Att bevara lugnet i hagen

Lika jättevarmt och klibbigt idag. (På sena eftermiddagen blev det ett sjuhelsikes åskoväder, men det hjälpte inte mot klibbigheten!) Jag och Cola tog Ivarsson-runan idag och jag hoppade – som jag brukar numera – av och gick längs Ängavägen. Hon var inte riktigt lika ”struttigt” stel i början utan kändes aningen mjukare. Men trots detta så tog hon tydligt kortare steg med bakbenet. (Vänster. Men det behöver jag väl inte skriva längre?) När jag jobbade upp ryggen på henne på sista halvan, så kändes hon mycket bättre. Dvs hon blev mjuk, följsam, längde stegen relativt och gick jättefint, MEN bakbenet går trots allt med aningen kortare steg. Ena sidan på henne är dessutom lite stelare. Säkert beroende på nån kompensation som kroppen på henne gör. Om jag ska försöka förklara, så är det som att de långa musklerna på högersidan är stelare, vilket gör att hon är lättare att ställa åt höger än åt vänster. Nu pratar jag alltså om små, små saker här. Jag känner efter och analyserar alldeles för mycket!! Det är inte nyttigt. 😳 Men alltså, under sista halvan var hon underbar att rida och jag klämde in några små upprepade kortare travpass med avsaktningar och en ryggning. ❤

När jag sedan släppt ut henne i hagen med Lillan igen, så hängde jag med dem en stund. Efter det som försigår på filmen, så var det kul att få veta i efterhand, att igår hade några stuggäster varit och badat nere i ån, dit man kommer från hagen bortanför. Lillan och Cola hade tyckt att ljuden från dem varit jätteläskigt och hade visst sprungit omkring en hel del då. 😁
Det förklarar Colas vaksamhet på det lilla ljudet därifrån hon hörde idag… 😜😁

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.