Man säger inte åt ett sto

Vi var ute länge idag. Tanken var att stelheten i vänster höft skulle ge sig efter ett tag, som den brukar göra, men inte idag. Trots att hon mjuknade för övrigt i kroppen och kom upp med ryggen hyfsat bra, så kvarstod det där korta steget med vänster bak. 😥 Trist men sant. Vi hade ändå en fin tur tillsammans (mesta delen av turen) och Cola visade hur längesen hon tyckte att det var sedan vi var så långt borta. Massor av mystiska saker som hon inte sett förut – ett nytt staket och ett uppståndet litet skjul av nåt slag – och annat som hon glömt. En anledning om någon att inte slappna av i kroppen och ta längre steg, som matte tjatade om hela tiden.

Dessutom blev jag varse hur sant det är, det som Kyra Kyrklund sagt:
En valack säger man till att göra något. En hingst ber man. Till ett sto skickar man in två skriftliga ansökningar och frågar om hon skulle kunna tänka sig att göra detta…

Det var alltså när vi kommit till Svedjorna och hon fått lov att pausa och äta lite gräs där. (Precis efteråt där jag säger i filmen att hon inte ska äta där! 😉) När jag sedan ville att vi skulle gå igen, blev hon tvärilsken. Hon skulle minsann inte gå någonstans! Öronen bakåt, kröp ihop med kroppen och backade. När jag envisades, lättade hon lite med frambenen och fortsatte backa. Jag vände då henne och ryggade en bit åt rätt håll och försökte igen. Så blev jag arg och röt åt henne. 😡 Då hotade hon mig tillbaka och sa menande: ”Ja jag reser mig om du fortsätter! Rakt upp! Bara så du vet.”
Det var då jag var färdig att ge upp. Här kunde vi ju inte vara kvar hela dagen!! Men jag ville ju verkligen inte behöva sitta av för då hade hon vunnit en delseger…

Så jag testade igen. Gav lång tygel (men inte ner till gräset förstås) och försökte PRATA igång henne med fånig bebisröst. Så fort hon tog ett litet steg framåt så lät jag ”braaa, duuktig tjej!” Kände mig som en idiot. Men efter en stund blev det ett steg till och sedan två. När hon tagit tre i rad, så var vi igång igen! Herregud!!

När hon väl kommit igång så var det inga problem längre. Vi gick igenom skogen för att komma ut på banvallen igen bortanför Torvbacken och hon verkade pigg och ville springa hela tiden. Väl på banvallen, så fick hon faktiskt ta en kort, samlad galopp en liiiten sträcka. Det gick ju bra, men sedan återgick hon ju till att ta de där korta stegen med vänster bak.

Eftersom jag är en grubblare, så tänkte jag nu att kanske är det så att hon inte föreslår trav hela tiden för att hon är så himla pigg, utan kanske gör hon det för att hon är trött?? Alltså om hon skulle småjogga lite, så kan hon ju faktiskt göra det utan att använda ryggen alls, medans om hon skrittar så krävs det ett annat sorts engagemang av muskelgrupper.

Hursomhelst, eftersom jag suttit på henne drygt 1 1/2 timma nu, så hoppade jag av och gick med henne den där parallellstigen längs banvallen bort till Ängavägen. Satt sedan upp igen lite längre bort. Så totalt idag, har jag nog ridit ca 2 timmar och promenerat bredvid i 30 minuter.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.