Sakta framåt

Mattes krasslighet håller i sig, vilket betyder att Colahästen fått två hela dygn för sig själv i hagen. Marina, som var snäll och gav henne mineraler, sa att Cola verkligen stod och spanade efter mig och struntade fullständigt i att hon närmade sig. Men sedan kände hon ju igen sin hink, så då gick det ju bra att äta i alla fall…
I onsdags kunde jag inte hålla mig borta från stallet längre. Vi tog en promenad i blåst och regnstänk och det kanske inte var bra egentligen, för jag var sjöblöt av svett efteråt. Men det var bra för själen i alla fall! 🙂
I torsdags tog vi en liten, lugn ridtur på 45 minuter. Runt Ivarssons bara. Mest skritt men även lite trav och galopp. Detta var nog egentligen bättre för mig, för jag blev inte lika svettig.
Igår blev det ännu en liten lugn tur. Kortare än jag tänkt mig. Det låg ett träd över stigen vid Fällesåsen, ett av flera som fallit i den sista tidens hårda vindar. Det var en inte alltför grov björkstam, ca 70 cm över marken, och vi gick fram till den för att kolla om det gick att komma runt. Det var dessvärre omöjligt. Och den var ALLDELES för lång och tung för att man skulle kunna dra bort den manuellt och dessutom satt den fast i sin rotvälta inne i hagen där den vuxit. Det var när vi stod där och funderade och Cola gnagde lite på barken, som jag såg att det även låg en stor tall lite längre fram, som effektivt stoppade ALL framfart! Precis då känner jag hur Cola liksom måttar med halsen, tar ett halvt steg tillbaka och spänner kroppen… Hon har tänkt ta sig över björken!! 😱 😂
”Nej nej, lilla vännen, det går inte, vi måste vända!”
Så det var ju lite snopet, men det var ändå en mysig tur. Vi red ner till banvallen på väg hem, så hon fick en liten sträcka där hon kunde trava innan vi kom hem.

Hon går villigt framåt och känns pigg i huvudet igen nu, men jag tycker ändå fortfarande att hon tappar bakdelen lite väl ofta. Inte ena sidan (vänster bak), utan det är mitt bak som viker sig lite ibland. Någon enstaka gång har det ju gjort så innan med och det sa veterinären att vi får räkna med, men jag inbillar mig att det är lite oftare nu? Så jag noterar detta här och nu. Har köpt en ny laddning med grönläppad mussla som jag tänkte börja med idag. Får se om hon är av samma uppfattning. Detta är en annan sort än den ”hemska” hon hade sist. En pelleterad form som bland annat blandats med lite anis, men det doftar ändå lite svagt av fisk… Jag håller tummarna! 👍🙈🙊

Det här inlägget postades i Blogg, Djur, foto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.