Försvunnen, hittad och godkänd

Ja så var dags för veterinärkoll igen. Colahästen får äta lite gräs medan vi väntar för det har blivit förseningar. Plötsligt har hon trasslat in sig i linan. Medan jag trasslar upp, ställer hon sig på den på ett annat ställe och jag tvingas knäppa loss medan jag trasslar tillbaka. Tar typ 1 1/2 sekund. Och plötsligt har jag ingen häst längre, bara ett dammoln och ljudet av klapprande hovar längs grusvägen… 😱
Jag springer efter, visslar, ropar, men ingen häst. Det finns stoooora skogar på bäggesidor vägen och en och annan gräsväg.
Efter ett par kilometer ligger en varm hästskit och ett avtryck från en ”gympadoja” för häst.
Jag går in en gräsväg där, ropar, tittar, vägen delar sig två gånger, vilka har hon valt? Om hon över huvud taget gick in här?
Plötsligt står hon i en glänta omgiven av högt gräs! Munnen full.
-”Matte här finns jättemycket mat!!”

När vi traskat tillbaka två kilometer, var det vår tur. Uppvärmda och klara, så att säga. Dessutom gick en snygg häst i en hage i anslutning till paddocken, så hon kunde bara prestera tjusig uppvisningstrav, med sviktande gång och högljutt trumpetande.
Men inne i manegen gick det bättre och resultatet blev att vi fick åka hem utan någon ny behandling! Bara med rådet att fortsätta vara lyhörd och undvika större påfrestningar. 🥰🌞😆❤

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.