Hovslagare och annat

Hovis Anna var här i tisdags. Cola var inte det minsta vänligare inställd/lugnare än sist – och då gjorde hon bara framhovarna! Måhända Cola kom ihåg hur jobbigt det var förra gången??
Så vi bestämde att spara bakhovarna till fredag, så det blir ett nytt besök då.
Efteråt tog vi en rejäl ridtur. Det var solsken och efter några dagars plusgrader, var det mjukt i marken igen. 😊
Colahästen fortsatte att vara på alerten under hela rundan. 😛
Först stegrade hon sig i protest över att det kom traktorer med långa skramlande kärror från TVÅ håll när vi kom ut på banvallen (där det inte ska komma något fyrhjuligt alls). En var på väg upp till Fällesåsen och en kom där ifrån och körde bort längs banvallen. De håller på och grejar med en ny timmerväg där längre bort.
Matte höll sig lugn men var inte imponerad.
Sedan blev det nån sorts galopp på stället med några fåniga bockningar innan vi kom iväg. Vi red runt Ivarssons och ut på banvallen längre bort, för att inte hamna mellan traktorerna igen.

Eftersom hon verkade villig, så blev det ovanligt mycket galopp på rundan och det var ju kul, men det innefattade även avancerade balansövningar för matte vid plötsliga sidokast och sladdar och tvärnitar och fyrfotahopp för allt farligt som kantade vägen. Det är inte ofta en ridtur innehåller sååå många akrobatiska övningar! 😱
Ju längre vi red, desto piggare blev hon och i sista galoppen fick jag ingen kontakt alls nästan, för hon bara krullade ihop nacken så tyglarna blev som gummiband. Ogillas.

När vi sedan skrittade, hade jag lätt kontakt med munnen på henne och försökte få henne att ta ut stegen och slappna av. För den hetsiga takt-skritten hon körde med, var väldigt guppig och jobbig. Hon verkade lite störd över den ytterst lätta tygelkontakten jag hade och jag sa till henne att ”med den hetsiga skritten, har du inte gjort dig förtjänt av lång tygel!”
Då ”hörde” jag liksom henne muttra, att ”det är ju tvärtom – jag kan inte slappna av förrän jag får lång tygel!”
Okej. Hon fick lång tygel. Och fick genast en avslappnad skritt med längre steg. 😂😂

Sista biten hem tog vi banvallen igen men omvägen runt Ivarssons igen för säkerhets skull. Ifall de fortfarande höll på att jobba på timmervägarna.
Men när vi väl har ridit runt och bara ska korsa banvallen igen längre fram för att komma hem – DÅ STÅR EN FÖRBASKAD GRÄVARE DÄR OCH HAR GRÄVT AV HELA VÄGEN!!! Ett djupt dike var det. Fanns ingen möjlighet att komma över! 😠😨

Det blev till att vända och rida tillbaka hela Ivarsson-rundan och tillbaks längs banvallen i alla fall och förbi grävaren på den sidan diket…
Två och en halv timme blev lätt tre där.

När jag senare stod och packade hö, låg den här kissen ovanpå höbalen och bad till Mekka. Eller nåt? 😂

Hemma blommar novemberkaktus och orkidé. 😊

Igår var det fruset och hårt i marken igen, så det blev bara en skrittur på en timme och en kvart runt Århult och Fällesåsen. Nåja, vi travade en bit på banvallen på vägen hem också.

Idag regnar det och är plusgrader igen! Jag har varit i Falkenberg på föreläsning med jobbet hela dagen. Och så har jag hämtat ut en tub med lätt lugnande pasta på apoteket till Cola som hon ska få i morgon bitti en halvtimme innan hovis kommer. Så får vi se hur det går.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.