Skör och bräcklig

Det var inte länge det höll denna gången! Efter den trevliga ridturen dagen innan betessläppet, fick hon gå och njuta i hagen i två dagar. När jag sedan red henne igen i tisdags, så var det minst lika illa igen!! Vi skrittade ju mesta delen av rundan och då märktes som vanligt ingen hälta. Däremot drog hon upp hela vänstersidan så högersidan kunde dra tyngsta lasset. Hon skrittade dock på, villigt och raskt, så jag tänkte att kanske hon slappnar av efter ett tag.

På hemvägen skulle vi ta lite trav – men då visade hon sig vara jättehalt! 😥 Hon fick skritta den sista biten hem på långa tyglar, i vilken form hon ville, men det konstiga var att hon då valde självmant att trava lite, vid ett par tillfällen. Hon fick göra det hon kände för och jag bara stod över henne tills hon saktade av igen. Jag fick känslan av att hon försökte ”mjuka upp” sig själv…


När vi kom tillbaks till stallet, tog jag ändå in henne i paddocken för att kolla för säkerhets skull. Det räckte mer än väl med två travsteg i respektive varv. Ingen rolig syn.

Jag öppnade den nya flaskan med boswellia/djävulsklo och började en ny kur och i onsdag kom Carola och satte en nål och lasrade lite igen. Cola stod som ett ljus hela tiden! ❤

Efter det, har vi bara gått promenader under torsdag och fredagen. Igår, fredag, var det en dag med riktigt fint väder som omväxling och det var sagolikt vackert i skogen. Vi gick upp till höger bortanför berget vid banvallen och sedan runt och tillbaka igen.

Hade jag varit lite förutseende, hade jag ju tagit av henne flughuvan så man hade kunnat se hela hennes skönhet. Älskade häst. ❤ Ska du bli en häst att bara gå promenader med tro?

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.