Nya prövningar

Sommarvädret bestod helgen ut, alltså till den 30 juni. Sedan dess har det mestadels varit blåsigt, regnigt och kallt (14-15 grader). Fredagen var väl en mellandag. Det blåste visserligen fortfarande men solen sken och det var väl ca 19 grader i skuggan. Jag satt ute ett tag på verandan och läste i alla fall. 😊

Den där sista varma helgen (31 grader) var jag i Malmö o träffade mitt underbara barnbarn som nu är 2 år och 5 månader och pratar en massa och inte alls blyg för farmor (som hon var i julas). ❤

Naturligtvis umgicks jag även med sonen och sonhustrun och blev bortskämd med god mat och dryck. 😊

När jag kom hem började alltså hösten. Colas insektsbett under magen, alldeles framför juvret, ser för jäkliga ut nu! Jag smörjer och smörjer men inget hjälper. På tisdagen bytte jag till den där tjärbaserade hästsalvan. På onsdagen kom Sandra, en arbetskamrat, hit på lunch och det var ju jättrevligt! Hon hade en bukett rosor med sig och vi tjatade en bra stund innan hon skulle iväg till jobbet. ❤

Sedan red jag Cola en liten stund. Vi promenerade bort förbi Ivarssons och jag satt upp där och skrittade nästan hela vägen tillbaka. Helt kravlöst. Hon gick aningens, aningen stelt men jag tänkte att det var sviterna efter lårkakan. ”Vi fortsätter väl så här lugnt, så får vi se…”

När jag kom till stallet på torsdagen, var sårområdet framför juvret värre än någonsin!!! Det hade svullnat upp runtom och den stackars, stackars lilla hästen kunde knappt gå för att det gjorde så ont! Att smörja mera, kunde jag glömma – jag fick inte komma i närheten av magen. 😥😰

Min älskade Colahäst fick stå inne över natten. Hon hade dessutom lite förhöjd temp på kvällen.

På fredagsmorgonen ville hon inte gå ut från boxen och kunde knappt flytta bakbenen alls. Tempen hade dock gått ner och jag fick ut henne så småningom och vi tog en liten kort promenad (som tog evigheter) bara för att hon skulle få mjukat upp sig lite innan jag släppte henne i hagen. Sedan ringde jag veterinärer som inte svarade och lämnade efter uppmaning meddelanden, men ingen ringde tillbaka. På eftermiddagen fick jag tag i Kettisen, som fick se bilderna (ovan) och gav order om att hon ska stå inne på nätterna tills svullnaden lagt sig och hon går normalt igen. Han skrev även ut Metacam som jag hämtade kvart i sex på apoteket.

Att ta in Cola från hagen på kvällen, gick om möjligt ännu långsammare än när jag släppte ut henne på morgonen. När hon skulle in i boxen höll hon på att stå på öronen eftersom det är en tröskel och hon kunde inte lyfta på fötterna. Hon var helt avstängd och anti-allting. Men när jag kom med Metacamsprutan och höll framför näsborren, ”sken hon upp” och slickade villigt i sig.

Idag på morgonen var det inte nån större skillnad från igår och jag led med henne för varje steg hon tog. Men när jag kom på kvällen för att hämta in henne – då hade en förändring skett! Hon såg mig i hagen och ville uppenbarligen komma med in för hon kom självmant emot mig! Visserligen var stegen lite korta och så, men det var ändå stor skillnad från i går och i morse. 😊

När Lillan sedan kom efter i hagen, i full galopp och sprätte och sparkade bakut farligt nära, med bakhovarna högt uppe i luften, då blev Cola lite orolig och sökte skydd bakom mig tills vi kom ut ur hagen.

Hon är ju fortfarande svullen, men jag tror det har minskat en aning. Vi får se hur det är i morgon. 👍

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.