Ingen bra dag

Idag är en sån där dag som det kommit många av de senaste månaderna. Cola går ju inte rent, det ser jag ju – det syns inte så mycket på plan mark men dest mer i nedförsbackarna. Och då pratar jag skritt. Huruvida det syns i traven på plan mark vet jag inte. Har gråtit massor idag här hemma och tycker att var jag än tittar (tv, böcker etc) så handlar det om att någon har dött/ska dö.

Jag tror att om hon bara låg död i hagen en dag, så skulle det vara en chock men jag skulle komma över det fortare. Tror jag? Men jag kan inte för mitt liv förstå hur jag ska klara av att dels bestämma när det är dags och dels ordna med vad som måste ordnas med när det gäller veterinärintyg, försäkringsbolag och sedan det rent praktiska: ringa efter lantbruksservice. Och att sedan vara med!! Jag klarar absolut inte av att vara med när de dödar henne!! Det går inte. Jag kan inte andas bara jag tänker på det! Och hur i helvete ska jag kunna överföra en känsla av trygghet till henne när jag storgråter och skakar…?? Sedan vet jag ju från förra gången, att bara alla telefonsamtal till olika instanser, är snudd på omöjliga eftersom jag inte kan hålla gråten borta och då kan ingen höra vad jag säger eftersom rösten försvinner.

Allt känns bara som ett stort jävla kaos.

Men jag hoppas ju ändå på att hon ska vara kvar hos mig över sommaren och kanske lite längre. Lite till, lite till… så länge hon inte verkar lida i hagen. Men jag hoppas ju också på att hon ska kunna bli såpass att vi ska kunna skritta ut tillsammans igen. Då menar jag inga försiktiga turer ner till vattenverket och tillbaka, utan riktiga rundor. Även om jag får hoppa av i backar. Eller undvika dem.

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.