Rid i natt

I onsdags var det tvunget. Att rida i mörker. Jag gillar det inte. Jag vill kunna se omgivningarna. Vill kunna se hur det ser ut längre fram än dit ljuskäglan från pannlampan räcker. Dels för att det kan vara praktiskt i största allmänhet (att kunna se) och dels för att jag vill veta om det verkligen står nåt farligt där inne bland träden eller om det bara är Colahästens livliga fantasi.
Jag vill inte vara med om att hon panikvänder pga ett vildsvin (som jag inte sett ännu och därför inte är beredd) och får en massa grenar i huvudet eftersom jag inte hinner ducka och sedan inte kan lokalisera var vi befinner oss i mörkret, när jag väl får stopp på den panikslagna hästen.
Det är alltså alla farhågor och argument jag har. Men nu är det ju denna mörka årstiden och ibland jobbar jag till fyra flera dagar i rad, så…

Det gick i alla fall riktigt bra! Vi skrittade Ivarssonsrundan och jag falsksjöng hela vägen. 😂😂 Eftersom det gick så bra, så vågade jag mig även på att trava lite samlad trav på väg hem på banvallen. 😊 Och hon hoppade bara till lite grann två gånger, förmodligen när min pannlampa lyste upp nån gren eller sten och plötsligt gjorde dem oväntat skarpa och tydliga.

Idag är det solsken och jag är ledig! Vi rider 1 1/2 timma runt risskogen och banvallen och sedan mockar jag och packar hö tills Michaela kommer och ger Cola lite välbehövlig djupvågsmassage.

Colahästen står still hela tiden och tycker det är riktigt skönt. 😍

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.