Dagen före

Dagen före vi ska till veterinären igen, för femhundrasjuttielfte gången, tar vi en promenad. Det blir en riktigt mysig runda på ca 1 1/2 timma, bestående av både grusväg, asfalt, trafik, villasamhälle och skogsstigar. Kvällssol och 23 grader varmt. Dessutom finns det högt, grönt, saftigt gräs i princip överallt, som den hungriga hästen tillåts äta. Nåja, matte envisas förstås med att man måste gå ganska långa bitar i raskt tempo emellan varje matstopp, men ändå!

Det är diverse bussar och lastbilar på landsvägen som vi korsar och inne på villagatan kommer en stooor lastbil med släp och vi går ut på kanten och Colahästen är helt lugn, för där finns ju GRÄS!

Vid hagen utmed gångbanan är det tomt just nu. Ibland går där lurviga kor och jag blev först orolig att där skulle gå får nu. Men nejdå, inga får. Korna går långt inne i en annan hage, en hund i en hundgård skäller nästan sönder halsen, men vi viker av längs den mysiga lilla skogsstigen och där växer det massor av gräs. 🥰

Strax innan vi ska över landsvägen för andra gången (på hemvägen), så passar det här repet på att stillsamt släppa taget om haken och där står jag med ett rep i handen och en lös häst jämte mig, precis vid väg 153 i Ullared! 😱

Som tur är hinner inte Cola fatta något och de där ilskna, väldigt högljudda läskiga mopederna passerar oss inte förrän lite senare, när repet är fastbundet med en råbandsknop. Dem tycker hon inte om. Men hennes ansiktsuttryck och kroppshållning, när hon stannat efter att ha flugit iväg lite åt olika håll, ser så kul ut. För det är liksom att hon är lika delar förvånad/undrande, som skärrad! För vad VAR det egentligen och matte står ju alldeles stilla och oberörd…? 😂

Fast det går ju inte att undvika att man får lite bråttom sedan över bron, extra adrenalin i kroppen och allt.

En stund senare, när vi vikit av på trygga hemvägen på riktigt, då blir hon sådär jätteglad och det visar hon alltid genom att komma och buffa alldeles väldigt på mig! Jag buffar tillbaka med händerna på hennes panna och runt hennes hals och när vi är klara, frustar hon nöjt och kan återgå till gräsätning. ❤😊

När jag lite senare kör hem, passerar jag en hage med galopperande svartvita kalvar. DEN grejen känner jag att vi båda kan vara utan. 😜

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.