Same, same

Vi fortsätter med växelvis promenader och tömkörning och tömkörningen går riktigt bra nu. Alltså om man jämför.
Igår lekte vi en stund i paddocken före promenaden. Hon fick vara lös och vi började med att gå jämsides i skritt runt fyrkantsspåret två varv åt varje håll. Jag tyckte att vi skulle gå över kavalettibommarna på bortre långsidan, men hon tyckte att det kunde ju jag ägna mig åt om jag ville, men hon tänkte minsann följa spåret. 😆
Sedan skickade jag iväg henne i lite trav som strax ändrades till racergalopp med tvärnitar på nedre kortsidan. Emellanåt växlade hon ner till sån där tjusig trav med svansen uppkrullad i en knorr och högljutt fnorkande. Varje gång hon kom ner till kortsidan närmast stallet stannade hon till och blåste/trumpetade jättehögt.
Jag gick kvar där uppe och klev över bommarna själv.
Sedan gick jag ner till henne för att skicka iväg henne på en sista snabbtur. Då flyger hon iväg i en sån där tjusig trav igen och tar sig upp till bommarna och springer över hela raddan med höga benlyft, helt på eget initiativ! Precis som en annan gång i höstas! ❤
Inte ont nånstans igår i alla fall.

Sårområdet på ryggen blir också bättre och bättre. Inga svullnader kvar och små, små med fjun har även börjat växa ut, så jag har bestämt mig för att rida henne en liten bit i morgon. Tänkte mig en promenad bort förbi Ivarssons och sedan sitta upp där och rida tillbaka.
Jag är nervös.
Alltså inte för ridandet i sig, utan för att hon ska hoppa till eller på nåt annat visa att det fortfarande gör ont. Det har ju hänt två, tre gånger under promenad/tömkörning, att hon hoppat till konstigt, antingen utan att jag sett eller fattat varför/vad som hände. Det är så hopplöst att ha det så här – att veta att det kommer att hända igen, frågan är bara när. Hur länge kommer det att gå bra denna gång? Jag jobbar på att lära mig att leva i nuet. Precis som Cola. Det är inte lätt, men jag måste försöka. Det är ju det enda sättet man kan få ut nån glädje av samvaron med henne. Jag kan ju inte konstant gå och undra eller vänta på nästa ”dipp”. Den kommer när den kommer.

Det ska förresten komma en ny häst till gården den 31 mars. En varmblodsvalack. Kul på ett vis, men eftersom jag av princip blir orolig av förändringar, undrar jag förstås över var hon ska ha sina grejor? (Vi har en hylla var i sadelkammaren) och där får inte plats med en till. Känns ganska fullt på övriga utrymmen också. Ännu fullare lär det ju bli när täckeshängarna på varje boxdörr ska tas ner. Där hänger ju massor av grejor som ju måste flyttas nu, då de måste tas ner pga riskbestämmelser. Viktoria har haft ute kontrollörer för att få stallet certifierat för beteckningen ”säker hästgård” och det är en av de saker som måste åtgärdas.
Sedan undrar man ju hur det ska gå med Pikasso som gillar att bestämma. Ska han jaga livet ur nykomlingen eller blir det kamp och slagsmål dem emellan?
Så undrar man ju naturligtvis också över vem människan är?? Är det nån omogen tjugoåring eller nån lite äldre med ansvar?
Ja ja, vi får väl hoppas allt blir bra och att hon är trevlig i alla fall. 😊

Det här inlägget postades i Blogg, Djur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.