Översvämning och propplösare

Den där sträckan jag brukar kalla ”risskogen” omfattar en stenbro över en bäck som brukar vara rätt så strid efter regniga perioder. Någon har kapat en massa sly längs kanterna där (utan att det på något sätt känns som att det glesnat?) och låtit att ris och alla småträd bara ligga där kors och tvärs. Vi har ju visserligen kunnat kliva över, men man undrar ju ändå varför de ska ligga i en härva precis vid ån och precis vid övergången/stenbron?!
Hursomhelst, när vi kom där häromdagen fick vi vända. Allt var översvämmat och den omgivande marken helt vattendränkt och man kunde inte ens se var stenbron var under allt vatten, ris och drivor av bruna, våta, vissna löv!

I fredags hade vi en härlig tur på drygt två timmar (inräknat ett par gräsätarpauser). På vägen en bit efter Jarhults, mötte vi en bil med nån slags täckt kärra på släp som lät alldeles fruktansvärt! Det var som om ett stort djur var instängt och försökte ta sig ur! Men Cola var jätteduktig och reste sig bara pyttelite. Men vi gjorde som sagt stora ögon båda två.
När vi skulle passera den andra sk stenbron i omgivningarna (det finns minst tre), den mellan Gunleredsvägen och Gläsbackavägen, hoppade jag av för att sondera marken själv först, för där var också lite vått och dant. Men det var ju onödigt för Cola var över före mig! 😄
Sedan hade vi racergalopp uppför långa backen och när vi kom till banvallen igen, travade vi hela vägen tillbaka. ❤

Igår var Cola inte alls i form! Handbromsen i hela rundan, ville inte trava och enormt stel i hela vänstersidan! 😢 Så det blev bara en kortis i skritt. Michaela ska komma och ge djupvågsbehandling men hon kan inte förrän den 16e.

Efteråt åkte jag till risskogen och översvämningen och ägnade en och en halv timme åt att först släpa bort mindre träd och grenar och ris. Sedan alla dessa enorma mängder med löv som effektivt hjälpte till att hålla kvar vattnet på land, dit det kommit av övetsvämningen.
Uppströms var vattnet stillastående och stod över bron. Nedströms rann det visserligen, men inte jättekraftigt. Jag klättrade ner och sträckte mig in under storstenen och fick loss lite bråte som satt där. Och lite till och lite till. Till slut vällde vattnet fram med enorm kraft och på bara en kvart sjönk vattennivån närmare tjugo cm på andra sidan! 😄

Idag tog jag en ridtur där för att kolla läget. Jodå, det rann fortfarande på bra och nu hade vattnet dränerats bort ur den kringliggande marken också. Jippee!

Det som var ännu roligare var förstås att Colahästen kändes fit for fight idag igen! ❤ Vi jobbade mycket i skritt på banvallen på tillbakavägen och hon använde ryggen bra och kändes mjuk och bjöd villigt fram. Såpass bra att vi faktiskt tog lite trav också och två korta galopper – hade annars tänkt att vi skulle haft en ren skrittrunda idag… 😍
Okej, liiite stelhet i vänstersidan fanns ju kvar idag, men det var ingenting alls mot igår och jag hade inte känt det om jag inte hade vetat.

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.