Sällskap

Igår, dagen efter veterinärbesöket, blir det ridtur ihop med Camilla och Qeso, en femtonårig ridtravare. Jag ska visa henne rundan med alla galoppbackarna bakom Ammås. Fast det blir i skritt, eftersom Cola inte är fullt igångsatt ännu. Det är fullt tillräckligt med skritt i dessa backar då och jag är egentligen tveksam till ens det. Men det går fint och Cola accepterar, även om hon blir väldigt ”på” i sluttampen, när vi närmar oss den riktiga racerbacken. Vi lyckas också efter mycket om och men ta oss förbi den stora, flata, livsfarliga stenen i skogen (den som hon nästan backade ner i diket för, förra sommaren.) Puuh, vad hemsk den är! (?) 🤣

Men så får Qeso plötsligt ett anfall av hysteri mitt i skogen. Något är väldigt fel! Efter en bra stund lyckas Camilla lugna ner honom såpass att hon kan återvända till oss och stå hyfsat stilla. Jag ser då att han har fått in en lång stor pinne igenom/innanför benskyddet bak, så varje gång han böjer benet, så petar den honom i ”hasvecket” eller vad man ska säga. Jag hoppar av och lyckas komma såpass nära att jag når att knäppa loss benskyddet, utan att Cola samtidigt kommer för nära Qeso. Deras rangordning är nämligen lite osäker än så länge och en uppgörelse där inne i skogen är inte önskvärd.

Sedan kommer vi då till den stora, platta farliga stenen igen. Jag tänker då att den blir ju perfekt som uppsittningssten! Cola stirrar först med fasa på den när vi närmar oss, men blir sedan mest väldigt förvånad, när jag ställer mig på den! 😆 Hon vågar då t.o.m nosa på den och sedan går det alldeles utmärkt att ställa upp sig där, så matte kan sitta upp. 🤪❤

Pga att jag sedan väljer fel väg, i mening att vi ska undvika den sista branta backen, så hamnar vi på en snårig stig där jag får sitta av igen för att kunna ta bort de största grenarna så att vi kan passera, bara för att sedan stå inför ett riktigt stup, nästan. Uppför alltså. En gräsbevuxen brant! Väl däruppe inser jag att detta är jättefel och vi får ta oss ner igen och sedan uppför den branta backen trots allt, inklusive ner på andra sidan! Så det blev ju jättemycket branter idag för stackars Cola… 😣

Men hon slapp åtminstone bära på mig nu. Själv var jag helt genomsvettig – delvis beroende på att jag valt en något för varm jacka idag… Jag satt upp igen när vi kom ut på Tallvägen och den allra sista biten längs grusvägen hem, tog vi en liten galopp.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.