Självgående

Idag fick i varje fall Cola och Roy motion!

Cola promeneras ju bara nu, åtminstone fram till veterinärbesöket om en vecka. Ett par andra i stallet gör likadant pga att det är stenhårt i backen och man ändå bara får hålla sig till skritt. Bra sätt att få motion själv också. 😊
Sämsta underlaget för att rida: stenhård tjäle och enstaka isfläckar och egentligen inte bra att rida vare sig med eller utan brodd, eftersom broddarna inte tränger ner i backen och för att det är lite halkigt utan.

Men…!

Nina var o mockade samtidigt som mig och hann försvinna ut med Roy före mig utan att jag såg det. När vi kom iväg, hade Cola span på att en kompis gick där låångt framför och hon fick jättebråttom. Taktade och var allmänt jobbig. Så vi tog en genväg och kom mycket riktigt ut strax framför dem.
Jag hojtade: ska vi ha följe?
Men lånehunden Nina hade med, var så yster och ovan vid hästar, så hon avböjde eftersom Cola inte är hundvän.
Så jag fortsatte rakt fram längs banvallen med en motsträvig Cola medan Nina svängde in mot Fritzons med Roy. (Öppet fält emellan, så fullt synlig.) Då fick Roy spel och bockade, sparkade bakut och slet sig. Full karriär över fältet. Vilda bakutsprång. Tror ni det gick att gå vidare med Cola då? 😆
Hon stod som fastvuxen och glodde på honom. Till slut kom han ut på banvallen och kom i full karriär mot oss. Då slet sig Cola också från mig och trampade sönder grimskaftet och sedan försvann bägge hästarna från våran horisont, med ett våldsamt klapprande längs vägen.

Vi kunde bara hoppas och tro att de sprang hem (ca 1 1/2 km) och vi gick så gort vi kunde. Efter en bit lång även hennes hästs grimskaft och en bit senare hennes handske som förmodligen fastnat i hans grimma.

Längst bort på banvallen kom en kille med hund ut från vägen upp mot stallet, så då hade han absolut fått möte med två skenande hästar! Men de såg välbehållna ut… 😱

När vi kom hem stod två nöjda och varma hästar och snackade med de andra över tråden. 😄 Och vi kunde andas ut, att inget hade hänt. Jag kunde även andas ut över att Cola inte är brunstig just nu, för bara övertråden var stängd in till Crut och det hade varit en lätt match för henne att krypa under den!

(Vi var också lättade över att ingen bil med stuggäster varit på väg med bil från gården.)

Från det ena till det andra, så har jag gett upp det där med Back on Track ryggvärmare nu. Om det ska ligga kvar på hennes rygg så behöver hon stå uppbunden i stallgången! För annars kanar det omkring hursomhelst. När hon har täcke ovanpå ser man ju inte det förrän man tar av det och då hänger det längs ena sidan varje gång. Och om jag har elastiskt bogband, så kanar det även bak och hänger nedanför rumpan. Oerhört irriterande. Och täckesgjorden kanar ju med, så den sitter precis framför bakknäna på henne! Hur bekvämt är det?? 😖
Igår testade jag med att hon fick stå i boxen med ryggvärmaren på sig, utan täcke ovanpå, medan jag mockade o packade hö och så. Tog väl ca trekvart. Under den tiden fick jag dra ryggvärmaren tillrätta fyra gånger! 😠

Det följde ju visserligen med ett kardborrband längs ryggraden, men hur får man fast det på insidan av täcket? Jag menar, man sticker ju inte gärna HÅL (!!) på ett regntäcke för att sy fast det?
Nä, nu skiter vi i detta.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.