Limbo

Vi har gått lite promenader under den gångna veckan, men i måndags och igår red vi en skrittrunda på nån timme. Det kändes mestadels bra och hon gick piggt och villigt fram, men superkänslig som jag blivit, så kunde jag känna några felsteg ibland, som talade om att det inte är bra. 😥

När jag sedan stod och tittade på henne i hagen, så travade hon spontant nedför den lilla backen mot foderlådorna och först kände jag lite hopp. Men jag såg snabbt att steget med bakbenet var INTE bra! Men det fick mig att undra om hon möjligtvis inte känner av nån smärta när hon rör sig sådär? Dvs ett begränsat steg, utan att böja knä- och höftled mer än litegrann. Eller är det så att hon uthärdar lite smärta, om det gäller att jaga undan Soni och hävda sin förtur till maten? Jag lär väl aldrig få veta…

En dag berättade Viktoria om hur ”galna” av glädje både Soni och Cola blev varje morgon efter frukost, när hon öppnade in till gräshagen. Tre dagar i rad. Jag bestämde mig för att öppna själv idag och filma detta. Detta blev resultatet. 😁

Jag skulle väl inte kalla det ”galna av glädje”, men det var väl för att jag ville filma förstås. Men nöjda verkade de i alla fall. 🥰

Igår var det nästan sommartemperatur ute, även om det blåste, och jag kunde rida i t-shirt. Det har man inte kunnat sedan i april!

När jag kom hem blev jag välkomnad av denne lille killen. ❤

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.