Dagarna går

Nu var det verkligen ett tag sedan jag skrev något här, så det får bli en sammanfattning.
Den 20:e var Anna, hovis, och verkade resp. skodde Colahästen, som såg både förvånad och nöjd ut över att det redan var klart! Inget bankande på bakfötterna, utan bara lite verkning och raspning. 😊 Hon sa även att  bakhovarna växer lite mer på insidan, så där får jag hålla efter själv litegrann med raspen.

För övrigt har det varit lite upp och lite ner. Vissa dagar har hon inte alls varit i form och jag kan väl inte göra mer än att acceptera. 😫 Som tur är, så har de bra dagarna dominerat. Mestadels har jag ridit varannan dag, men det har även blivit tre fyra dagar i sträck ibland som kompensation till två tre dagars ofrivillig vila pga storm och ösregn.

I torsdags kom Bodils dotter Amanda till stallet med sin foderhäst. De ska vara där till den 20 maj, så hennes högdräktiga sto kan föla hemma i lugn och ro utan nykomlingar. En fin sexårig fux som är nyss inriden.

Vi har mest ridit runt Ivarssons eller via risskogen och banvallen, pga att det varit så himla blött i markerna att det är bäst att hålla sig på hårda vägar. Men nu börjar det sakta normalisera sig och snaaart kanske vi även kan rida över stenbron upp mot Tranabo.

I måndags var Colahästen alldeles extra jättepigg, eftersom Marina och Amanda ridit ut strax innan och hon trodde väl att hon skulle hinna ikapp dem. (Fast de red ju en annan runda…)
När vi närmade oss Ivarssons, så höll de på att trava timmer med en liten lastare på tomten. Vi närmade oss något avvaktande men ändå frimodigt, för hon brukar ju inte vara särskilt rädd för de där maskinerna. (Bara lite…)
Men den här utstötte skarpa gnisslande ljud ibland, helt omotiverat, och när vi var mitt för, så skällde plötsligt hunden till i hundgården bakom lastaren, samtidigt som några hönor sprang ut på vägen. Allt detta samtidigt blev väl aningen för mycket för henne och plötsligt befann vi oss ute på åkern! Men sedan tog vi oss faktiskt förbi, enormt sakta, ett steg i taget. Cola med enormt stel, spänd gång och hårt uppkrullad nacke och matte med ett stadigt tag i manen med ena handen och klappande berömmande på halsen med den andra… 😂🤣

Efteråt fick hon galoppera av sig lite adrenalin.

I tisdags kom Mia och kände igenom Colahästen och behandlade henne både med nålar och laser. Det gick så bra så. 😊
I onsdags hade jag tänkt mig en längre runda, men när vi kom till Torvbacken stod en stor timmerbil som lastar timmer och blockerade hela banvallen lite längre fram. Så det blev till att vända. 😞

Igår och idag har vi ridit runt Fällesåsen respektive även runt Platån. Det har nog varit lite väl mycket backar två dagar i sträck för hon tappade bakdelen flera gånger på vägen ner från Fällesåsen på vägen hem. Det får bli platt väg i morgon.



Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.