Full fräs

I tisdags var det ett alldeles förskräckligt regnande och blåsande, så det blev bara ett snabbt hej och in med hinkmaten i uteboxen till henne. 😛
Igår däremot, var det alldeles strålande höstväder! Vi var ute i två timmar och red förbi Jarhults och sedan över till Gläsbackavägen och hemåt. Men först gjorde vi bara en pytteliten avstickare längs vägen som går bakom hagarna bort till Jarhults gård. Mest för att kolla ifall det uppstått nån ny skogsväg därifrån – det var flera år sedan jag red där. Det hade det inte.
Men Colahästen har aldrig fått gå in där så hon tyckte det var väldigt spännande! Varenda sten, harv, badkar osv var ju inte alls lika dem hon sett på annat håll. 😂
På vägen tillbaka tyckte hon att vi skulle galoppera. Men jag tycker det är fel anledning att galoppera för att man tycker nåt är läskigt, så jag gick med på trav. Flygande trav.
När vi kom ut till vägen blev hon tillsagd att stå still och vänta, eftersom det kom en bil. Fast det går ju nästan inte när man har massa adrenalin i kroppen. Men jag tycker ändå det är ganska onödigt att dansa runt halvt rest på bakbenen för det. Eller?

Men sedan tog vi vägen genom de tomma kalvhagarna och där var så mycket gräs att Cola ville absolut stanna där hela dagen. Vackert var där också, så det blev tio minuters paus där.

När vi tog oss därifrån och resten av hela vägen hem, var det ett krutpaket jag satt på! Stundtals fick jag också sån där gummibandskänsla när jag tog i tygeln – dvs jag fick en massa tygel i handen men ingen som helst kontakt eller motstånd någonstans.
På Gläsbackavägen, när vi rundat kurvan innan där vi brukar börja trava eller ibland galoppera, räckte det med att jag rörde tyglarna för att det skulle bli galopp. Jag lät henne. Man måste inte ha sista ordet jämt och hon var fullt kontaktbar. Tjohoo! Tjäderhönor och ormvråkar, vik hädan! 😃😂

På banvallen sedan, tänkte jag att vi skulle jobba lite. Efter lite öppna och sluta i skritt och trav, blandat med halter, tog vi en galopp som efter en stund ändå gick att få riktigt hyfsat samlad.

Så vi saktade av och hon fick lång tygel.

Hon pinnade på i skritten samtidigt som hon sneglade bakåt på mig. Jag hörde hur hon tänkte: ”Seriöst??!! Var detta allt? Är det alltså skritt som gäller nu?!”

Nej naturligtvis inte. Det var ju bara matte som behövde två minuter på lång tygel. 😆 Sedan var vi igång igen. Hon kunde lätt galopperat och travat hela rundan ett varv till, men jag tyckte ändå att skritt sista tio minuterna, var väl ändå på sin plats.
Då vek hon av till det uppkörda området vid sidan och ställde sig framför en grävskopa och tittade några sekunder… 😂😂😂

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.