftersom jag inte vill att Cola hoppar över murar än och Viktoria tyckte att det var för tidigt att flytta Lillan och Cola till ett-tvåan, så ombads jag att bara stänga till den hagen emellan. Jag var tveksam. Cola börjar ju som sagt känna sig bättre och brunstvarningen från igår hade nu utvecklats till den stora Mega-Brunsten!!! Hon har ju inte brunstat på hela sommaren, antagligen beroende på hennes ömkliga tillstånd, så nu när hon känner sig bättre så blir styrkan tiofaldig!

Men jag gör ett försök. Jag stänger till öppningen emellan. Binder fast ett snöre så de ska se att det plötsligt är stängt. Släpar ner ett antal hinkar med vatten, eftersom inga slangar räcker så långt. Till sist släpper jag dit Cola.

Hon far iväg som skjuten ur en kanon mot den stängda öppningen, tvärnitar när hon ser att det är stängt, springer sedan uppåt och neråt längs med tråden för att scanna in det bästa stället och sedan brakar hon igenom. Det tog väl ca tre minuter från att jag släppte ut henne. Trådar springs av och stolpar rycks upp i en flygande fart och stenmurar hoppas! Bara Lillan går kvar och ser olycklig ut. Undertråden är nämligen kvar och den vågar ju inte hon kliva över heller. Det FÅR man ju inte göra! (Strömmen i tråden var ju i princip obefintlig efter allt sly som vuxit upp i den överallt, men normalt sett behöver de ingen ström när de går här hemma…)

Mattias och Viktoria ägnade några timmar på kvällen åt att fixa och laga och sätta upp ny, fin, tunn, randig tråd av den sorten man måste ha enligt ”säker hästgård-bestämmelserna”. Cola släpptes tillbaks in till Lillan, och de gick för att slå på strömmen. Nu hann de ju inte så långt, innan Cola raskt flög igenom igen och drog ner åtta stolpar till när hon ändå var igång!! Eftersom det nu var för mörkt för att kunna arbeta mer, så släpptes Cola och Lillan över i vinterhagen (stora lösdriften) tills vidare. Med ström. Där får de gå tills Cola slutar brunsta…

Så var det ju också intressant att se hur de betedde sig mot varandra vid foderbordet. 😊 Sin vana trogen lade Cola lade öronen tillbaka när hon ville byta plats för att nå bättre, och hon såg mäkta snopen ut när det inte fungerade det minsta på Lillan. Hon stod tryggt kvar och mumsade och det var Cola som fick små åthutningar ibland istället. Detta är hon ju inte van vid, men det var bara att acceptera. 😜

Däremot fick Cola stå över ridpasset denna dag, då jag tyckte att hon minsann hade farit runt mer än tillräckligt ändå det senaste dygnet! Som tur är har hon inte skurit sönder sig på tråden – det hade ju annars inte varit ett dugg konstigt, detta olycksår. Men man kan ju känna en rejäl rand tvärs över bringan.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.